Ärliga nätdejtingstråden!

Nu är jag uppe i sex inlägg, inte illa pinkat va? 
Och antal meningar bara växer och växer

Fast för mig är en dejt förutsättningslös, visst att förhoppningen må vara att det ska leda någonstans men inte så att jag inför varje dejt tror mig finna mitt livs stora kärlek. 
För mig börjar en relation med vänskap för att sen utvecklas till något mer. Och ibland blir det inget mer än vänskap men oftast ens inte det.

Svårare blir det ju såklart om man haft romantiska känslor för personen ifråga men det går det med men en sådan omställning tar tid dock.

Vad gör du uppe nu då?  

Fast för mig är en dejt förutsättningslös, visst att förhoppningen må vara att det ska leda någonstans men inte så att jag inför varje dejt tror mig finna mitt livs stora kärlek. 
För mig börjar en relation med vänskap för att sen utvecklas till något mer. Och ibland blir det inget mer än vänskap men oftast ens inte det.

Svårare blir det ju såklart om man haft romantiska känslor för personen ifråga men det går det med men en sådan omställning tar tid dock.

Vad gör du uppe nu då?  

Ja kommer man väl in i andra andningen så är risken att man är vaken halva natten sen..

Jag har gått på dejter där jag haft mer kött på benen innan. Men jag tycker det är så stor skillnad på hur en person är i skrift och i verkligheten. Och tycker det är surt då man lagt mycket tid och energi och skapat sig en bild av personen för att sen ses irl och det inte alls känns så bra längre. 

Men alla är vi olika och tur är väl det 

Anonym(singelpappan) tro jag ska göra som du säger men det är just det jag har blivit "wow:ad" som du säger två gånger förut i mitt liv. Och det är klart det man egentligen vill ha... å andra sidan så höll det ju inte, jag blev nog mest förtrollad av den starka passionen, kemin och deras yttre. Kom såklart fram senare att det inre inte var lika fint och djupt. Ska man verkligen inte kunna få allt? verkar inte riktigt så...

Jag tror också på att "wowet" kan ta tid på sig men jag tror att det är svårare att vänta in det just när man nätdejtar. Träffar man någon via jobb eller vänner och man lär känna någon på helt andra premisser så kan den där känslan komma som en blixt från klar himmel, men vid nätdejting så går man snarare och bara väntar på att den känslan ska komma och vill kanske gärna tvinga fram den just för att man trivs med personen ifråga. 

Jag tycker absolut att man kan ge en person några dejter för att se om han växer men känner man ingen attraktion eller nån känsla efter två tre dejter så nä så lägger jag ner iaf.  

Så det är den gamla klassikern att man inte träffar någon förrän man slutar leta, som gäller?

Tolkade du mitt inlägg som att jag tycker man ska "nöja" sig? För det menade jag verkligen inte. 

Känner jag inte att personen har "det" för mig så är jag inte intresserad. Sen kan jag absolut ge det ett par dejter för att man inte alltid känner wow på en gång men känna wow det vill jag allt göra