Ärliga nätdejtingstråden!

Anonym, jag vill nog inte påstå jag har kommit i kontakt med så många singeltjejer heller och överlag dom flesta singlar jag känner har inget husdjur alls. Men jag utifrån de empiriska bevis jag har i min umgängeskrets är katter hos tjejer betydligt vanligare hos singel tjejer än hos de singel killar jag känner.

Ja just det. Dejting.
Han jag skulle träffa igår hörde av sig idag. Undrade varför jag inte dök upp. Så jag sa att vi inte bestämt tid?!
Och så sa jag att han känns oseriös, att han inte ens försökt lära känna mig. Då bad han så mycket om ursäkt och sa att han verkligen vill lära känna mig.
Hm.
Vad säger ni? 

rainbow, det är väl sådant man kan diskutera vid dejten om man tycker sådant är viktigt, behöver ju inte direkt framläggas som ett förhör utan det går ju komma in på ämnen ändå. Sen kanske man kan prioritera dom ämnen som man faktiskt inte kan tänka sig kompromissa om. Även om jag inte själv kan riktigt komma på något, jag har nog aldrig träffat någon som har samma åsikter som mig i speciellt mycket, men för mig är det egentligen inte så relevant. Utan oftast underlag för att kunna diskutera om saker. Däremot har jag väldigt svårt för personer som är ovilliga att diskutera eller acceptera att man kan ha olika åsikter och att en åsikt inte nödvändigtvis är rätt. Men visst långsiktigt kanske det finns vissa gemensamma mål man skulle vilja ha, men det ser inte jag riktigt som åsikter utan mer framtidsplaner.

Om du inte vill fråga rakt ut, kan du kanske berätta honom historier där viktiga för dig  egenskaper förekommer? och fråga vad han tycker. Jag berättar ofta om trådar på FL.

Menar du mig nu?
Vi hade bestämt plats men inte tid. Och ingen av oss hörde av oss till varandra för att bestämma tid, så hans "vi hade ju bestämt" är en lögn.  

rainbow, fast för något av detta ska ha någon som helst betydelse så måste man ju kunna lita på personen, gör du det efter att ha träffat honom ett fåtal gånger? Jag menar det krävs inte direkt ett geni för att förstå att ingen vill vara tillsammans med en otrogen, svartsjuk eller kontrollerande person, det första har jag ingen förståelse för alls, 2 och 3 är ett direkt resultat av brister i tillit. Att bo kvar i stad, skaffa barn osv är frågor som är helt omständighets specifika och visst kan man ha en vision men det är aldrig något som man kan hålla mot någon och säga "men du har ju lovat!" osv, omständigheter kan förändras och ibland väldigt fort. Jag tror personligen det absolut viktigaste är att man märker att personen faktiskt är öppen och säger vad denne verkligen menar och inte svarar svävande osv.

Det kan han inte säga!

Alltså nu måste jag skriva något! Har läst i denna tråd sedan den startade (!!!!!!!!!!) och nätdejtar själv på HP! Så intressant att få höra hur andra tänker! Jag är nu i situationen att jag träffat en kille 2ggr, ska träffas igen på Lördag.. Men är totalt osäker på hur han "egentligen" är. Han har varit den perfekta dejten; rolig, snygg, urtrevlig, etc.. Och jag är helt klart intresserad.. Men så berätta han om gamla förhållanden (jag frågade! Ps. Rainbow - fråga bara, det gör jag! Om allt! Och ingen har misstyckt. Jag skämtar ofta lite om det och gör det lättsamt genom att berätta nåt kul om mig själv, sedan drar jag allt ur dom.. sakta men säkert., hehe), hur som.. Hans senaste var 10 år yngre än oss! (vi är 31/32), jag menar vad ska en 32 årig man med en 22 årig tjej?? Jag skulle aldrig kunna relatera till en så ung kille. Så där började mitt tvivel.. Sedan att han aldrig haft ett långt förhållande eller bott ihop - själv har jag haft flera långa förhållanden! Den här killen har ju ingen erfarenhet av vad som krävs tänker jag då.. Och han är värsta gym fanatikern, super tränad - jag är smal men sportar inget alls! Vilket han inte verkar bry sig om, men vi är så olika tänker jag.. Han är lixom lite "Stureplan", medans jag är "Söder" ;) Stockholmare uppenbarligen, haha Ja! Så detta är mitt dilemma med honom. Därför ska jag på en annan dejt med en "ny" ikväll! Ska bli spännande..

rainbow, för tex mig är barn absolut omständighetsspecifika, sedan kan man naturligtvis inte förutsäga framtiden. Men att skaffa barn bara för att om man tex är arbetslös eller sjukskriven och vägrar inse att påverkar enormt ekonomiskt skulle jag aldrig under några omständigheter gå med på, jag är av avsikten att det känns fruktansvärt oansvarigt att skaffa barn om man inte kan garantera det en fullt trygg uppväxt. Sen vet jag mammor som har det väldigt dåligt ställt som ger sina barn allt på sin egen bekostnad, men det är inte vad jag menar. Jag syftar på att man bör nog ha en ganska harmonisk familj och jag tror inte man kan ha det om man har tex ekonomiska svårigheter även om man har barn, allt för många verkar tro att barn är något slags klister för relationer men som jag förstått är det snarare tvärtom i mångafall, även om det varit struligt innan så brukar det vara efter det som det verkligen brister om det varit problem.