Anonym (b) skrev 2012-10-23 20:26:53 följande:
Ja det var ju hemskt vad Tabula är på "min papito"
klart hon inte vågar låta dig träffa mig
då hade det ju garanterat inte blivit någon förlängd turné.
Från det ena till det andra... jag tror lite på ödet faktiskt. Att vi träffar människor för att lära sig något om sig själv kanske...att för varje man/kille som varit fel för mig, är jag ett steg närmare till att träffa rätt
fast jag tror ändå att man måste "hjälpa ödet på traven" man får helt enkelt se till att det händer saker som man vill ska hända.
Haha (b), jag tänkte att vi kanske kunde dela på honom? Jag orkar ändå inte med att vara 100 % närvarande med någon annan jämt och ständigt. Har vi inte redan tidigare pratat om detta förresten?? Jag och någon i tråden skulle dela någon, men det var längesen nu, minns inte...
Jag tror som du! Vi möter människor för att lära oss. Jag har träffat så många "änglar" nu, folk som dykt upp ett tag och sedan försvunnit men den lilla tid de var där lärde de mig massor om livet och mig själv. Intresting!
För att backa några inlägg: Jag kan inte FÖRSTÅ varför jag har så svårt att träffa någon, samtidigt som jag förstår det mycket väl. Jag är inte det minsta öppen för att träffa någon, alldeles för blyg när det kommer till kärleken men ganska tuff annars, inbjuder mao inte till någon sensualism direkt.. Och så trivs jag ganska bra med ensamhet vilket gör att jag inte alls jagar på som de andra jag känner som jämt har någon. Men det där med ödet blev en sån tankeställare när flera av mina framförallt killkompisar som har skilt sig de senaste året redan har träffat en ny, en är t om omgift? Och här går jag, år efter år och blir aldrig (lyckligt) kär. Märkligt! Visst, de klarar inte av ensamheten och jagar som besatta, men ändå?!
Papito, nu får du komma ner så får vi ha en *dricka vin och prata livet" helg alla tre på Jönssonlandet