mina snart 11 månaders är jätte sena i utvecklingen. Hjälp behöver stöd.

Maken är tvilling och de var supersena och bekväma av sig. Började krypa sent och gick långt efter 18 mån.
Kan ju vara fallet för era gossar.
Hoppas de lägger i en ny växel snart.

Ja det låter onekligen väldigt sent om de inte alls kan sitta upprätta så som du beskriver. Du har ju många barn så du kanske själv jämför också men hur dina andra barn har utvecklats? Du skriver att du får kontakt med dem, tycker du att de är rent mentalt som 11-månaders "brukar" vara? Vissa barn kan ju vara väldigt sena med motoriken men hinna ikapp ändå. Jag tänker mer om de verkar sena på alla områden, även mentalt? En 11-månaders kan ju ofta förstå några enstaka ord och vara intresserad om man tittar/pekar på saker som är intressanta.

tycker att dom kanske är lite sena i kontakt mässiga också men tror mer det beror på hörseln för det går upp och ner hela tiden igår kväll busade vi och de kiknade av skratt jag böjde mig framåt när jag höll ena pojken så han liksom föll bakåt och skrattade samtidigt. Sen när höll han på hela tiden att försöka kasta sig bakåt själv när jag höll honnom samtidigt som han tittade på mig och ville att jag skulle göra set igen så tror de är med så.

Flickorna har varit normal snabba alla har gått runt året. Tror pojkaran komer komma ikapp mer mentalt när de får rör i öronen.

Läste även lite om över rörlighet i lederna vilket jag kan tänka mig de har då de vrider händer och armar åt fel håll ofta, precis som de inte riktigt har kraft att vränga dem rätt.

Tundra det är nog så 

Troots många barn så känner jag mig ändå osäker på allt. Igår kväll satte jag den ena tvillingen framför spegeln och han satt som en hösäck men gjorde börjar nu gunga sig bakåt så att han håller uppe sig en stund och börjar parera med armarna han satte ner handen när han lutade för mycket åt ett håll, så kanske det är mer träning som gäller. Den andra tvillingen är mer slö han bara kastar sig med ryggen bakåt eller försöker välta åt sidan han verkar ganska lat. Men han är också den som är tyngst utav dem.

Känns skönt att de kommer kolla upp dem              

min yngsta son är också i sin utveckling. han satt iofs vid 9½månad (även om han slutade sitta
under ca 1månads tid när han var 13månader)
han blev skickad till sjukgymnast & därifrån vidareskickad till neurologen när han var 5½månad pga
att han inte kunde hålla nacken.
han har låg muskeltonus (muskelsvag) och hade som spaghettiben, han kunde verkligen inte alls
stödja på benen förrän han var kanske 14månader.
han lärde sig krypa vid 17månader och gå med gåvagnen vid 18½månad. idag är han nästan 23månader
(blir alltså 2år om lite mer än 1 månad) och för en vecka sen började han gå.

neurologen har gjort massa olika utredningar (massa blodprover, kollat efter kromosomavvikelse,
muskelbiopsi, ultraljud på hjärta & njurar, ögonkontroller och nu väntar vi på att få göra mr på hjärnan
samt  ryggmärgsprov) hittills har dom inte hittat någonting, ja inget "betydande" iallafall.
han har väldigt runda fötter och liksom inget "valv" under foten. han går dessutom på insidan av foten och
fötterna är så mjuka (han ska få inlägg) han har även konstiga tummar, dom är jättestora och ser
platta ut på något sätt.

just nu har han bara diagnoserna (vet inte om det är diagnoser ens) "muskelsvag" "utvecklingsförsening"
också någonting med fötterna som jag inte kommer ihåg vad neurologen skrev ;)

i vilket fall så kom den största skillnaden i hans utveckling när han började förskolan i höstas.
jag ville inte sätta honom där egentligen utan hade tänkt ha honom hemma till augusti (då han skulle
vara 2år & 4månader) precis som med hans storebror men alla tyckte jag skulle sätta honom i förskolan
(neurolog, sjukgymnast, habiliteringsteam) och jag tror att det har varit väldigt bra för honom.
inte bara för hans grovmotorik utan för hans personlighet också (innan var han rädd för alla människor
utom mig, pappan & storebror och skrek tills han blev blå om läpparna och nästan slutade andas om
någon annan ens rörde honom.. nu är han en social glad pojke, även om han inte är så förtjust i nya människor)

 det är bra med en utredning, är något fel så vet ni varför dom är sena och är inget fel så är det skönt att kunna utesluta det. det är mycket möjligt att min son bara är sen i sin utveckling och att dom aldrig kommer att 
hitta något annat. men i och med att vi fick komma till neurologen så fick vi sen också komma till
habiliteringen och utan dom tror jag inte han hade kommit så långt utan dom har gett honom möjlighet att
komma ikapp så mycket som möjligt så att han inte ska halka efter ännu mer & det är guld värt :) 

Tjoohalia Tck för ditt inlägg Låter ju lite som mina pojkar är nu hur din pojke var i den åldern. Der senaste dagarna har det hänt mer de kan sitta lite mer och parerear bättre men det är korta stunder de orkar och blir dubbelvikta ganska fort men de har börjat spänna magen och gungar upp så att de sträcker på ryggen och sitter rakt tror det är bra träning.

Men märker att de fortfarande är ganska svaga i armarna och behöver nog jobba mer med dem och de gör början till kryp genom att dra upp knäna men armaran orkar inte lyfta över kroppen men huvudet håller de upp bra.

Blev överlycklig härom dagen när de satt i barnstolen och den ena killen fick majskrok som han nu lärt sig äta själv att han fattat att han ska ta den och styra den till munnen själv sen går det väl inte som en dans men   de försöker iaf. Dom är väldigt arga ofta för de vill men det går inte och de blir frusterade.

Tycker även de sociala blivit bättre senaste veckan och är något längre i utvecklingen där men de andra motoriska skulle jag nog vilja påstå att de är ca 6-7månader i utvecklingen.

De har varit nästan konstant sjuka pojkarna också med öroninflamationer från och till och snoriga hostiga om vartannat. De åkte också på RS-viruset när de var kanppt 1 månad och var inlagda i 2 omgångar och har haft småproblem med detta i samband med förkylningar (förkylnings astma) 

Det enda jag vet nu är att jagfått papper om att de kommer få träffa läkare inom 3 månader :-/ Jag vill ha hjälp nu!!! orkar inte gå i denna ovissheten

Hur är din pojke socialt förstår  han  er??  misstänker du att det är mer än bara det motoriska det är fel på? Han är inte så gamal så det kanske är svårt att avgöra sånt nu.

Vi kommer försöka få in våra pojkar på dagis här i Augusti så får vi se de får väll ta in extra resurser om det behövs. Tror att de behöver lite miljöombyte för att få lite annan stimulans men vet inte.                 

hej!
på förskolan och specialpedagogen på habiliteringen tycker att Ludvig förstår bra och det
tycker vi här hemma också. sen pratar han däremot ingenting. han säger mamma, pappa
och ibland titta.. däremot tror jag inte att han förstod så mycket när han var 11månader,
jag minns att jag tyckte att han var efter på det också. han fattade aldrig "var är lampan"
tex, nu gör han det, men han gjorde inte det då.  

var bor ni förresten? man blir så glad när ens barn gör framsteg, oavsett vad det är och
extra glad blir man ju förstås när det är något som barnet egentligen redan borde kunna
om man ska gå efter det "normala". min son var också (&är ska jag tillägga) sjuk mycket.
tycker att det är förkylning efter förkylning och har alltid varit. visst, storebror gick ju på dagis
när Ludvig var liten så mycket kommer väl därifrån, men ändå.

när Ludvig föddes trodde jag att han hade downs syndrom, jag sa det aldrig till någon för det
var ju ingen som sa det till mig, men jag tyckte att det såg ut så.. nu har dom ju kollat efter
kromosomavvikelser och inte hittat något. något jag misstänker nu är att dom kanske kan
upptäcka någon cp-skada. men jag vet faktiskt inte. jag är inte så orolig heller eftersom han
utvecklas hela tiden, även om det går lite långsamt. han är ungefär 6månader "sen", kanske
inte nu men han var det innan. idag har han tex gått 750m utomhus alldeles själv..
och då lärde han sig att gå för typ 1½vecka sen. ( innan gick han inte så långt, utan bara några steg)

hur gamla är dina andra barn? 

Hej igen

Vi bor i Norra Dalsland vet ej riktigt vad vi kan få för hjälp om det skulle behövas här allt känns så slappt här på Landsbygden....

Alltså mina tror jag inte förstår så himla mycet hellre mer än bus och så men tycker den ena killen blivit mer livlig och piggare i blicken med ögonkontakt medans den andra är mer still rör inte armana i onödan inte

Mina andra barn är födda -00 -03 -06 -09 och pojkarna -11 så de får ju mycket stimulans utav dem också kan jag tycka. Som du säger visst är man super glad för små framsteg. Härom dagen var jag på föräldra grupp och mina bara låg och gnällde medans alla andra kröp eller gick runt det känndes riktigt jobbigt så jag ville bara gå hem.

Det jag kan tycka är jobbigt nu är att det gnäller dagarna i ända jag känner mig trött i kroppen och känner mig nästan deppig utav detta. Vet att man inte ska måla FAN på väggen ännu men jag gör tyvärr det fast än vi inte ens har börjat gå på de riktiga kontrollerna ännu. Mina pojkar kan jag också tyca har speciellt utseende men ingen har sagt något där heller och eftersom de är mina första pojkar så har jag alltid fått för mig att killar ser lite annorlunda ut som bebisar. Samtidigt hade jag en kusin där de tog prover på BB för att han såg ut som ett down syndrom barn men han är en frisk 5 åring idag.

Vi fick avbryta en graviditet i jan-08 då det visade sig på rutinultraljud och efter akut fostervattens prov att vår poje hade trisomi 18 en allvarlig kromosom avikelse som ej är förenad med liv, det finns dem som lever med avvikelsen men de flesta dör redan i magen 6% blir bara 1 år gamla så jag valde att låta han gå. Så jag är lite mer orolig för att det kanske kan vara något sådant. Kanske har vi dåliga POJK gener i min familj?

Efetrsom det var en tvillinggraviditet denna gång nöjde jag mig med ett vanligt nupp test pga riskerna vid moderkaksprov och eftersom jag fick bra siffror gick vi inte vidare med mkp.

Men antar att detta kommer att testas på pojkarna när de ska utredas. Sen har man ju läst mycket om dem som går när de är ca 2år och att de vid 3 år är nästan ikapp med det mesta och att det inte är något större fel.

Verkar ju ändå som att det går väldigt fort för er gosse nu när han väl kommit igång med att gå jätte duktig på att orka med en sådan sträcka på ben som inte gått så länge

Jisses detta blev ett långt inlägg men det är så mycket tankar kring detta.                       

En tanke bara... Balansorganet sitter ju i örat också...
Har du burit de tidigare enlingarna mer än tvillingarna? Att bära barnen är ju bästa sättet för dem att träna musklerna då de behöver parera och då också tränar balansen. MEn jag förstår det är svårt med tvillingar. Kanske syskonen kan bära omkring dem mycket...?