• Emisa

    mina snart 11 månaders är jätte sena i utvecklingen. Hjälp behöver stöd.

    skånegås skrev 2012-02-26 17:35:18 följande:
    En tanke bara... Balansorganet sitter ju i örat också...
    Har du burit de tidigare enlingarna mer än tvillingarna? Att bära barnen är ju bästa sättet för dem att träna musklerna då de behöver parera och då också tränar balansen. MEn jag förstår det är svårt med tvillingar. Kanske syskonen kan bära omkring dem mycket...?
    Att bära barnen mycket är ju det sämsta du kan göra för deras balans och muskelstyrka?

    Jag har själv en väldigt sen pojke, 21 månader, som varken kan gå eller stå på egen hand. Vi går hos sjukgymnast och råden och övningarna vi fått därifrån innefattar inte något bärande överhuvudtaget. Det är snarare tvärtom - de ska ner på golvet och träna därifrån med stöd. Vi fick frågan om vi burit honom mycket (vilket vi inte har) eftersom hans lårmuskler kändes lite svampiga - dvs inte starka nog.
    När han sitter eller står ska vi t ex få honom att sträcka sig efter saker man lägger en bit ifrån honom eller på högre höjd, böja benen osv.
  • Emisa

    Min pojke är skrikig emellanåt (mycket mer skrikig än min äldre son), men inget överdrivet. Han har dåligt med tålamod och blir frustrerad då och då, och har vissa gånger blivit sådär ursinnig och bara kastat sig, men han är för det mesta glad och nöjd tycker jag. Han skrattar och skämtar mycket.

    Han satt stadigt först vid 11 månader. Det var då han lärde sig sätta sig upp själv. Innan dess kunde han sitta - men han kämpade med balansen så vi fick alltid ha kuddar runt honom, för han föll.
    Vid 12 månader kunde han inte stå på benen. Benen var som spaghetti. Jag påtalade detta för BVC, men de verkade inte tycka det var något. De sa bara att nästa milstolpe är att ha ska kunna gå när han är 18 månader. Jag sa att det kommer han inte göra, men de menade då att det var ju ett halvår till dess, och mycket kunde hända.

    När han var 13 månader började han försöka ställa sig upp mot möbler. Han kom till knästående, sedan tappade han balansen och föll. Vid 14 månader lyckades han ställa sig upp, och vid 15 månader började han försiktigt gå i sidled utmed möbler.
    Först vid 16 månader kröp han. Han ålade innan dess.
    Vid denna tidpunkt påtalade jag igen för BVC att han inte kunde gå eller stå på egen hand. De ville avvakta till han var 18 månader.

    18-månaderskontrollen kom med läkarbesök. Läkaren såg minst sagt bekymrad ut och frågade BVC-sköterskan om han verkligen utvecklats som han ska. Jag sa vad jag ansåg. Remiss skickades till sjukgymnast och barnneurolog. Den senare har vi fått tid till om 2 veckor. 

    Han har ju hela tiden utvecklats åt rätt håll men han är väldigt sen. Han har inte varit sjuk mycket, utan väldigt frisk i övrigt, och språket är han lite tidigare med (min äldre pojke var sen med talet men tidigare med det motoriska).

    Han står fint när han håller i sig, och går fint i sidled. Men gå rakt fram är det värre med. Han kan om han håller i oss eller håller i gåvagn, men det ser väldigt klumpigt och ostadigt ut.
    Var på återbesök hos sjukgymnasten idag och hon tyckte nog han gjort små framsteg; att hans lårmuskler kändes lite starkare, att han rörde sig lite bättre.
    Hon tror mest på låg muskeltonus och att stärkande övningar kommer att göra susen, men för säkerhets skull ska en barnneurolog titta på honom. Hon sa även att han har väldigt rörliga leder och att han är överrörlig, så stadiga skor som stärker hans vrister rekommenderades.

     

  • Emisa
    skånegås skrev 2012-02-28 09:18:49 följande:
    Beror väl kanske på HUR man bär dem.. Bär man dem mot sig i grodställning så kniper de åt med benen från att de är någon vecka gamla. Det är reflexer och tränar MYCKET mer än om de ligger i en vagn eller babysitter... Är själv sjukgymnast... Bär man däremot dem med hängande ben i en BB så kan jag faktiskt hålla med om att det inte blir någon träning annat än av huvudet... Att ha dem sitta i knät är ju också träning för bålstabiliteten. Man finns där som stöd, men behöver inte stötta helt hela tiden... De kan småparera utan att ramla.

    Att bara ligga stilla tränar liksom inte alls... Men när de är större är det klart att motivationen också spelar in. Bär man dem får de ju inte motivation nog till att röra sig. Men "friska" barn har ändå en inre drivkraft till att vilja lära sig SJÄLV. Har själv en son som inte har den drivkraften så starkt utan har varit ganska sen med det mesta... Han utreds idag för Asperger (en form av autism)
    Det är väl klart att bara ligga still inte tränar, liksom att inte en babysitter eller vagn tränar dem.
    Att ha honom sittande i knäet utan att hålla honom är en sak vi blivit uppmanade att göra, röra lite på benet så att han får parera eller sträcka sig efter saker på golvet för att sedan sätta sig upp igen.

    Men jag ser inte hur att bära dem dagarna i ända skulle träna dem särskilt mycket överhuvudtaget. Sitta och knipa mot någon övar väl varken upp någon nämnvärd styrka eller balans? Man måste väl ändå belasta ben och armar, böja och sträcka, för att träna upp dem?
    Vi har snarare blivit varnade av flera inom sjukvården att göra just detta för det bidrar (ännu mer) till försenad motorisk utveckling. 

    Och sjukgymnasten vi går till nu, som är specialiserad på barn, rekommenderar inte bärande alls som någon träning. Som sagt, hon undrade om vi burit honom mycket just för hans muskler var lite svampiga. Hon säger själv att får han ingen möjlighet att stå på benen och träna dem så utvecklas varken styrka eller balans.
    Vårt träningsprogram består i att böja och sträcka sig efter saker på olika höjder; klättra upp och ner för soffor, pallar, trappor; locka honom till att släppa taget när han står och håller i en möbel genom att ge honom några leksaker att hålla i; försöka få honom att gå medan vi håller i och stabiliserar bålen samtidigt som han håller något i båda händer. Och så vidare. Vi ska också införskaffa mer stabila skor som täcker vristen och stabiliserar den för han är överrörlig där. 

    Ledsen om du tog illa upp, jag menade inget illa. Jag håller dock inte med dig och har fått direkt motsatta råd. Jag jobbar också inom sjukvården, dock inte som sjukgymnast, och jag tycker att råden vi fått för vår son verkar rimliga. 
Svar på tråden mina snart 11 månaders är jätte sena i utvecklingen. Hjälp behöver stöd.