Vill ha barn 2012

Tips, kolla in tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet, där får ni mycket pepp, tips och svar på frågor, från ett härligt gäng tjejer, som har olika svårt att bli gravida.

Här har ni en till som vill hänga på! Jag har börjat äta rosenrot denna månad, dock lite sent (bara några dagar före ägglossning), för hann inte hämta ut det tidigare från posten. Vi har inte försökt "aktivt" förrän ett par månader tillbaka, men vi har haft oskyddat sex precis som vanligt i 2½ år utan att någonting har hänt (men har dock haft en önskan om att det kanske vill dyka upp en plutt ändå :)). Så nu sitter klumpen i magen över att någonting faktiskt kan vara fel, och vi tänkte boka tid för utredning snart...

Jag fick positivt ägglossningstest häromdagen, så jag hoppas att jag lyckades pricka in den...

Jag vill så gärna gärna gärna ha en bebis, jag får spel över att det ÖVERALLT skrivs om folks graviditeter. Det är INTE så att jag inte unnar dem lyckan, men jag vill ju också :( Känns så hopplöst att det är just en själv som skall ha svårt att bli gravid när andra tycks bli det så fort de bara tänker på det... Suck.

Just det ja; ang. grapefrukstsjuicen! Det var någonting nytt som jag aldrig hört förut :) Skall man då köpa färdig juice eller skall man köpa vanlig grapefrukt och pressa själv? Eller skall man kanske inte pressa alls utan bara äta som vanlig apelsin? :P

Är så glad över att jag hittat hit till det här forumet. Jag har inte velat rådfråga mina vänner om tips och råd, alla verkar bli gravida på första försöken. Inser nu att vi är långt ifrån ensama om det här problemet. Jag har tidigare googlat på tips och ideér utan att har haft någon framgång. Känner att åren går och vill verkligen bli gravid snart. Skulle gärna vilja ha flera barn utan att ha blivit för gammal. 

Vi har varit på sjukhuset och tagit prover. Läkaren där var inte speciellt pedagogisk och förklarade inte direkt vad han gjorde. Han gjorde ett vaginalt ultraljud utan att jag fattade vad han gjorde. Han berättade inte att han skulle göra det. Hade varit intressant att få tittat på skärmen och bilderna han sedan skrev ut.

Har fått en tid i mitten av mars för passagkontroll. Vet inte riktigt vad jag ska hoppas att den visar. Om allt är bra kan man ju undra varför vi inte blir gravida och om det är stopp i äggledarna så antar jag att det är IVF som gäller. För att IVF ska bli aktuellt måste man ha varit skriven på samma adress i två år. Vilket vi inte har varit. Vi har varit skrivna på samma gata men bott på samma ställe medan vi renoverat en fastighet. Tråkigt att behöva vänta när man varit tillsammans så länge.

Ska köpa hem grapefruktjuice och testa. Hur fungerar nattljusolja? 

Kämpa på mteriksson, vickisangel88, jamka, Zaida87, Jojjo77,  

Chocolatten välkommen du också!

Tack, picaen!

Det var faktiskt första gången jag höde om nattljusolja också. Skall googla lite på det senare, och verkar det spännande kör jag på det nästa månad kanske (ja, ni ser... Inget hopp om att bli gravid denna månad, man vill ju inte bli besviken!). Jag har INGEN som jag pratar med ang. detta. Jag hade en nära vän som också ville bli gravid, så jag hade (har) stöd från henne, men sedan blev hon gravid så det känns inte så kul att ösa alla negativa tankar över henne. Sedan känns det inte som att man så gärna pratar om hur ledsen man blir när alla andra lyckas bli gravida, och så sitter hon där gravid själv :) Många kan ju uppfatta det som att man är avundsjuk (vilket jag kanske är? Åh, jag hatar den känslan :() och inte unnar dem lyckan, men jag unnar dem visst lyckan! Bara det att man vill få den själv också...

Förra månaden när mensen kom så bröt jag ihop själv. Vill inte bryta ihop framför mannen för jag vill inte göra honom ledsen. Allt kändes så hopplöst. Vänner blir gravida, och vips så har de tre barn. Och man själv står på samma ruta... En vän blir gravid, och tanken slår en: "Vad kul det hade varit om jag också blir gravid nu så man kan följas åt!", och vips så har 9 månader gått och väninnan har fött barnet.

Picaen, ni har ju verkligen kommit igång med undersökningarna och så! Kul! Ang. att ni inte har bott på samma adress så tycker man ju inte att det borde spela någon roll. Jag tror nog att de kan ta er situation i beaktning och ändå förstå att ni bott på samma "ställe", fast bara inte på samma adress - och det av "giltiga" skäl.

Jag är också lite rädd vad gäller utredningen som vi vill påbörja. Tänk så finner de fel - vad jobbigt! Jag vill ju att vi skall vara "normala" och kunna få barn som alla andra!!!! Åh, så jobbigt med alla dessa kurer, sprutor och datum man skall hålla koll på! Varför skall väntan vara så jobbig! Å andra sidan: tänk så finner de inte fel - vad jobbigt! Då blir man ju barnlös utan att ha någon förklaring, och med det utan att kunna få hjälp.

Aja, så många tankar som bor i mitt huvud. Önskar jag kunde packa dem i en flyttlåda och skicka iväg till okänd adress...:)

Chocolatten, känner verligen igen mig i dina tankar och funderingar. Är också rädd för vad utredningen ska visa men samtidigt är det ju bättre att veta om det är något fel. Inbillar mig att det mesta går att lösa med dagens teknik. 

Styrkekramar till dig en dag som den här,  det är ju faktiskt alla hjärtans dag.

Jag packar ner mina tankar i din flyttlåda för ikväll.

 

Ja, gör det. Jag tejpar för den också.

Sov gott, alla.

Hej allihopa!

Här har ni en till som försöker i all förtvivlan. Jag kanske inte har försökt lika länge som er och jag är ännu bara 22. Men längtan är nog lika stor för det. Men hänger gärna på här! :) 

Mellan 13 och 18,5 års ålder hade jag en pojkvän, jag blev på smällen - av misstag, sådär som ´dom flesta tonåringar lyckas med. Men att vid 15 års ålder bli mamma kändes inte direkt aktuellt. Tid för abort bokades, några dagar innan tiden fick jag missfall. Skönt, tänkte jag då, nu slipper jag göra en abort, kroppen tog hand om det själv. Vi gick vidare och jag började käka p-piller (trionetta) och trivdes bra med dessa.

19 år och 3 månader hittade jag mig en ny hälft, vi är nu sambo sedan två år tillbaka och han började prata om barn för ca 1½ år sedan. Då jag har flera bröder, den yngsta 4 år, så var jag inte allt för tänd på tanken av ett eget barn. Någon månad gick och jag tänkte på detta ofta tills vi i mars förra året bestämde oss för att försöka. Jag slutade med mina piller i mars/april och 11/7-11 fick vi två streck på stickan. Det gick med andra ord ganska snabbt att få till det. Lyckan varade dock bara till början av augusti då missfall nummer två var ett faktum. 6 månader seare sitter jag här, just fått mens och svär alla ramsor jag bara kan komma på.

Mitt liv är uppdelat i 3 veckor av ilska, ledsamhet sen är det 10 dagar av förväntan och hopp. Äl kommer på dagen, mensen 10-11 dagar efteråt. Nu har jag även börjat fundera, är lutelfasen för kort kanske? Ägget kanske aldrig hinner fastna innan mensen kommer?   

Vi har provat bisolvon-metoden och föregående månad provade jag med rosenrot. Ingenting händer. Bara denna jävliga mens..

Hoppet är det sista som överger människan sägs det och det har man fått känna av nu. För nu lever vi bara på hoppet och hoppas att vi blir gravida och får gå igenom en graviditet under 2012.

MVH NLAL