Vill ha barn 2012

Här har ni en till som vill hänga på! Jag har börjat äta rosenrot denna månad, dock lite sent (bara några dagar före ägglossning), för hann inte hämta ut det tidigare från posten. Vi har inte försökt "aktivt" förrän ett par månader tillbaka, men vi har haft oskyddat sex precis som vanligt i 2½ år utan att någonting har hänt (men har dock haft en önskan om att det kanske vill dyka upp en plutt ändå :)). Så nu sitter klumpen i magen över att någonting faktiskt kan vara fel, och vi tänkte boka tid för utredning snart...

Jag fick positivt ägglossningstest häromdagen, så jag hoppas att jag lyckades pricka in den...

Jag vill så gärna gärna gärna ha en bebis, jag får spel över att det ÖVERALLT skrivs om folks graviditeter. Det är INTE så att jag inte unnar dem lyckan, men jag vill ju också :( Känns så hopplöst att det är just en själv som skall ha svårt att bli gravid när andra tycks bli det så fort de bara tänker på det... Suck.

Just det ja; ang. grapefrukstsjuicen! Det var någonting nytt som jag aldrig hört förut :) Skall man då köpa färdig juice eller skall man köpa vanlig grapefrukt och pressa själv? Eller skall man kanske inte pressa alls utan bara äta som vanlig apelsin? :P

Tack, picaen!

Det var faktiskt första gången jag höde om nattljusolja också. Skall googla lite på det senare, och verkar det spännande kör jag på det nästa månad kanske (ja, ni ser... Inget hopp om att bli gravid denna månad, man vill ju inte bli besviken!). Jag har INGEN som jag pratar med ang. detta. Jag hade en nära vän som också ville bli gravid, så jag hade (har) stöd från henne, men sedan blev hon gravid så det känns inte så kul att ösa alla negativa tankar över henne. Sedan känns det inte som att man så gärna pratar om hur ledsen man blir när alla andra lyckas bli gravida, och så sitter hon där gravid själv :) Många kan ju uppfatta det som att man är avundsjuk (vilket jag kanske är? Åh, jag hatar den känslan :() och inte unnar dem lyckan, men jag unnar dem visst lyckan! Bara det att man vill få den själv också...

Förra månaden när mensen kom så bröt jag ihop själv. Vill inte bryta ihop framför mannen för jag vill inte göra honom ledsen. Allt kändes så hopplöst. Vänner blir gravida, och vips så har de tre barn. Och man själv står på samma ruta... En vän blir gravid, och tanken slår en: "Vad kul det hade varit om jag också blir gravid nu så man kan följas åt!", och vips så har 9 månader gått och väninnan har fött barnet.

Picaen, ni har ju verkligen kommit igång med undersökningarna och så! Kul! Ang. att ni inte har bott på samma adress så tycker man ju inte att det borde spela någon roll. Jag tror nog att de kan ta er situation i beaktning och ändå förstå att ni bott på samma "ställe", fast bara inte på samma adress - och det av "giltiga" skäl.

Jag är också lite rädd vad gäller utredningen som vi vill påbörja. Tänk så finner de fel - vad jobbigt! Jag vill ju att vi skall vara "normala" och kunna få barn som alla andra!!!! Åh, så jobbigt med alla dessa kurer, sprutor och datum man skall hålla koll på! Varför skall väntan vara så jobbig! Å andra sidan: tänk så finner de inte fel - vad jobbigt! Då blir man ju barnlös utan att ha någon förklaring, och med det utan att kunna få hjälp.

Aja, så många tankar som bor i mitt huvud. Önskar jag kunde packa dem i en flyttlåda och skicka iväg till okänd adress...:)

Ja, gör det. Jag tejpar för den också.

Sov gott, alla.

Hej igen!

Dagarna går så långsamt samtidigt som de springer fram! De går långsamt just när man väntar på BIM (beräknad icke-mens), men snabbt för övrigt...:) Livet är allt bra lustigt. Jag har ungefär två veckor kvar till min BIM, så jag får försöka släppa tankarna lite annars kommer jag aldrig stå ut. Det roliga är att jag faktiskt inte känner lika mycket nojja denna månad som övriga månader - sorligt nog kanske det är så att man blir immun till slut. Det känns extra jobbigt när förväntansenergin börjar sina (som förra månaden kanske?), men när den väl är slut så är den slut - då har man inte förväntningar alls :( Hur går det för er andra? När har ni era BIM-datum?

(Välkommen in NLAL!) Jag förstår att det är jobbigt med dina missfall :( Beklagar att du har fått gå igenom dem. Lite tröst i all sorg är kanske att du i alla fall vet att du kan bli gravid  Även om det kanske inte hjälper när man tänker "Jag får ju bara missfall...". Men precis som picaen sade så kanske ni skall tänka på att utreda varför det blir så. Det kanske är lätt åtgärdat! (Jag har ingen kunskap alls om det kanske går att åtgärda lätt, men man kan alltid hoppas!)