Vill ha barn 2012

Hej NLAL! Visst är du ung men vill man ha barn så vill man. Då spelar åldern ingen roll. Trist med misfallen! Du har ju snart försökt i ett år, kanske dags att söka hjälp. Du har ju dessutom haft två misfall som kanske tyder på något. Jag är glad att vi sökte hjälp ganska tidigt (1 år). Det finns ju hjälp att få så varför inte ta den. Om det tar tid att få hjälpen kan det ju vara bra att inte vänta för länge med att fråga efter den. Oj det blev krångligt, hoppas du förstår vad jag menar.

Hej igen!

Dagarna går så långsamt samtidigt som de springer fram! De går långsamt just när man väntar på BIM (beräknad icke-mens), men snabbt för övrigt...:) Livet är allt bra lustigt. Jag har ungefär två veckor kvar till min BIM, så jag får försöka släppa tankarna lite annars kommer jag aldrig stå ut. Det roliga är att jag faktiskt inte känner lika mycket nojja denna månad som övriga månader - sorligt nog kanske det är så att man blir immun till slut. Det känns extra jobbigt när förväntansenergin börjar sina (som förra månaden kanske?), men när den väl är slut så är den slut - då har man inte förväntningar alls :( Hur går det för er andra? När har ni era BIM-datum?

(Välkommen in NLAL!) Jag förstår att det är jobbigt med dina missfall :( Beklagar att du har fått gå igenom dem. Lite tröst i all sorg är kanske att du i alla fall vet att du kan bli gravid  Även om det kanske inte hjälper när man tänker "Jag får ju bara missfall...". Men precis som picaen sade så kanske ni skall tänka på att utreda varför det blir så. Det kanske är lätt åtgärdat! (Jag har ingen kunskap alls om det kanske går att åtgärda lätt, men man kan alltid hoppas!)

BIM 5:e mars om det nu är en regelbunden period på 28 dagar. Men på måndag åker jag till värmen i en vecka och lämnar alla tankar hemma.

Jo, har tänkt ringa Gyn.mottagningen snart. Men frågan är ju om jag nu räknar från när vi började försöka första gången, för isf är det ju 10-11 månader sedan, eller om det "gäller" från missfallet? Men jag ska absolut ta hjälp så fort vi bara får. :)
Vid första missfallet drack jag en del alkohol och försöker övertyga mig själv att detta var anledningen till missfallet. Kanske rent ut sagt patetisk tanke. I somras, vid den andra graviditeten, låg jag i lugninflammation under tiden ägget fäste och början på graviditeten så jag gick på morfin-medicin, kåvepenin och jag spydde och hade mig, trött som fan vilket jag inte fattade var grav.tecken eftersom jag blivit sjuk redan innan äl i juni så vi hade sex 1-2 gånger så trodde ju aldrig det skulle ta sig - jag trodde det var biverkningar av allt som läkaren tyckte jag skulle proppa munnen full av. Så när jag piggnade till för en vecka så var vi till fjälls och där blev det en del alkohol. Har ju nyligt hört att även en liten mängd alkohol kan skada ett foster, undra om det kan avra detta? Eller så hade jag sån jäkla otur att det var lunginflammationen som satte stopp för lyckan. Läkaren på gyn. sa iaf att virus och sjukdomar kan vara en bakgrund till missfall. Men varför i hela h-vete lyckas vi inte nu då?

Jo, det är en liten tröst att veta att jag kan bli gravid men ändå frustrerande eftersom det nu går så segt.. (Tycker jag, jag vill att allt ska gå fort och hända på en gång, vad det än gäller. :p) Det enda possitiva i det hela är ju att fostret förmodligen inte var livsdugligt någon av gångerna och det känns faktiskt skönt att kroppen då kan sköta detta själv. Men förstår bara inte varför det inte händer något nu?! För uppenbarligen har jag ju lätt att bli gravid - första gången gick kondomen sönder så det var en gång och andra gången hade vi ju bara sex 1-2 gånger pga att jag låg sjuk och inte orkade mycket mer. Och jag vet ju genom detta att även min nuvarande sambo har dugliga simmare eftersom vi lyckats en gång. :)

Och såhär när mensen kommer så brukar jag vara arg och irriterad hela veckan från mensens start - nu däremot känner jag inte direkt någonting mer än "Ja, vi får börja om efter mensen". Tror även att jag denna månad ska skita i äl-testen och bara köra på. Cykeln verkar ju vara regelbunden så jag vet ju när BIM är. Kanske man kan slappna av lite mer om man inte har det svart på vitt när äl är? Och bara köra på varannan, var tredje dag.

Så hoppas vi på att det blir något på 7:e försöket! :)    

Ursäkta om det blir många inlägg, får inte till det så jag kan citera alla i ett och samma inlägg.

Jag känner igen mig. Och när man tittar tillbaka till föregående månader så har ju faktiskt alla dagar gått i en rasande fart, trots att det ibland känns så segt. Denna månad kände inte jag heller någon direkt förväntan, visst lite hopp fanns det, men visste som abra att nu blev det inget. Tidigare månader har jag veerkligen trott på det, får se hur det blir kommande månader.

Ja, jag fick ju min mens igår så nu väntar jag på äl som kommit 6:e varje månad (förutom denna månad då den kom 4:e) och nästa BIM blir ju då 14-16:e mars, beroende på om äl ska komma 4:e eller 6:e. Så dryga 3 veckor kvar till äl och 4-4½ vecka kvar till nästa BIM. Det lät länge nu tycker jag, men snart är jag vid nästa BIM igen. Förmodligen lika förväntansfull, hoppfull och skengravid som tidigare månader. Haha!

Efter missfallet så fick jag olika PMS-symtom vilket jag aldrig tidigare haft så det var väl då skengraviditeten började eftersom jag inte kände igen något.. :p  

Ta steget till utredning direkt rekomenderar jag, om man försökt i längre än ett år, eller ca 1år, så är det inget att fundera över. Som vi alla vet är det mycket väntan med allt, väntan på BIM väntan på ÄL. Och när man väl tar steget o börjar sin fertil.utredning, så kommer det mesta ta tid där också. Visst, vi var också lite nojjiga inför att söka hjälp, men nu i efterhand så rekomenderar jag alla som funderar på det, att ring NU. Alla tester som skall genomföras tar tid, väntan på provsvar etc.

Jag hade turen att jag fick reda på första fertl.utredningsmöte, att jag har PCOS, trodde inte att jag skulle upp i gynstolen första mötet, men till min fördel så fick jag det. Vilket resulterade i att jag fick Pergotime utskrivet. Iof så har jag inte blivit gravid ännu, men jag får hjälp iaf!Jag har BIM 28.2..

BIM om ca en vecka.

Jag funderar varför de inte kollade passagkontroll när jag gjorde utredning på sjukhuset för ca två år sedan. Läkaren sa att de slutade med det, men det verkar inte så. Utredningen gav inte något svar. Och så blev jag gravid ett år senare men fick missfall v.9.  Jag ska nog  fortsätta att hoppas och att längta några år till men innan jag blir 38 ska jag privat göra nästa utredning och ev. IVF. Hoppas att det lyckas innan dess.

Visst är det hemskt att inte kunna bli med barn?

 

Jamka
Konstigt att läkaren så att dem slutat med passagekontroll. Enligt min läkare verkar det vara standard att man alltid kollar det först tillsammans med blodprover.
Ja, visst är det hemska att inte kunna bli med barn. Jag tycker att jag tänkt till och skaffat mig en utbildning, jobbat några år och skaffat mig bra arbetserfarenhet, sparat ihop lite pengar, rest, köpt hus och renoverat osv. Nu har jag bättre förutsättningar för att bli en bra mamma än jag hade för tio år sedan. Jag var inte alls mogen för att bli förälder för tio år sedan. Sen finns det dem som går ut på krogen när dem är 18 och blir gravida utan att dem vill bli det. Orättvist!

Ha det så gott allihopa, jag åker till värmen i natt