17 år o mamma, fler barn nu ?

*Suck* Du la inte märke till att jag snällt och lugnt från och med första inlägget, sa att bara för att man är nära i ålder, behöver man inte hata varandra för det var den uppfattningen jag hade om dig och din bror i din story. Men vips, hoppar du på och blir otrevlig direkt och kommer med pekpinnen trots jag i alla inlägg haft en lugn ton och varit hyssat schysst ändå tycker jag. Hade jag varit otrevlig och anklagat dig, hade jag lagt till !!! och haft en helt annan ton och skrift spåk kan jag säga dig.. så du har inget att vara sur över för 5 öre. Jag missuppfatta dig och jag bad om ursäkt. Men du får mig framstå som det värsta du mött i hela ditt liv.
 

Jag anser att du gjort exakt det du anklagar mig för. Projektion?
Du säger jag blev otrevlig för jag svara att jag inte skrivit det du skrev jag sagt. Du har snällt orsakat detta själv om du går tillbaka och läser inläggen utan att tro att jag är sur. Så lätt kan du inte påverka mig. Jag ville ha ett citat från mitt inlägg där jag skrivit det du sagt och valde att skriva var med stora bokstäver. Någon sådan hänvisning kunde du inte ge mig då du har valt att lägga ord i munnen på mig utifrån en mening där jag skriver att jag inte tror det skapar några närmre band mellan syskon för det är tätt mellan dem. 

Helt plötsligt påstår du att jag flippar ut hoppar jämfota m.m. Jag undrar vem som har hetsigt temperament om man tror att  någon annan beter sig så för någon skriver något i ett forum? Inte är det jag i alla fall. Du måste lära dig ta ansvar i ett samtal själv och inte skylla på andra när du väljer att snevrida vad man säger.

Bett om ursäkt har du inte gjort!  

"My bad om jag missuppfatta dig.."
Är inte det här en ursäkt nog för sig, så har jag inte mycket mer att skriva till dig 

Det kan ju bara du och sambon bestämma, när det blir bäst för er. Jag tror det är bra att vänta tills barnet är åtminstone 1,5 år. Innan det "vet" man inte riktigt hur jobbigt det kan vara. Just nu är er lilla gosing två månader. Ligger still där man lägger henne och sover ganska ofta. Ett lite större barn kräver andra saker.

Men spara alla kläder och leksaker till syskonet, dröm och planera. Ni kan ju ta diskussionen framåt december igen och se hur det känns. Mycket hinner hända tills dess och just nu tycker jag ni bara ska njuta av den lilla babyn ni har.

Är det inte bättre att vänta så att ni har ekonomin?

Ett svar du nog inte vill ha:

Jag tycker att det är lagom när du är vuxen och självförsörjande och har provat att vara vuxen i din relation ett tag. Även om du och killen varit tillsammans ett tag är du inte vuxen vid 17 - visst kan man aldrig VETA om en relation kommer att hålla, men prova att lev tillsammans några år på "vuxenvis" innan ni sätter ännu fler barn till världen. 

Läs klart gymnasiet, hitta ett jobb och jobba ett par år, lös de ekonomiska frågorna utan inblandning av föräldrar och/eller bidrag. Sen är det lagom med syskon. En åldersskillnad på två år, fyra år eller sex år kan bli precis hur bra eller dålig som helst, det är inte bara antalet år som avgör hur fin relation syskon får utan en mängd olika saker. Vuxnas stress över ekonomi eller en skakig relation kan förstöra mycket för syskonrelationer, tex. Eller om mamma mår dåligt för att hon vantrivs på jobbet men inte kan ta sig därifrån pga för dålig utbildning.

 

Oj, nu läste jag din andra tråd. Inga syskon än, säger jag. Om man inte ens förstår det tokiga i att planera syskon när man är 17 och går på bidrag, då är man för omogen för att ha barn.

så man är omogen för man går på bidrag? Hallå lätt att ha jobb och vara 16-17 år eller?

Jag var 18 då första föddes hoppade av plugget, gravid efter 8 mån igen, 18 mån mellan barnen var 20 då andra barnet kom och blev gravid som 21 åring och blir 22 då nästa barn kommer ..

Man är ej omogen för man går på bidrag! Så länge man klarar av barnet och kan ge det kärlek, närhet och trygghet! PENGAR ÄR INTE ALLT!    

Så du tycker inte att det är bättre att skaffa sig en utbildning och kunna försörja sig själv?

Om pengar inte är allt, så behöver du ju inte gå på bidrag. Då kan du klara dig själv.

Min son är 27 mån och jag befinner mig i v33. Jag trodde det skulle bli lagom med 2,5 år men attans! Vad jag inte var redo för 2årstrotts... Många säger att man ska vänta lite längre och nu fattar jag vitsen med det. Om det blir en trea så ska det vara minst 3 år mellan den jag väntar på nu och nästa. =)

Visst kan det vara jag pluggade ju från aug - dec 2011 ..
fick då oxå veta att jag väntade trean under tden jag pluggade ..
åt då p-piller ..
hade jag ej blivit gravid hade jag pluggat nu med   

jag vill kunna försörja mig och min familj själv, min man söker jobb som tusan och jag kan tyvärr inte jobba i det tillståndet jag är just nu, är höggravid med 3e barnet, hade hellre haft egna pengar än gå på bidrag .. 

bidrag är sista utvägen    

Jo, precis därför jag sa när jag slutade på soc för flera år sen att aldrig hamna där igen och att inte skaffa fler barn innan jag kunde försörja mig själv! Tycker inte man ska sträva efter att gå på bidrag som TS gör.

Nu försörjer jag tack och lov mig själv sen flera år tillbaka när jag blev oplanerat gravid.  

men varför s¨bråttom?
Du om någon har ju liksom tiden på dig att skaffa många barn ;)
Skola, jobb och sånt, försök göra det och lägg en grund för en bra framtid ( säger inte att du inte har det nu) men det blir ju inte lättare med två barn att hinna det där du nog inte hunnit med nu.
Om jag vore din mamma ( o det kunde jag vara, min dotter är 19 år) skulle jag önska hon väntade.
med ett barn kan du fortfarande göra massa som är enklare med ett än två barn, förutom skola och jobb, resa och hinna med ett visst mått av ungdomsliv också.
Inget illa menat :)

Men pengar GÖR skillnad när man är så pass ung och VÄLJER att skaffa barn.
Som du själv skriver, inte många 16-17 åringar får jobb för dom inte har gått ut gymnasiet med betyg och därmed svårt att få en anställning idag. Och därmed är det svårt att uppfostra ett eget barn i den åldern absolut!
Är man så ung, så jo, bidrag är ändå utvägen oftast om man inte bor hemma hos mamma och pappa förstås, men det blir oavsett en belastning för någon av dessa att man skaffar barn innan man fått jobb och gått ut gymnasiet.
Att äldre får bidrag beror oftast på andra anledningar än att dom skaffa barn som unga och inte fick sin utbildning, så oftast klarar sig äldre bättre än en 16-17 åring som VÄLJER att sätta ett barn till världen.

Pengar är inte allt nej, men utan inkomst och endast bidrag är man otroligt hjälplös och beroende av andra och det är inte alls kul! Skulle det inte kännas bättre för dig om du tjäna dina egna pengar och fått en utbildning du kämpat för och slippa få pengar av skattebetalare och måste planera vad du ska lägga dina pengar på hela tiden?      

hinner du gå klart skola i så fall?
så skulle jag nog mer tänka, lite praktiskt :)

lycka till! 

Jag är 17 år och fick min son den 15april och längtar redan till nästa barn! Max två år mellan mina skulle jag tro att det blir! :) www.jacciis.blogg.se

Går rakt från din fråga TS. Nej tycker inte det blir för tajt. Hade 17 månader mellan mina barn. Fast det va kämpigt vissa perioder helt klart!
Men barnen får oxå nytta av varann

Vill passa på att tipsa om du tänkt på din egen framtid? Jag ångra till ex att jag inte stanna på första barnet sen läste en högskoleutbildning och sen fortsatte skaffa barn men nu ska vi snart ha 3e här ;) har dock ett fast jobb men inget jobb jag trivs med men ändå en inkomst