12 månader sen utveckling neurolog remiss orolig!!

Jag vet hur det är att oroa sig för barnen och inte riktigt våga dela det med sin partner heller. Jag har tre barn, snart 2, 4 och 6 år. För de äldsta har vi haft mycket oro pga avvikande utveckling både motoriskt och språkligt. Mindre för den siste trots att vi nog hade varit välidgt oroliga om han varit första barnet, vi orkar helt enkelt inte med mer oro och vi har sett att de ofta hämtar igen. 

Du har säkert googlat och sett de normala utecklingsstegen. Men variationen är stor. tex anges oftast att ett barn ska gå vid handen på en vuxen vid 9-10 månaders ålder. Det gjorde mig orolig! Faktum är att jag sällan sett det hos barn i den åldern. Gå runt möbler har mina gjort strax innan de lärde sig gå, inte vid ett års ålder precis.

Mitt äldsta barn vägrade magläge - och blev sen. Sitta gjorde hon väldigt tidigt, vid 6 månader men hon kunde inte vända sig ordentligt förrän vid  8 månader. Hon kröp aldrig men drog sig fram på rumpan från 13 månader, kunde stå själv vid 15 månader, resa mot stöd vid 14,5 månader och gick själv först vid 17 månader. Detta var sent men inte så avvikande att det motiverade någon vidare utredning. Kan tilläggas att hon kunde gå bra direkt när hon vågade försöka. de andra barnen har suttit senare men i övrigt varit tidigare, de har gått vid 15 månader.

mina har också verkat lite muskesvaga, tex har de aldrig hoppat i knät som man ser vissa små göra och att gå med dem vid handen har ju inte varit att tänka på. De har kunnat gå med lära gå vagn kort tid innan de lärt sig gå själva.

Hur fungerar din son i gåstol om ni har en sådan? det ger ju viss benövning. hoppgunga? Har ni erfarenhet av barn och träffar andra barn, det hade/gjorde knappast vi. Om er son är efter på alla områden så är det förstås en hint om en generell utvecklingsförsening men jag kan inte utläsa av vad du skrivit att det faktiskt är så. Hur fungerar det sociala samspelet? Tittar han er i ögonen, kan ni skoja med honom så han förstår? Har han intresse för sin omgivning?

Mina har i alla fall hämtat igen. den äldsta lärde sig cykla utan stöd och simma själv tidigare än jämnåriga. De äldsta har också gjort utvecklingsbedömning hos psykolog pga talsvårigheter och de har hamnat något över medianen för normal intelligenskvot. Jag är inte så orolig längre. Kan nämna att jag har en son som nu ska bli två år som inte kan prata alls, som är spinkig som en mus och på många sätt en bebis. Men han verkar förstå väldigt bra så jag är säker på att han tar sig. 

Vill råda er att ta vara på tillfällena ni erbjuds för undersökningar. Min erfarenhet är att BVC säger att allt är helt normalt tills något avviker lite och då är det hela paketet som ska erbjudas med neurologisk undersökning. Det skadar förstås inte men jag hoppas ni kan få hjälp kanske via lekoteket för att stimulera mer till magläge. Min erfarenhet är att det är nyckeln och med fler barn än ett så hamnar syskon där vare sig de vill eller inte.   

Jag ventilerar gärna om du vill. Oron genomsyrar ju allt så det blir svårt att njuta av sitt barn. Hör förresten gärna med era föräldrar om de minns något om er första tid, fast de gör sällan det är jag rädd.          

Först och främst, tack för ett så bra svar! Även om oron ändå finns kvar så lugnar det en del.

Som du säger har jag googlat en del utvecklingssteg och olika sjukdomar, men blir inte klokare på det. Jag har alltid haft principen att alla människor är olika och därför är jag inte så orolig för att han inte ligger efter sina kurvor och mallar för vad han ska kunna. Det som oroar mig är det där enzymprovet, men det låg ju som sagt på normalt värde, men nära gränsen för onormalt... så egentligen kanske man inte ska oroa sig för mycket över det.

Han hoppar inte heller i knät på oss men jag tycker ändå att han är stark. Han står ju upp utan problem och skjuter ifrån med benen om han ligger i sängen eller soffan o.s.v. Barnläkaren på BVC som kollade honom när han var 6 månader tyckte att han var stark.

Han har gåstol som han åker runt hela lägenheten i. Är runt och utforskar det han kommer åt. TV-bänken är en favorit och diskmaskinen är spännande. Är och rotar i lådorna i köket och speglar sig i ugnen. Han var tidig med ögonkontakt och är busig. Han skrattar så han kiknar när man kittlar honom och tittut-lekar tycker han om. Leker mycket både med oss och med sina leksaker. Så det sociala samspelet fungerar bra tycker jag.

Han började "ljuda" mer för ett par månader sen och nu börjar man kunna höra tendenser till "mamma" och "pappa". Han kan titta efter saker som lampan t.ex. och pekar man på något och säger åt honom att titta ditåt så gör han oftast det.

Den senaste tiden har han börjat tycka om att ligga på mage mer. Inte så långa stunder men i alla fall ett tag. Han drar upp benen mot magen och trycker ifrån lite. "Snurrar runt" så att säga med hjälp av benen och handflatorna, men han kommer inte rakt framåt.

Absolut ska vi ta tillvara de tillfällen vi får att undersöka honom. Om det skulle vara något fel så är det såklart bäst att få veta det i tid också. Tycker det bara är bra och klandrar absolut inte någon för att de säger att det kan vara något fel på honom, som vissa kan göra. Men såklart är man orolig.

Vi ska försöka få tid hos en sjukgymnast för att kanske få lite hjälp med övningar för honom.

Jag vet att jag gick när jag var runt 1 år, om det var innan eller efter vet jag inte. Men hans mamma vet vi inte med, hennes pappa minns inte.

Jag tycker ju faktiskt inte att han låter så värst avvikande alls. Han borde kunna sätta sig upp själv nu men det är ju en rörelse som förutsätter att man kommer upp i kryp, något som han inte heller behärskar. Man får vara jämnt sen på allt om man håller sig inom den bortre gränsen för vad som är normalt. Er kille kanske är lat, väldigt lugn eller lite mesig att prova nya saker (här har mina passat in). Umgås man inte mycket med andra barn så får han heller ingen input vad han bör göra = första barnet blir ofta senare än kommande syskon. Propellern på golvet är ju början på kryp men risken är att er son inte lär sig krypa utan hittar ett annat sätt att ta sig fram, de som legat lite på mage blir ju ofta rumphasare eller så rullar de fram. Det spelar ingen roll men de blir senare att börja ta sig fram. Kanske ska ni ta undan gåstolen istället. Känns hemskt ta ifrån honom hans frihet att upptäcka saker men men, kanske ökar motivationen. Eller så håller ni er till en timme om dagen i den tex när ni lagar mat!

Ligg ändå på BVC, överdriv er oro och att det ger er ångest. Då får ni genast en tid till den barnspecialistläkare som är knuten till ert BVC. Annars får ni vänta tre månader säkert på er remiss. Läkaren kan ge en mer adekvat bedömning. Be BVC-personalen om remiss till sjukgymnast. Brukar inte alls vara kö dit. Ni kan säkert få nytta av lite övningar där. Mina har gått där som mkt små, pga torticollis, och de är så duktiga med att få de små att öva.

Det låter vettigt att följa upp det provsvar som indikerar muskelsvaghet. Själv får man ju dock nästan alltid något svar utanför referens när man tar blodprov hos läkaren så det måste ju inte vara något tokigt.

Jo jag tycker också att han är rätt normal förutom krypandet då, men alla barn kryper ju inte heller och just att han verkligen hatade att ligga på mage när han var liten har ju gjort att han inte är så van med det heller. Kanske vi skulle uppmuntrat det mer men när han gråter så är det inte roligt heller.

Vi kommer ligga på BVC och jag ska vara med på alla träffar framöver, innan har min sambo vart där mest men det känns bättre om jag också kan vara med i fortsättningen nu. Vi har ju träffat en läkare som tittade på lite reflexer osv och allt såg normalt ut. Men han var inte specialist på något område utan en vanlig barnläkare.

Det är just det där provet som oroar mig så oerhört mycket. Men som du säger behöver det ju inte betyda något alls.

Ja det går bättre och bättre med magläge. Han ligger oftast utan byxor för vi har golvvärme så det är varmt och gott ändå. Små steg men det går framåt. Rätt var det är kankse han kryper.

Hej TS!

Hur har det gått för er? Det du beskriver påminner om vårt barn.