12 månader sen utveckling neurolog remiss orolig!!

Först och främst, tack för ett så bra svar! Även om oron ändå finns kvar så lugnar det en del.

Som du säger har jag googlat en del utvecklingssteg och olika sjukdomar, men blir inte klokare på det. Jag har alltid haft principen att alla människor är olika och därför är jag inte så orolig för att han inte ligger efter sina kurvor och mallar för vad han ska kunna. Det som oroar mig är det där enzymprovet, men det låg ju som sagt på normalt värde, men nära gränsen för onormalt... så egentligen kanske man inte ska oroa sig för mycket över det.

Han hoppar inte heller i knät på oss men jag tycker ändå att han är stark. Han står ju upp utan problem och skjuter ifrån med benen om han ligger i sängen eller soffan o.s.v. Barnläkaren på BVC som kollade honom när han var 6 månader tyckte att han var stark.

Han har gåstol som han åker runt hela lägenheten i. Är runt och utforskar det han kommer åt. TV-bänken är en favorit och diskmaskinen är spännande. Är och rotar i lådorna i köket och speglar sig i ugnen. Han var tidig med ögonkontakt och är busig. Han skrattar så han kiknar när man kittlar honom och tittut-lekar tycker han om. Leker mycket både med oss och med sina leksaker. Så det sociala samspelet fungerar bra tycker jag.

Han började "ljuda" mer för ett par månader sen och nu börjar man kunna höra tendenser till "mamma" och "pappa". Han kan titta efter saker som lampan t.ex. och pekar man på något och säger åt honom att titta ditåt så gör han oftast det.

Den senaste tiden har han börjat tycka om att ligga på mage mer. Inte så långa stunder men i alla fall ett tag. Han drar upp benen mot magen och trycker ifrån lite. "Snurrar runt" så att säga med hjälp av benen och handflatorna, men han kommer inte rakt framåt.

Absolut ska vi ta tillvara de tillfällen vi får att undersöka honom. Om det skulle vara något fel så är det såklart bäst att få veta det i tid också. Tycker det bara är bra och klandrar absolut inte någon för att de säger att det kan vara något fel på honom, som vissa kan göra. Men såklart är man orolig.

Vi ska försöka få tid hos en sjukgymnast för att kanske få lite hjälp med övningar för honom.

Jag vet att jag gick när jag var runt 1 år, om det var innan eller efter vet jag inte. Men hans mamma vet vi inte med, hennes pappa minns inte.

Jo jag tycker också att han är rätt normal förutom krypandet då, men alla barn kryper ju inte heller och just att han verkligen hatade att ligga på mage när han var liten har ju gjort att han inte är så van med det heller. Kanske vi skulle uppmuntrat det mer men när han gråter så är det inte roligt heller.

Vi kommer ligga på BVC och jag ska vara med på alla träffar framöver, innan har min sambo vart där mest men det känns bättre om jag också kan vara med i fortsättningen nu. Vi har ju träffat en läkare som tittade på lite reflexer osv och allt såg normalt ut. Men han var inte specialist på något område utan en vanlig barnläkare.

Det är just det där provet som oroar mig så oerhört mycket. Men som du säger behöver det ju inte betyda något alls.

Ja det går bättre och bättre med magläge. Han ligger oftast utan byxor för vi har golvvärme så det är varmt och gott ändå. Små steg men det går framåt. Rätt var det är kankse han kryper.