12 månader sen utveckling neurolog remiss orolig!!

Jag vet hur det är att oroa sig för barnen och inte riktigt våga dela det med sin partner heller. Jag har tre barn, snart 2, 4 och 6 år. För de äldsta har vi haft mycket oro pga avvikande utveckling både motoriskt och språkligt. Mindre för den siste trots att vi nog hade varit välidgt oroliga om han varit första barnet, vi orkar helt enkelt inte med mer oro och vi har sett att de ofta hämtar igen. 

Du har säkert googlat och sett de normala utecklingsstegen. Men variationen är stor. tex anges oftast att ett barn ska gå vid handen på en vuxen vid 9-10 månaders ålder. Det gjorde mig orolig! Faktum är att jag sällan sett det hos barn i den åldern. Gå runt möbler har mina gjort strax innan de lärde sig gå, inte vid ett års ålder precis.

Mitt äldsta barn vägrade magläge - och blev sen. Sitta gjorde hon väldigt tidigt, vid 6 månader men hon kunde inte vända sig ordentligt förrän vid  8 månader. Hon kröp aldrig men drog sig fram på rumpan från 13 månader, kunde stå själv vid 15 månader, resa mot stöd vid 14,5 månader och gick själv först vid 17 månader. Detta var sent men inte så avvikande att det motiverade någon vidare utredning. Kan tilläggas att hon kunde gå bra direkt när hon vågade försöka. de andra barnen har suttit senare men i övrigt varit tidigare, de har gått vid 15 månader.

mina har också verkat lite muskesvaga, tex har de aldrig hoppat i knät som man ser vissa små göra och att gå med dem vid handen har ju inte varit att tänka på. De har kunnat gå med lära gå vagn kort tid innan de lärt sig gå själva.

Hur fungerar din son i gåstol om ni har en sådan? det ger ju viss benövning. hoppgunga? Har ni erfarenhet av barn och träffar andra barn, det hade/gjorde knappast vi. Om er son är efter på alla områden så är det förstås en hint om en generell utvecklingsförsening men jag kan inte utläsa av vad du skrivit att det faktiskt är så. Hur fungerar det sociala samspelet? Tittar han er i ögonen, kan ni skoja med honom så han förstår? Har han intresse för sin omgivning?

Mina har i alla fall hämtat igen. den äldsta lärde sig cykla utan stöd och simma själv tidigare än jämnåriga. De äldsta har också gjort utvecklingsbedömning hos psykolog pga talsvårigheter och de har hamnat något över medianen för normal intelligenskvot. Jag är inte så orolig längre. Kan nämna att jag har en son som nu ska bli två år som inte kan prata alls, som är spinkig som en mus och på många sätt en bebis. Men han verkar förstå väldigt bra så jag är säker på att han tar sig. 

Vill råda er att ta vara på tillfällena ni erbjuds för undersökningar. Min erfarenhet är att BVC säger att allt är helt normalt tills något avviker lite och då är det hela paketet som ska erbjudas med neurologisk undersökning. Det skadar förstås inte men jag hoppas ni kan få hjälp kanske via lekoteket för att stimulera mer till magläge. Min erfarenhet är att det är nyckeln och med fler barn än ett så hamnar syskon där vare sig de vill eller inte.   

Jag ventilerar gärna om du vill. Oron genomsyrar ju allt så det blir svårt att njuta av sitt barn. Hör förresten gärna med era föräldrar om de minns något om er första tid, fast de gör sällan det är jag rädd.          

Jag tycker ju faktiskt inte att han låter så värst avvikande alls. Han borde kunna sätta sig upp själv nu men det är ju en rörelse som förutsätter att man kommer upp i kryp, något som han inte heller behärskar. Man får vara jämnt sen på allt om man håller sig inom den bortre gränsen för vad som är normalt. Er kille kanske är lat, väldigt lugn eller lite mesig att prova nya saker (här har mina passat in). Umgås man inte mycket med andra barn så får han heller ingen input vad han bör göra = första barnet blir ofta senare än kommande syskon. Propellern på golvet är ju början på kryp men risken är att er son inte lär sig krypa utan hittar ett annat sätt att ta sig fram, de som legat lite på mage blir ju ofta rumphasare eller så rullar de fram. Det spelar ingen roll men de blir senare att börja ta sig fram. Kanske ska ni ta undan gåstolen istället. Känns hemskt ta ifrån honom hans frihet att upptäcka saker men men, kanske ökar motivationen. Eller så håller ni er till en timme om dagen i den tex när ni lagar mat!

Ligg ändå på BVC, överdriv er oro och att det ger er ångest. Då får ni genast en tid till den barnspecialistläkare som är knuten till ert BVC. Annars får ni vänta tre månader säkert på er remiss. Läkaren kan ge en mer adekvat bedömning. Be BVC-personalen om remiss till sjukgymnast. Brukar inte alls vara kö dit. Ni kan säkert få nytta av lite övningar där. Mina har gått där som mkt små, pga torticollis, och de är så duktiga med att få de små att öva.

Det låter vettigt att följa upp det provsvar som indikerar muskelsvaghet. Själv får man ju dock nästan alltid något svar utanför referens när man tar blodprov hos läkaren så det måste ju inte vara något tokigt.