• Zwillinge86

    Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

    Men älskade hjärtat, vilket tråkigt besked! Du är så värd alla dina tre pyren efter allt kämpande. Förstår fullt ut dina tankar inför framtiden och besvikelsen över att förlora ytterligare en liten guldklimp. Sörj och var ledsen om det är så du känner, en förlust är alltid än förlust oavsett hur tidigt det sker eller hur många barn man har sedan innan eller kvar i magen. Dock glädjer det mig att höra att allt såg tipptopp ut med den plutt du har kvar. Så klart kommer dagarna till nästa undersökning vara olidliga, men nu håller vi alla tummarna för att det ska gå vägen till slut! All kärlek och omtanke till dig SL!

  • Zwillinge86
    Angla skrev 2015-01-07 18:17:04 följande:

    Läst ikapp december och OJ vad här händer saker. Så glad för alla som lyckats men känner med alla där lyckan vänt och de som ännu kämpar.

    Min graviditet har gått lite lägre nu, även om oron hela tiden byter skepnad. Från oro för att misslyckas, till oro för missfall, till för tidig födsel till nu - att de ska dö i livmodern. Går idag in i vecka 24 men vägen hit var inte gupp fri.

    Hade en blödning i vecka 8 ca med hematom som följd. Då var även ett embryo aningens mindre än det anda och IVF-läkaren dömde ut det och sa du kommer blöda ut hematomet och kanske dukar denna tvilling under. Innan hade gyn-akuten dödförkarat det embryot. Men i vecka 10 skrevs vi ut ifrån IVF med ett grattis till tvillinggraviditeten, båda följde sin kurva.

    Jag hade inga symtom i början eller ätare sagt jag förnekade dem. Men illa mådde jag absolut inte, det kom först i vecka 16. Hjärnan kan spöka för oss. Efter varje bra kontroll känner jag mig mer gravid för att sen tvivla.

    I vecka 20 ca fick jag en plötslig blödning igen, helt knäckt. Jag som var så nära. Eftersom att jag var ute på landet och har en moderkaka som ligger för livmodermunnen så ringde jag 112och de skickade ambulans samt helikoptertransport. Hela gynakuten stod redo och slet av mig kläderna. Då blev jag inlagd med sängläge och blodstoppande. Men allt såg bra ut.

    Ja har valt att inte följa hcg eller ta immunprover. Allt som kontrolleras är min sköldkörtel och den är lugn inkl antikropparna som numera är omätbara, vilket de aldrig varit innan. Jag har tagit dropp, pred och innohep fram till ca vecka 18. Jag har nu kvar en del om någon är nyfiken.

    Just nu ser det bra ut men oron släpper aldrig ...


    Oj vilka turer, förstår att det varit svårt att hitta något ihållande lugn. Känner att det du beskriver antagligen kommer gälla mig om jag får fortsätta behålla min graviditet.

    Förstår jag rätt att du inte tagit FBC men kört med immunmediciner ändå? Men slutat (helt?) efter vecka 18? Funderar själv på hur jag ska tänka/göra framöver då jag just nu är ganska mätt på prover och mediciner....

    Håller tummarna att du snart vågar njuta av din graviditet fullt ut! Kram
  • Zwillinge86
    Angla skrev 2015-01-07 20:06:49 följande:

    Japp, jag körde på eget bevåg och slutade sen helt. Ville vara människa och inte försöks kanin ... tillslut efter 14år med IVF till och från. Kroppen kändes lugn helt enkelt och alla parametrar likaså. Dessutom är mitt enda blodkärl svårt ärrat efter alla PVK sättningar, jag är svårstucken. Blodförtunnande fick jag inte fortsätta med iom livmoderkakansplacering. Den ger en ökad risk för stora blödningar och lossnar den helt kan man dö på en kvart, då vill man inte stå på blodförtunnande.

    Dessutom vågade jag åka till Thailand i vecka 13-14 och de överlevde även det


    Helt rätt med en Thailandsresa :) tittar själv på resor framåt sportlovet. Får jag fråga hur ofta du tog dropp ungefär? har du haft svåra immunproblem innan eller finns det andra orsaker till barnlösheten också? Ursäkta alla frågor, men så befriande att höra att man om allt känns övermäktigt faktiskt kan våga sluta upp med allt!
  • Zwillinge86

    Kul med nya i tråden, eller ja ni vet vad jag menar.

    Har en fråga som intr alls hör hemma här, men det finns så mycket kunskap och kämparglöd att jag tänkte se vad ni har för funderingar kring min frågeställning.

    Mitt landsting (snålt i fertilitetssammanhang) har i och med årsskiftet utökat antalet återföringar från 2st till 3st för att öka likvärdigheten nationellt. Positivt tänkte jag men min kompis berättade just att hon betraktas ha förbrukat ett av sina tre ET (aka ivf) för att de gjort inseminationer med donerad sperma innan de blev hänvisade till ivf nu precis innan årsskiftet. Trots att de inte blivit erbjudna ivf tidigare så har alltså redan ett ivf-försök utnyttjas och vad än värre är meddelade rmc att pga ökad belastning iom de nya reglerna så kommer de inte längre att behandla privata patienter. Det innebär alltså att alla som behöver donerade könsceller för att bli gravida i mitt landsting helt utestängs från svensk sjukvård efter ett försök. Eftersom privata kliniker enligt lag inte får erbjuda donationer så kan ju denna patientgrupp inte ens välja att betala för vården. Jag undrar om det verkligen kan vara okej att ett landsting gör så att en grupp patienter inte ska kunna få vård för ett konstaterat problem inom landets gränser? Och tänk alla som har lyckats få barn men har embryon i frysen, de kan ju inte betala för att få tillgång till dem eftersom landstinget inte tar emot privata patienter längre!

    Överreagerar jag, eller är inte situationen helt galen!? Frågan jag ställer mig är vad kan man göra och vart kan man vända sig?

    Kan man byta landsting och omfattas av deras riktlinjer istället?

    Ursäkta att jag kapade tråden ;)

  • Zwillinge86
    Solkattan skrev 2015-01-09 17:11:06 följande:

    Zwillinge: hög intressant !!

    Tillhör själv gruppen som behöver hjälp till syskon o kräver donerat "material"!

    Är du medlem i barnlängtan ?

    Blir nyfiken på landstinget ? Du får gärna inboxa o berätta vilket ...


    Jag är inte med i barnlängtan, men det var de enda jag kom på som möjliga att kontakta i frågan. Men jag tänker att det måste ju finnas nån som har översynsansvar vad gäller att landstingen följer lagstiftning osv, socialstyrelsen? Tänkte inte ens på att alla donationspatienter som vill ha syskon till sina barn också blir nekade den möjligheten, tänkte bara på de som får sina embryon hållna som gisslan i landstingets frys ;) jag tillhör Östergötlands landsting.
  • Zwillinge86

    Är det bara prednisolone och progesteron som är viktigt att man trappar ner, eller gäller det några mer av immunmedicinerna? Rmc vill att jag minskar med en vaggis per vecka från och med v.12, men jag tänkte trappa ner först efter v.15. Men prednisolonet vet jag inte hur jag ska tänka kring. Håller på att räkna på hur mycket mer jag måste hämta ut för att klara mig.

  • Zwillinge86

    Solkattan: delar dina frågeställningar, hur har de motiverat denna regeländring och intressant att veta hur reglerna ser ut kring behandling på "annan klinik". Ska försöka ta reda på mer.

  • Zwillinge86

    SL: det har inte hänt något och jag ska inte trappa ner nu. Försöker bara beräkna hur långt mitt förråd räcker och om jag efter det tar slut ska hämta ut mer eller inte. Är också sjukt svullen i ansiktet, vilket jag tycker är ett problem då folk börjar undra en massa.... Planen just nu är att försöka fasa ut behandlingen efter v15-16, men det beror förstås på hur allt går och känns då.

    Ang ÄD så har det inte varit en jobbig process för oss, när jag väl kom över sorgen över att inte få bli genetisk förälder. Jag tänker dock att jag har många år på mig att lyckas bli gravid spontant också, så det tåget behöver inte ha gått än. Jag vill ju gärna ha min syster som donator, just utifrån perspektivet att det är så nära man kan komma. I övrigt har jag inga tankar om öppen eller anonym donation, mig personligen spelar det verkligen ingen roll. Kanske att jag utifrån barnets perspektiv skulle välja öppen så att de har möjlighet att välja att söka sitt ursprung, men precis som SL skriver så är jag nog i första hand egoistisk. Vill ha barn och har då valt den väg som varit snabbast/smidigast/billigast, vilket just nu råkade bli äd inom landstinget så vi har ju inte behövt göra några direkta val än. Kan tillägga att det inte kännts ett dugg annorlunda att vara gravid med donerat ägg än med mina egna. Tanken om att det skulle vara någon skillnad har inte slagit mig en ända gång. Så ni som funderar på ÄD kan verkligen må bättre av att se detta som ett fullgott alternativ till alla misslyckanden som trasat sönder en....

  • Zwillinge86

    Ego: vid UL idag konstaterades att fostret är 20,9mm (v8+5) och har normal hjärtaktivitet. Efter lyckönskningar från samtliga sköterskor blev vi efter tre år utskrivna från RMC och istället hänvisade till MVC. Trots att läkaren framhöll att det inte är troligt att något går fel nu, så känns fortfarande veckorna nu när moderkakan ska ta över kritiska. Hoppas kunna ta till mig graviditeten mer efter att denna fas är över.

Svar på tråden Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!