Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

För mig tog det faktiskt mindre än en vecka, jag träffade Dr D på måndagen och fick resultaten på lördagen. Men det var ju i april, han var inte lika busy då tror jag...

Poussin: Jag och Hjärte går på samma ställe men har olika BM, så det beror nog på det. Men jag ska försöka tigga till mig ett notch ändå, vi får väl se om vi lyckas!

Vad häftigt att det bara är fyra veckor kvar till andra Atenbebisen! Mår du bra? Förutom att jag antar att det är tungt vid det här laget?

Poussin: Ja, jag vet - tror du och jag har samma (Marieanne?) medan Hjärte har en annan, tänkte att det var därför varken du eller jag blivit erbjudna notch.

Regna1: Härligt att det gått bra! Inboxar dig en kontakt, även om jag tror flera tar sina FBC på vanliga vårdcentraler.

Hej tjejer, har just haft ett ytterst frustrerande första möte med en läkare på spec-mödravården på Karolinska. Han ifrågasatte så klart hela Dr Ds behandling (påstod bland annat att den typen av behandling gjordes förr i Sverige, men inte nu längre?!), lyssnade bara med ett halvt öra vilket gjorde att jag fick dra allt två gånger, sa iofs att han insåg att han inte skulle kunna övertala oss att sluta med medicinerna eftersom vi "då säkert skulle skylla eventuella missfall på honom" (JA!), men att han samtidigt inte tyckte att det var bra att vi tog dem. Men ingen som helst information om hur spec-avdelningen kommer att hantera att jag tar de här medicinerna vid förlossningen till exempel, vilket jag trodde vi var där för.

Sen erbjöd han ett extra riktat ultraljud nästa vecka för att kolla om prednisolonet har orsakat läpp/gomspalt "eller andra missbildningar", vilket vi tackade ja till mest för att det är kul att se tvillingarna igen. Men trots att vi gjort både kub och RUL utan några som helst anmärkningar valde han att fokusera på att vi måste vara beredda på att få information om så allvarliga missbildningar att vi kanske måste fatta beslut om att ta bort barnen, och "det får man med särskilt tillstånd fram till vecka 22". Ursäkta, men WTF? Vi VET så klart att det inte finns några garantier, men läppspalter opererar man ju och om det nu skulle vara extremt allvarliga missbildningar i övrigt trots att absolut inget tydde på det vid RUL så får vi väl hantera det. Hellre bli medveten om det nu än vid förlossningen i så fall, tänker jag.

På det hela taget känns det som att han enbart fokuserade på negativa saker och att han inte på något vis informerade oss om hur spec-mödravården egentligen fungerar, vad vi kan vänta oss vid förlossningen eller vad som skiljer dem från vanliga BB. Vi ska få en ny tid i slutet på december efter nästa ordinarie ultraljud, dvs när jag är i v 29 eller så, och med tanke på att tvillingar i värsta fall kan komma så tidigt som v25 så hade det ju känts vettigt att förbereda oss lite på vad vi kan vänta oss i så fall.

Förlåt megalångt inlägg, var bara tvungen att skriva av mig lite. (Maken gick ut och bar in två blytunga byråer från garaget för att avreagera sig ... :) ) Det här var vår första kontakt med den avdelningen, och man kan ju tycka att det skulle vara en poäng för dem att göra ett gott intryck så vi känner oss trygga. Nu känner jag mest lust att byta till ett annat sjukhus, eller åtminstone en annan läkare. Jag fattade inte ens om vi kommer att ha med honom att göra vid förlossningen? Hur som helst så tänker jag absolut byta till en annan läkare vid nästa besök, men grrr vad sur jag blir över attityden! 

Inte ens LKG alltså? För det varnade Anette Sjösten på Läkargruppen Victoria oss för när vi tjatade oss till prednisolon inför ett FET (innan vi varit i Aten) så den risken har vi alltid varit medvetna om, men det stämmer alltså inte? Vad är det för studie, går det att läsa den någonstans?

Alltså, jag är mest förbannad, tycker att man inte bemöter folk på det där sättet oavsett medicinsk bakgrund. Det är ju spec-MVC för guds skull, dit kommer ju gravida med alla möjliga typer av sjukdomar och medicineringar, och deras uppgift är ju bara att hantera situationen så att förlossningen går så bra som möjligt. Jag fick absolut intrycket av att han tyckte att jag proppade i mig mediciner utan anledning, men han insåg rätt snart att det inte var lönt att försöka övertala mig att sluta med dem. Däremot hade han liksom inget uppföljningstänk alls, dvs vi pratade INGENTING om hur de skulle hantera situationen med mig OCH mina mediciner framöver. Morr. Däremot ville han att jag skulle maila testresultaten från Grekland, så det har jag gjort. Blir intressant att se om han ens svarar på det.

Oavsett vad svenska läkare tycker om behandlingen kan man väl nästan tycka att de skulle kunna acceptera att vi inte hittat på det här själva utan att det faktiskt finns en riktig, välutbildad, erfaren läkare som ordinerat hela rasket? 

Plus, Fragmin, prednisolon och trombyl förekommer ju i fertilitetssammanhang även i Sverige, det finns ju tusen trådar om det bara här på Familjeliv även om han påstod att prednisolon minsann inte används längre på det sättet i Sverige utan det var föråldrat. Och intralipiderna är ju bara näring (vilket han var medveten om, men han hade aldrig hört om det i fertilitetssammanhang och kunde inte alls förstå vad det kunde ha för effekt), så även om det ser mycket ut på pappret så ÄR det ju inte så himla konstig behandling trots allt.

Det enda positiva han kunde se överhuvudtaget var att mitt TSH låg perfekt. Det kändes som att han tyckte det var mer positivt än att vi faktiskt väntar två till synes friska barn efter snart 5 års barnlöshet... 

Ah, skönt att höra, då kan jag se nästa veckas ultraljud ännu mer som en bonustitt på kottarna. Men det är ju som ett skämt att han å ena sidan sitter och skryter över att Karolinska har skandinaviens bästa fertilitetsvård, och å andra sidan försöker skrämma upp folk med biverkningar som inte är relevanta? Låg födelsevikt nämnde han inte ens, däremot harvade han på en halv evighet om LKG och alla andra fruktansvärda missbildningar som kan uppstå....

Tack Cice, jag ska absolut be om en annan läkare nästa gång. Blir uppretad bara jag tänker på den där idioten och det känns inte som bra förutsättningar för fortsatt kontakt. 

Svar från läkaren på mitt mail om de grekiska testresultaten:

"Tack! Förstår svaren från USA men har litet svårt med det grekiska alfabetet "

 Det var allt liksom. 

(Bonusinfo: När jag föreslog att jag kunde maila honom testresultaten eftersom de var i pdf-form fick jag mailadressen, som han sedan bad mig glömma så att den inte kom i orätta händer. Jag förstår ju så klart att läkare inte vill få tusen mail om dagen, men då kanske man skulle ha en lite mer svårgissad mailadress än fornamn.efternamn@karolinska.se? Bara en tanke ... ) 

Tack snälla! Jag tycker vi har haft tur hittills ändå, även om många läkare är lite skeptiska så har de åtminstone varit nyfikna snarare än avfärdande, och det kan jag köpa utan problem. Men den här attityden att svensk sjukvård är bäst och att man faktiskt är lite dum i huvudet om man söker sig utomlands visar bara brist på självinsikt. Att den grekiska behandlingen faktiskt funkar tycker man ju att min runda mage borde räcka som bevis för ... 

Ah well, tack för allt ert stöd, jag ska beta av det där förhoppningsvis helt onödiga ultraljudet nästa vecka, och sen ska jag helt enkelt avvakta tills mitten på november då jag skulle ringa för att boka en ny tid. Och då blir det definitivt hos en annan läkare!