Lite tråkig statusinformation från mig. Jag har inte orkat skriva om detta tidigare, men vill ändå berätta.
Det GÅR VERKLIGEN INTE BRA med mina insamlingar.
Efter den IVF som gjordse i september/oktober med 4 superfina 3-dagars embryon tillbaka, men ändå minus, har det gått riktigt illa.
Vilade först en månad efter den ovan nämnda IVF:en, startade sedan en stimulering, men cykeln verkade lite konstig. Det bildades ändå till slut några fina folliklar, jag breste till Aten, INGA ÄGG, all folliklar vara tomma. Aldrig hänt mig förut. Gissa hur många tårar jag grät?!
Startade sedan en stimulering, som verkade fungera bättre, runt 1:a advent åkte jag igen. Tre ägg, varav två befruktades och frystes in på dag 1. Alltså ingen säkerhet för hur de skulle sett ut dag 3, och naturligvis inte heller vet vi om de klarar upptining.
Vila över jul och nyår, med en dunderägglossning i naturlig cykel. Mannen och jag kunde inte helt perfekt pricka rätt dagar, men ändå fanns en del tecken och mycket känningar för en eventuell graviditet på "G", men naturligtvis blev det inget.
Ny stimulering nu i januari, alltså insamling tre. Jättebra cykel, utifrån blodprover tagna dag 2. Åkte tappert till Aten i fredags. Direkt till Dr D på kliniken för ultraljud, en follikel ägglossat mellan mitt sista ultraljud i Sverige dagen innan och innan Dr Ds undersökning på fredagen. Dr D kliade sig lite i håret, Orgalutran var taget precis rätt efter ultraljud och blodprover. Då trodde han att det var en riktig dålig follikel, antagligen tom, som spruckit. Bokades in för äggplock på måndagen. Först ett kort ultraljud och jag förstod direkt (även om de talade grekiska), alla folliklar hade spruckit, alltså ägglossning trots stoppsprutor. Aldrig heller hänt mig förut.
Enligt Dr D var detta första gången i hans karriär som han haft en patient som blivit drabbad av detta. Han skollegor har varit med om det någon fåtal gång. Alltså maximal otur. Den troliga orsaken till detta är att Orgalutranen inte tillverkats eller beahndlats i korrekta temperaturer. Jag har inte gjort någon skillnad, mot alla tidigare gånger. Förvarat på samma ställe i min "IVF-garderob. Dr D var mycket förbryllad.
Nu till något positivt, Dr D har vid dessa gånger undersökt mig noga och han säger att min högra äggstock är i toppskick. På fredagens ultraljud meddelade han att det fanns ett gäng små antrala folliklar förutom de större på höger sida. Imponerande för min ålder, sa han. Problemet är att vi måste få alla att vakna upp och växa till sig samtidigt.
Han sa också att mina äggstockar var mjuka, inte så hårt motstånd vid stick, vilket i allmänhet ska vara mycket bra.
Sammanfattningsvis, tre insamlingar, endast två befruktade "osäkra" infrysta embryon. Två gånger av tre har jag alltså ensam och ledsen flugit "tomhänt" hem till Sverige.
Men, vem f...n ger upp. Inte jag i alla fall. Nu har vi bestämt att vi ska stänga av mig/nedreglera med Suprefact (sprutor), så får vi sedan om det blir bra eller dåligt igen. Undrar vad som ska/kan hända nästa gång?! Aten är ju inte heller nästgårds........
Tro nu inte att jag inte är medveten om min ålder, för det är jag. Jag orkade inte ens gråta efter helgen, jag var helt tom. Jag har inte så många dagar på mig för ytterligare försök. Det handlar knappt om månader.
Vi funderar samtidigt också på ägg- och spermadonation. Jag orkar inte kämpa mera och jag orkar inte heller vara barnlös. Om det blir aktuellt, lutar det just nu åt PGD innan återföring, så om vi lyckas, slipper vi fostervattensprov etc. Jag vill dock påpeka att jag inte alls har lätt att acceptera detta....................... även om jag borde.
Lånat till "köket" nu! 
Kramar till er alla, kämpande medsystrar!
