Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Snart lycklig: Haha, ser fram emot ditt fotbollslag!
Skämt åsido, jag förstår dig absolut! Det måste vara oerhört tufft om ens syster (och tvilling dessutom) producerar barn på löpande band när man själv kämpar. Jag fick ta en liten paus från en väninna som skulle föda sitt andra barn i princip samma dag som mitt MA-barn skulle ha fötts - jag kände att det blev lite för jobbigt att följa hennes mage och veta att jag skulle ha varit lika stor. Man får helt enkelt vara lite egoistisk när man känner att det är vad man behöver för att orka. Men nu håller vi tummarna för dig - i teorin kan du ju komma i kapp nu!

Snart lycklig: Hon märkte nog aldrig av det faktiskt, jag skyllde på olika saker (ställde in luncher pga "jobb") istället för att säga som det var. Nu har vi setts igen och jag har berättat hela bakgrunden och hon tyckte att jag gjorde helt rätt som skyddade mig själv så att säga. Och hon hade faktiskt inte reflekterat över att jag undvikit henne utan bara tyckt att det var längesen vi sågs. Så det löste sig utan att jag behövde ta uttalat avstånd, men det är ju svårare om man ses väldigt ofta förstås.

Det är konstigt hur man funkar förresten - jag hade inga större problem att umgås med vänner som födde barn både före och efter den här väninnan (även om det var jobbigt många "jag är gravid"-luncher ett tag), men bara för att den här tjejen verkligen prickade ett känsligt datum så tog jag åt mig. Skumt det där, men jag antar att påfrestningarna med IVF tar ut sin rätt på ett eller annat sätt och för mig blev det just den här kompisrelationen. Jag är hur som helst så himla glad att jag fått möjlighet att berätta hur det låg till för henne, så jag hoppas verkligen att du lyckas nu, Snart lycklig, och att du och din syster också hittar tillbaka till varann.
Nu sova!

Snart lycklig: Kände inte heller något förrän efter att jag plussat! (Och då kände jag ändå verkligen efter eftersom jag visste att jag var gravid tack vare hcg-tester.)

Lully: Åh, vilken jobbig tid du haft, men skönt att du orkat med det nu! Undrar också hur det går med din ledvärk? Fick du bekräftat att det var kortisolbrist pga för snabb nedtrappning, och fick du någon effektiv behandling?
Min läkarkusin varnar mig redan nu för att verkligen kolla upp hur jag ska hantera kortisonet efter förlossningen just av den anledningen så jag ska prata med läkaren som min BM skickat mig till om det nästa vecka.

Lully: Fy vad jobbigt, hoppas verkligen du får hjälp att råda bot på det snart och att det är något som syns i proverna så att det blir så lättbehandlat som möjligt!

Ninninn: minns ej på rak arm, kan kolla i mitt immune followup i morgon! Det flyter ihop lite för mig eftersom jag gjorde ett misslyckat FET först (och tog IL även då), så en del av effekten från det kanske inverkade positivt på det lyckade FET-försöket månaden efter. Men jag ska kolla exakt i morgon!

Hjärte: Har inte tagit IL sen jag var på Gotland (kom hem i slutet på aug), men ska ta nytt FBC på torsdag så vi får väl se om det snart är dags igen!

TWH: Och vi har bara gjort på Karolinska i Huddinge (där Criss hittade broschyren om immunproblematiken, och ändå har det aldrig nämnts i någon diskussion med läkare där...).
Jag berättade inte om Dr D förrän efter vi plussat, varpå sköterskan sa "Men oj, det där låter intressant, det får du gärna berätta mer om senare!"
Önskar att jag visste om broschyren då så jag hade kunnat hänvisa henne till gynakutens väntrum...;)

Zin: Åh, det låter ju toppen! Han låter ju minst lika dedikerad som Dr D, och bara det är ju guld värt! Förstår absolut att du söker dig vidare, IL hjälper väl troligen bara till en viss gräns (mina testresultat visade ju inga enorma avvikelser och då var IL tydligen den lilla skillnaden som krävdes). Hoppas du hittat rätt hjälp nu!

Ninninn: Nu har jag kollat, jag tog ett IL 24 maj och den misslyckade FET:en var den 29:e. Och i nästa cykel fick jag IL den 21 juni och satte tillbaka embryona den 27 juni.