Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Förr fick man det vid varje ET

Hur skulle ni andra göra ... köra FET i helt naturlig cykel eller med femanest? När vi förr testade med ÄL stickor fick jag aldrig fullt utslag och ÄL var väldigt svårt att hitta då.

Dr D ville totalfrys men iom att jag går via landstinget så är ju det en omöjlighet. Men för första gången på alla mina IVF så spontanägglossade jag en blåsa vilket gjorde att cykeln kom i ofas och inge ånterföring kunde ske.

Då ska jag se till att få femanest eller liknande. Jag har dock inte fått någon ny treatment plan av Dr D. Hur har era sett ut vid återföring?  

Nyss hemkommen ifrån semester ... en semester då jag mådde så konstigt illa på kvällarna. Köpte korv på Statoil och blev så äcklad att jag fick lov att spotta ut den. Vi hade blivit spontant gravida - utan hjälp, diet, specialkost eller läkemedel ... men igår fick vi missfall igen

haha ja för vi FÖRSÖKTE inte ens aktivt - vi liksom bara levde. Nu har jag dock ett problem. Frysisar skall tillbaks. Första gången med blasto. Antagligen i början av september. Den 13-21 september åker vi till Thailand dvs ingen möjlighet till blodprover eller IL. Jag skulle iofs kunna ta en IL samma dag som vi åker och en direkt när vi kommer hem. Hur skulle ni göra???

Tack, för all omtanke! det var bara ev vecka över tiden, så inte alls så långt ... men ändock utan IVF och annat trams

Varför är det så positivt att bli gravid naturligt?

Gokväller på Er,

Ni är många av Er mer pålästa eller egentligen mer uppdaterade än mig. Jag har legat va mig och bryr mig inte alls längre om detaljer. På ren svenska så har jag nog för mycket länge sedan gett upp och förlikat mig att leva förlossningslös.

Men samtidigt så har jag levt i ett förhållande utan graviditeter trotts åratal av försök och otaliga iVF. Nu lever jag i ett förhållande där vi får missfall. Och inget av alternativen tycker jag är så särkillt positivt. Men forskningen ser nog annorlunda på saken tänker jag och då är en graviditet bättre än ingen men för många graviditeter utan födsel är lika oro väckande för framtidens chanser.

Fortsätter följa tråden lite sporadiskt tänker dock ofta på er!!!

Ja, när - när ska man ge upp - eller när ska man gå vidare???

Detta; www.familjeliv.se/Forum-7-134/m8361971.html skrev jag våren 2006 när jag gjort mitt sista IVF (trodde jag då). För mig var det bara nog en dag. Först skulle vi leva utan barn och jag landade tryggt i det - att vara viktigt för att jag är jag. Sen valde vi adoption.

Och just det är mitt ENDA råd - OM ni har möjligheten att genomföra en adoption gör då det när tid finns - vänta inte så länge att även den chansen försvinner ifrån Er. Det är så jag blev mamma tillslut, även om jag nu igen åter och på nytt försöker med IVF - när socialen sa nej till mig och min nya man.