Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!
Ja, det är ju det och varje gång jag tar nästa steg i bearbetningen så tänker jag att nu är det kört för att jag utgår ifrån det positiva.
Ja, det är ju det och varje gång jag tar nästa steg i bearbetningen så tänker jag att nu är det kört för att jag utgår ifrån det positiva.
Vid IVF blir kvaliten bättre med jämndos, vad jag fått lära mig men det var år sedan jag läste på noga. Jag skulle sattsa på jämn.
Jag skulle ta samma varje dag
Läst ikapp december och OJ vad här händer saker. Så glad för alla som lyckats men känner med alla där lyckan vänt och de som ännu kämpar.
Min graviditet har gått lite lägre nu, även om oron hela tiden byter skepnad. Från oro för att misslyckas, till oro för missfall, till för tidig födsel till nu - att de ska dö i livmodern. Går idag in i vecka 24 men vägen hit var inte gupp fri.
Hade en blödning i vecka 8 ca med hematom som följd. Då var även ett embryo aningens mindre än det anda och IVF-läkaren dömde ut det och sa du kommer blöda ut hematomet och kanske dukar denna tvilling under. Innan hade gyn-akuten dödförkarat det embryot. Men i vecka 10 skrevs vi ut ifrån IVF med ett grattis till tvillinggraviditeten, båda följde sin kurva.
Jag hade inga symtom i början eller ätare sagt jag förnekade dem. Men illa mådde jag absolut inte, det kom först i vecka 16. Hjärnan kan spöka för oss. Efter varje bra kontroll känner jag mig mer gravid för att sen tvivla.
I vecka 20 ca fick jag en plötslig blödning igen, helt knäckt. Jag som var så nära. Eftersom att jag var ute på landet och har en moderkaka som ligger för livmodermunnen så ringde jag 112och de skickade ambulans samt helikoptertransport. Hela gynakuten stod redo och slet av mig kläderna. Då blev jag inlagd med sängläge och blodstoppande. Men allt såg bra ut.
Ja har valt att inte följa hcg eller ta immunprover. Allt som kontrolleras är min sköldkörtel och den är lugn inkl antikropparna som numera är omätbara, vilket de aldrig varit innan. Jag har tagit dropp, pred och innohep fram till ca vecka 18. Jag har nu kvar en del om någon är nyfiken.
Just nu ser det bra ut men oron släpper aldrig ...
Japp, jag körde på eget bevåg och slutade sen helt. Ville vara människa och inte försöks kanin ... tillslut efter 14år med IVF till och från. Kroppen kändes lugn helt enkelt och alla parametrar likaså. Dessutom är mitt enda blodkärl svårt ärrat efter alla PVK sättningar, jag är svårstucken. Blodförtunnande fick jag inte fortsätta med iom livmoderkakansplacering. Den ger en ökad risk för stora blödningar och lossnar den helt kan man dö på en kvart, då vill man inte stå på blodförtunnande.
Dessutom vågade jag åka till Thailand i vecka 13-14 och de överlevde även det
Allvarliga vet jag faktiskt inte. Sök bakåt i tråden så ser du mina värden. Gjort 14 IVF varav 11 med ex maken som hade akrosom defekter. Nya maken har två biobarn sedan innan. Höga TPO och Trak samt NK celler om jag minns rätt. Inga kända koagulationsproblem. Enligt läkarna var mina amh-värden för tre år sedan katastrof och vi fick förtur till IVF, men än så länge tycks det funka. Har gjort tre IVF med nuvarande maken och blivit gravid alla tre gångerna. Dock ett jätte tidigt MF i vecka 5-6 och sen enäggstvillingar som inte utvecklades och de äggen i sig är ju defekta och kanske eg immunologiskt. Droppet tog jag i snitt var 10:onde dag men ibland 7-14 dagar.
Jag tror det allra viktigaste är att känna lycka och harmoni, inte stress. Samtidigt som mina antikropar aldrig varit nere på noll förr och efter första droppet fick jag ner dem till 300 från dryga 1000. Så jag vet ärligt inte vad jag skall tro ...
Och än finns tid för att det ska skita sig så .... kanske har jag fattat fel beslut men det känns inte så.
Kom på att jag har två böcker också om någon inte ännu köpt Is your body baby friendly. Hör av er vid intresse.
Tänkte kika in med en återrapport till Er alla ... efter 14 IVF/FET och 3 MF så blev jag gravid och födde två barn i vecka 33+0. Jag vet än idag inte om jag tror på IL eller inte. Jag slutade med dem i vecka 14. Slutade med blodförtunnande i vecka 16. Slutade med pred i vecka 20. Och inga som helst blodprover för kontroll gjorde jag. Dvs behandling på måfå tycks också kunna gå bra. Trotts detta är jag glad att jag åkte till Grekland och gjorde som jag gjorde för nu sitter jag här. Det jag kände till slut var att min kropp måste få vara lycklig om den ska orka bli och vara gravid. Så varje dag på lunchen la jag mig i 60 minuter och lyssnade på avslappnande musik. Det var ljuvligt för psyket och kroppen.
Grattis angla till de så efterlängtade barnen och hoppas ni har det så bra , är ni kvar på neo?
Angla, dubbelgrattis till till barnen. Pojkar, flickor? (Om du vill berätta, förstås.)
Tänk att tråden ännu lever Hur ni det alla gamlingar i tråden?
Pratade idag med en komlega och tänk att Intramipidbehandling idag finns i Sverige; https://fertilitetplus.se/pages/immunsuppression
men det vet väl ni alla redan