Jag sitter här och förundras över hur hjärna och kropp fungerar. Den vill framåt hela tiden. Även om missfallet för vår del inte är fullbordat ännu så sitter och jag och funderar på mina Chicago tester, varför det hände som hände och vad vi kan göra på annat sätt sista gången (1 embryo I frysen kvar). För min del gick immunförsvaret igång helt galet w.5 (embryo vecka 3) och hade ihjäl embryot så gott det kunde. Mitt immunförsvar och gifterna har iaf skadat det rejält.
Chockade såg vi - trots sjunkande HCG nivåer att embryot levde I tisdags, med ett hjärta som slår. Men det är minus 2 veckor I storlek och hjärtat kommer troligen sluta slå tills nästa ultraljud. Om inte så får vi ta beslut om att ta bort det, beroende på hur det växt. Såvida inte en blödning kommer innan dess. Då löser sig allt på egen hand.
Jag försöker förstå hur intralipiderna fungerar och om de fungerar på mitt problem eller om neupogen är vad jag behöver (det finns I kylen till nästa försök, vågade inte ta dem denna gången pga riskerna och Dr D var emot dem också).
Mitt problem är högt antal NK Killer cells (16%) och lite för hög dödlighet och mkt förhöjda TNF alfa (48%). Immuntest I Juni visade de siffrorna men I September när jag körde igång hade kroppen lugnat sig och då var allt inom ramen för normalt men ngt förhöjt. Så den pendel som Dr D pratar om är ganska kraftig för mig, från lugnt till kaos.
Jag fick följande behandling: Stegrande upp till 25 mg kortison vid FET, intralipider (allt från 100mg till 200mg, beroende på), Baby aspirin, Fragmin, Omega3, Vitaminer + Folsyra.
