Vem ska städa?

Men det tar ju inte direkt lång tid :) hur löser man det när barnet inte sover då? ;)

Det ebror ju på hur stort hus man har

Jag brukar säga att varje minut tillbringad vid dammsugaren är en minut mindre med mina barn. Därför kommer jag "köpa en städerska" när vi båda börjar jobba.

När jag var hemma hade jag sällan och aldrig tid att städa. Höll på med så mycket andra saker. Ungarna ska ju ha mat 6 ggr om dagen liksom. bara det är ju nog så tidskrävande

Nä men ärligt talat. Hinner man och orkar städa så kan man väl göra det när det "passar" Men att man ska städa bara för att man är hemma är det dummaste jag hört. Klart man städar upp efter sig om man gör något men att man ska ansvara för hushållet bara för att mitt jobb mestadels sker på hemma plan tycker jag är trams. Det tycker min sambo också. Så för oss funkar vårt upplägg jättebra!

jag o min sambo har delat upp allt.. så vi städar gemensamt på helgerna sen har han hand om disken och jag har hand om tvätten.. sen hjälper vi varandra ändå.. så jag tar disken ibland o han tar o slänger igång en maskin tvätt o ber jag honom att hjälpa mig så gör han det.. så vi har var sin syssla resterande delar vi på.. o är man sjuk o så är man ju illa tvungen att ta den andres med.. och jag kan ju säga de att när dottern sover så passar jag på att göra lite mat eller vila lite för jag får ju knappast sova på nätterna då vi har en liten på 5 månader o sen tvillingar på 6 år som kommer in ibland och behöver hjälp med något o då får man ju gå upp med dem för jag vill att gubben ska vara utvilad på jobbet så de inte händer han något för jag kan ju vila på dagen när min dotter sover de kan inte han göra!! men de gör att han fattar att jag inte orkar med allt i hemmet på dagen istället utan att vi får dela på ALLT

Men...vilken tråkig inställning!

Har inte din man någon lunchrast eller fikapaus på sitt jobb heller? Jobbar han 8-9 timmar utan paus?

Klart du ska koppla av under dagen!!

När vår son sover så fikar jag, surfar, läser eller bara vilar. Vi städar på helgen när min sambo är hemma. Det är väl en självklarhet att man hjälps åt med det!
När båda jobbar så gör man ju det, så varför skulle man inte göra det om den ena är hemma med barn som ju också är att ha häcken full hela dagen.

Jag kan tvätta, eftersom det går så snabbt att slänga i en maskin med tvätt och jag lagar middagen när sambon jobbar eftersom det skulle bli så sent om jag väntade tills han kommer hem. Men städning och storhandlande sköter vi tillsammans på helgen.

Alltså...tråkig inställning från din mans sida menar jag såklart!! Insåg att det kunde feltolkas...

Tack för alla svar! Visst kan jag städa och fixa medan vår son är vaken. Problemet är att jag får dåligt samvete eftersom han ofta blir ledsen när jag går iväg och han får vara ensam. Han kryper nu så det går inte att ha honom med när jag dammsuger, moppar etc. Och jag resonerar också att "varje minut jag städar är en minut mindre med honom". Är det inte mitt jobb i första hand att umgås med honom? Men så finns ju alternativet att jag ägnar hela hans middagssovning till att städa, diska och tvätta. Det är det som min sambo önskar. Jag däremot blir nedstämd och sur om jag inte får göra något eget alls under hela dagen, och han bara ska sitta framför TV:n/datorn när han kommer hem om kvällarna (då han är trött och behöver vila upp sig...). Känns som att jag knappt har någon fritid alls medan han har lika mycket som förut. Kanske blir det bättre när han ska vara hemma... hoppas det.

Jag tycker att det där är upp till var och en. Jag har aldrig sett det som ett problem att både sköta hemmet och ha dottern. Det kom naturligt för mig och jag har ändå haft tid att vila när hon sover, om jag behövt det. Jag har mina rutiner med städning på måndagar, veckohandling och tvättning. Har man ett barn som har kolik eller på annat sätt gör att man behöver vila varända sekund man får så kan man givetvis inte kräva att den som är hemma med det barnet också ska sköta allt hushållsarbete dock. Men jag har haft ett normalnöjt barn som helt enkelt fått hänga med när jag dammsuger, skurar och tvättar. Middagsmaten brukar jag förbereda när dottern sover efter lunchen, tex hacka lök och liknande, in i kylen, tar 10 minuter och sen kan jag sitta och glo resten av middagsluren om jag vill. Oftast har jag dock inget behov av det utan startar kanske en maskin med tvätt eller skriver i kassaboken.

Jag ser det såhär. Min man jobbar hela dagarna, när han väl kommer hem är ju det viktigaste för honom och dottern att DOM får tid med varandra. Jag är ju med henne hela dagarna. Så när han kommer hem är det deras tid och jag lagar då klart middagen eller hänger tvätten som jag kanske inte hunnit med under dagen. Eller så är jag med dom. Det sista min man ska göra när han kommer hem är hushållsarbete. Tid med vår dotter är mycket viktigare, för några timmar senare sover hon. Han får inte många timmar per dag med henne och måste ta vara på varända sekund. Det innebär ju dock också ansvar. Dvs blöjbyten, matning, tandborstning, pyjamaspåklädning etc.

På helgerna delar vi lika på ansvaret för henne. Men jag har alla hennes rutiner i ryggmärgen och det är självklart att jag därför rent reflexmässigt känner oftare på blöjan och har förberett hennes lunch i kylen sen fredagens middag. Däremot finns han alltid där för mig och henne och han byter också blöja, eller gör en macka, borstar hennes tänder eller leker. Men att man har olika roller i en familj är ingenting som är konstigt tycker jag. Man kan inte kräva totalt likadana livssituationer, det kommer ingen att kunna uppnå.

Däremot anser jag att en hemmaförälder "arbetar heltid" på samma sätt som en arbetande förälder. Det är fortfarande fullt upp hela dagarna och kanske tom mindre egen tid än vad den har som får gå på lunchrast eller åka bil till ochfrån jobbet i lugn och ro. Kissa med stängd dörr, surfa på datorn medan man arbetar. Det beror ju också på vilket arbete man jämför med. Men det viktigaste är ju att man tar till vara på tiden med barnet och sen får man genemsamt komma fram till hur man måste lösa resten av livets sysslor. I perioder kanske nån part dessutom är väldigt trött eller nere, då kan den personen behöva lite extra stöd från sin partner, och en annan gång kan det vara tvärt om. Man strävar ju trots allt ot samma mål - att familjen ska vara lycklig och må bra.

Jag tror att det är fullständigt naturligt att föräldrarna gör vardagliga sysslor trots att barnen är små. Jag tror tom att det är nyttigt att leva i en sån miljö. Min dotter har alltid varit som nöjdast när jag gör något, tex dammsuger, skurar eller plockar. Sätter jag mig i soffan är hon genast på mig om det ena och det andra. När de blir större kan man också låta dem vara delaktiga i det man gör och säga att "nu går vi och tvättar". Bara att man byter miljö från vardagsrummet till badrummet/tvättstugan är spännande för ett litet barn. Att det händer saker men på en "låg" nivå.

Jag städar alltid på morgonen, då är dottern som nöjdast på dygnet. Jag har alltid kunnat "parkera" henne i ett hörn med något spännande och så dammsuger jag av - det gör jag varje morgon. Numera går hon omkring medan jag gör det, men det gör inte så mycket. Hon stökar inte till så värst. Skurar jag så försöker jag också att ha henne på ena sidan huset, ibland följer hon mig, jag föser henne framåt där jag inte skurat än. Om hon i slutändan trippar över ett blött golv med sina små fötter så låter jag det vara så. Det är inte hela världen. Vi avslutar ofta med att städa badrummet medan golven torkar och när vi är klara är det torrt därute. DÅ kan jag i värsta fall torka bort ev fotavtryck vid behov, men det har jag aldrig behövt göra för det blir inga avtryck efter hennes små fötter. :)

Man får hitta små knep för att hålla dom på rätt sida, Sprida ut russin på golvet är bra, det tar tid att plocka ett efter ett och är väldigt spännande tycker dom flesta. Då kan man få 5 minuter extra. :)

Ang att man ghellre umgås med sitt barn än moppar golv så tycker jag att det är riktigt egoistiskt att säga så. Jag slår vad om att pappan känner likadant. Och hur många timmar per dag får han med sitt barn jämfört med en hemmamamma? Jämställdhet handlar idag visst om att ge mamman så mkt förmåner som möjligt, inte om att man ska ha en likvärdig livssituation eller att det på ngt sätt ska vara rättvist. Usch vad såna ogenomtänkta åsikter stör mig.

Om det handlar om att föräldern ska få tid med sitt barn är det hemmaföräldrarna som ska ta på sig alla övriga sysslor. För inte ens då kommer den arbetande föräldern att få lika mkttid med sitt barn som den som är hemma.

Mycket klokt inlägg! Inser när jag läser det att jag själv inte riktigt tänkt så förut, det var tankeväckande :) Eller ja, vi har nog tänkt att "ju mer jag röjer undan hemma på dagen, desto mer fritid får vi som familj" vilket är nästan samma sak men ändå.

Men till TS: Vi har faktiskt inte ens diskuterat detta i vår familj, jag antar att vi båda utgår från att den andre gör så gott den kan och prioriterar rätt. Jag är den som är hemma just nu och städnivån här hemma varierar väldigt mycket. En del dagar vaknar både jag och dottern på fel sida, går i pyjamas hela dagen och bara längtar till när maken kommer hem från jobbet och kan laga lite mat! Andra dagar är vi uppe med tuppen, storstädar hela lägenheten, gör matlådor, rensar i källaren och målar om en byrå. Inte fullt så extremt, men ni förstår nog hur jag menar :) Det skönaste är som sagt att jag vet att min make anser att jag "gör det jag anser är bäst" och han är nöjd med det. Precis som att jag är nöjd med hans prestation oavsett hur effektiv han är när han kommer hem, lägger han sig på soffan så utgår jag från att han är goda skäl till det! 

Men med det sagt så tycker jag att det var väldigt skönt att även min make har tagit mycket föräldraledighet, han vet precis hur det är att vara hemma med dottern. Vissa dagar kan man få med henne på allt och vissa dagar är det en snorig gnällfia som man måste bära, trösta och sjunga för en hel dag :)

Så mitt bästa råd är väl att låta din sambo och ert barn ha lite egentid och se hur effektiv han själv är :p