Bådas barn samma vecka..fungerar det bra?

Det viktigaste är att det går låååångsamt. Att de hinner lära känna varandra ordentligt först. Då kommer ni lättare att märka hur ni ska göra.

Ja långsamt är bra. Tänker absolut inte förhasta mig eftersom det är ett sånt stort beslut att ta.

Det är det ju även om inte barn är inblandade.

Har en tendens att nojja över saker som ännu inte hänt eller ens kommer att hända..

Ska ta det lugnt och se tiden an helt enkelt      

Våra vänner som testade det gav upp efter ett tag. Dels hade barnen lite svårt att komma överens, men det största problemet var att få logistiken att fungera med fyra barn i skolåldern som skulle skjutsas till olika fritidsaktiviteter. De fick det helt enkelt inte att funka i praktiken.

Min syster lever så och de är inga problem alls.
Varanna vecka är de fullt ös o andra veckan lugnt.
Dessutom viktigt att barnen lär känna varandra.
Man planerar ju inte flytta ihop om tanken inte är att fortsätta ha de så,o har man tagit de beslutet är de ju självklart man ser att barnen ska lära känna varadra o kunna leva tillsammans oxå.

Ta de lugnt o låt barnen lära känna varandra.
De kommer självklart bli konflikter o bråk ibland...MEN så är de väl oftast i alla familjer nångång.

De kommer gå bra...

Min syster o hennes sambo har klarat de hittills o dom har de jättebra.
Visst puzzlas de med tiderna för sporter osv...Men som min syster sa är folk frågade henne hur dom får ihop de
"Om nu alla barnen hade varit mina biologiska så hade jag ju fått se till att få de att fungera,så Varför skulle jag inte kunna få de att fungera nu.Bara för dom inten är mina biologiska så ska dom självklart få ha intressen och då är de inte bara mina barn som ska gå först.Ett evigt körande o en större bil,Men barnen är nöjda o glada.Varannan vecka är alla hemma..o alla är lika mkt värda" 

Csillag, vad roligt att läsa det du skriver om din syster!

Klart det blir bråk mellan syskon också och det får man ju ta.

Tror också det är viktigt att barnen får lära känna varandra på ett lugnt sätt så får man väl pejla läget.

Sedan beror det väl på hur de vuxna hanterar situationen och barnen förstås och din syster verkar ha en väldigt bra inställning.

I mitt fall har hans x varit väldigt jobbig trots att hon själv är inne på sin tredje man efter separationen. Eller kanske därför? Nåja man kan väl inte få allt..men det sliter ändå på en att få höra om allt tjafs de håller på med, xet och min kille. Tyvärr får man ju ett x lite på köpet..

           

  Hoppas de löser sej med exet.
Försök att ignorera ex problemet så mkt du kan.
Min systers kille har enbart mejlkontakt med sitt ex sen dom separerade (inte pga av min syster utan flera år tillbaka)
Självklart är de en fördel om man kan hålla sams med sitt ex,både för dej o din kille,men ibland så går de tyvärr inte.Man får försöka göra de bästa av situationen.
Min syster sätter alla barnen i första hand,vare sej de är hennes bio barn lr bonus. 
Ta de lugnt o försök tackla problemen under tiden.
Det är inte superenkelt för varken er vuxna lr barn,men med tålamod o inse att de kommer bli bråk diskussuioner osv så ska ni nog klara de.
skam den som ger sej.

Hoppet är de sista som överger än...
Ni kommer lyckas,bara ni vill o har tålamod. 

Problemet är väl mest att om du och din sambo inte har samma synsätt på barnúppfostran så blir det problem.
Om du till exempel tycker att barn i en viss ålder ska sova klockan nio medans din sambo tycker att det är helt ok att de är uppe till halv elva så får ni problem. Då kommer ni att ge så olika signaler till barnen.
Jag hade en son på 12 år och vi hade bestämt sen tidigare att det ska va släckt och i säng senast 22.00.
Min sambo hade alltid kört med "fri uppfostran" utan läggningstider så hans dotter som var 10 år då sprang glatt omkring och stojade med sin storasyster som då var 14 år klockan 23.00 på kvällen.
Min son blev så klart störd över det. Tråkigt då han enligt mej var väldigt duktig och själv ville lägga sej klockan 22.00. Man jag fick inget gehör alls från min sambo. Konstigr enligt mej då hans dotter då var endast 10!!! år och då ska man verkligen inte vara uppe klockan 23.00 på kvällen enligt mej.
Nu är era barn ganska små men lite senare så kan det bli strul med skjutsning och sånt. Jag anser att barn i en viss ålder kan ta sej själva till sina aktiviteter och sen bli hämtade hem då det kanske är senare på kvällen.
Min sambo tycker att de kan bli skjutsade till affären och köpa godis fast det är fem minuters promenad till affären(3 minuter med cykel).
Jag tycker att mobiltelefoner inte hör hemma vid matbordet  då det plingar och ringer i dom hela tiden. Min sambo har inga problem med att hans dotters telefon plingar kanske fem gånger under middagen.
Så ni kommer nog att få en hel del problem då era barn sedan tidigare kanske har fått helt olika uppfostran.
Jag trodde nog innan vi flyttade ihop att jag och min sambo hade ganska lika syn på det mesta. men ack vad jag bedrog mej....när det kommer till karlar så är de allra flesta otroligt veka och svaga gentemot sina döttrar.
Har flera exempel på detta i min bekantskapskrets.
Men lycka till ändå......... Men det finns mycket som kan döda en del av kärleken.......

Kan man inte (iaf i början) tänka sig att ni har en lösning där ni inte har samma bytesdagar.

Om den ena familjen byter t ex måndag och den andra torsdag så blir det ju så här (och man kan ju välja vilka dagar som helst det är bara ett exempel)

v1: barn från familj a mån-tors, barn från familj a + b tors-sön
v2: barn från familj b mån-tors, inga barn alls tors-sön.

o s v

Gör man så att man har olika bytesdagar så får barnen båda dagar ihop och dagar då de får vara själva samt att ni får dagar själva också.

Ja Dahlian visst finns det risk för att det uppstår såna problem du beskriver. Det vore nästan märkligt om man hade uppfostrat sina barn på exakt samma sätt. Men det är ganska stora grejer som man måste diskutera innan hur man gör. Man kan ju tex inte ha olika regler för olika barn vid matbordet tex. Det verkar helknasigt!

Läggdags kan ju skilja sig beroende på barns ålder men i stort måste det vara samma tycker jag.

Tycker vi har samma åsikter när det gäller barnen..men även när jag levde med barnens pappa så blev det ju inte alltid att vi hade samma syn på nattning t ex  .

Det jag älskar med min nya är att vi kan prata om precis allt, även riktigt jobbiga saker.Mitt x blev alltid upprörd och arg när jag på ett lugnt sätt tog upp saker jag ville prata om. Det blev alltid en diskussion som skulle "vinnas", inte att man skulle komma fram till en lösning..helt hopplöst. Men det är därför han är x också..

Det jag menar är om man kan diskutera saker på ett bra sätt när det gäller barnen så blir den biten enklare. Sen tror jag absolut inte det blir enkelt. Men är också inne på linjen att vill man så går det.

Cosinus, tror att det är en vettig ide att de inte har exakt samma hämt och lämndagar, iaf inte till en början. Då blir det ju lugnare  några dagar. 

Det är riktigt roligt att höra olika synpunkter och man måste sätta in sig i olika scenarier..men inte tro att det ska bli på ett visst sätt. Det får ändå tiden utvisa.            

Sonens pappa har haft det så, då gäller det en 4 åring, 1 en  åring med diagnos, en 5 åring, en 8 åring och en 10 åring samt deras gemensamma barn på 3 och 1 år.

Jag är mamma till 6 åringen och det har inte fungerat alls utan dels varit för många barn/mycket liv men det har nog mycket med diagnosen att göra men sedan att han känner att han ALDRIG fick någon egentid med pappan, för sonen hade det räckt att bara åka och handla tillsammans, spela fia, kratta löv eller vad som helst men det fick han aldrig vilket han var jätteledsen för, samt att de äldre barnen gaddat ihop sig mot honom.

Numera ÄNTLIGEN har vi bytt så han är där helgen där bara de gemensamma är där och det har funkat mycket bättre. men det jag sett av det är att det

*Varit grupperingar mellan barnen/syskonen (nu är det flertal pappor till pappans nyas barn)

*Ingen egentid för barnen som känt fått gå från att vara medelpunkt till "en av 6" där ingen ska ha mer tid än den andre.

*Stökigt för de barn som inte riktigt trivs med så mycket liv och rörelse som 6 barn kan ge

*Revirtänkande i hemmet från de barnen som bodde där mest som inte ville dela med sig, tex delade ett heltidsbarn rum med en varannahelg barn vilket slutade med att varannahelgbarnet knappt fick sova i sängen eller gå på golvet..

Är ungefär de fällorna jag tänker på, nu behöver det inte alls bli så för er, det kan likaväl gå jättebra men tänkte endå att jag ville dela med mig av några "fällor" som sonen tybärr farit illa av.