Rid skräck

Tror du att det skulle hjälpa att bli ledd, som typ på ponnyridning? Det enda som hjälper är egentligen att utsätta sig för det man är rädd för, men i en grad som gör att man inte blir helt förlamad av skräck. Sedan är det såklart också viktigt att inget händer, så att man istället förstärker sin rädsla med "vad var det jag sade"-tankar.

Jag har själv kommit över min ridskräck. I mitt fall gällde skräcken en helt omotiverad tro att hästen skulle dö (ja, bokstavligen) om jag red. Hon skulle antingen falla död ner under mig, eller få en skada så att jag var tvungen att avliva henne. Helt irrationellt, som fobier är. Min skräck gick gradvis över när jag skaffade en medryttare som fick rida henne och jag såg att hästen inte dog. Därför tänkte jag att det kanske skulle kunna hjälpa dig att gå bredvid någon som rider och att du då kan se att inget händer? Har du tillgång till ridbana/ridhus, och funkar det att rida där? 

Ridhus funkar bäst. Där släpper det helt. Värst är ju ute, och jag måste rida ca 2 km till ridhuset.

Ridbanan är ok på sommaren då är det torrt. Nu är den lerig = halt ! Helsjukt jag vet.

Hästen jag rider är supersnäll och mycket stadig på fötterna. Han har gått på ridskola, kört på brölopp osv. Idiotsäker helt enkelt. Men likförbannat får jag panik känslor såfort han halkar till det minsta.

Min syster dotter på 5 red han nyligen och jag gick brevid och ledde. Så ju att han halkade till lite i leran och att inget hände, ändå ville jag inte med ut idag. Blir så trött på mig själv.
Men jag ska försöka rida ofta, korta sträckor tänkte jag. Det är ju det lugna tempot som är farligt, att trava och galoppera och hoppa har jag inga problem med när jag väl rider.

Ja, det är en jobbig känsla. Man vet att det är irrationellt, men man kan inte hejda katastroftankarna i allafall. Jag tror också på väldigt korta pass i början. Och sällskap. Min kompis var rädd för att rida, henne tvingade jag mer eller mindre upp och hon höll krampaktigt i hästens hals medan jag ledde henne lite på gårdsplanen. Med tiden ökade vi tiden och tog oss ut från gården. Det tog kanske en månad, sedan var hon sitt gamla jag igen.

Har också ridskräck efter en olycka förra hösten. Skadade mig rätt illa och jag har fortfarande smärtor drygt ett år efter olyckan tyvärr. Har ingen naturlig hästkontakt just nu och måste gå på ridskola eller annat för att kunna rida. Men har inte råd just nu eftersom jag pluggar. Det känns sjukt jobbigt, har ridit ett par gånger efter olyckan men känns rätt trist att betala dyra ridlektioner när jag får smärta varje gång också. Får se om smärtan nånsin går över vet inte det och om jag lyckas komma tillbaka till ridningen igen. Vill det för jag har ridit hela livet.

Jag tycker att du ska ringa till en tränare och förklara ditt problem. Att du behöver hjälp med självförtroendet i ridningen, förklara vad som gjort dig rädd och att du vill få hjälp att komma över det. Det är dock viktigt att man byter tränare om det inte fungerar, om man inte känner att man blir stärkt. Och alla behöver ju en som passar sin individ.

Ta hjälp av vänner som leder dig, rid på underlag du känner dig trygg på och skräm inte dig själv genom att göra saker du egentligen känner att du inte vågar. Och va noga med att berätta att du faktiskt är rädd!
Ha som mål att efter varje gång du ridit göra något som får dig att se fram emot nästa gång!