När UL inte är helt ok...

Hej! Jag hoppar In i den hä tråden och vill bara egentligen jättegärna höra vad ni tror om detta... Min riskbedömning på KUB var 1: 100 000!!!!! Läkaren kunde inte tro det heller (tydligen minimal risk), men sedan upptäcktes en misstänkt hydronefros (utvidgning av njurbäckenet pga förträngning i urinledaren) på rul och det blev tal om ev fvp, får dock veta på tisdag om det blir eller ej... Nu är jag jätteorolig för att 1. Om jag inte gör fvp = rädsla för downs/annan kromosomavvikelse (ska tilläggas att njurproblemet mycket väl kan växa bort under grav. och förekommer utan kromosomavvikelse hos just pojkfoster) 2. Om jag gör fvp = rädsla för att en tillsynes frisk pojke ska dö Det är vår första barn som vi kämpade i ett år för att få till, är 30 år... Känns som pest eller kolera och jag är totalt förstörd av detta... Krabaten är väldigt aktiv och visar inga som helst tecken på att det skulle vara andra fel. Någonsom har erfarenhet av fvp och kan berätta något lugnande? Är det någon som vet om det fantastiska kub resultatet kan inverka på bedömningen om de rekommenderar fvp ? Tänker på er alla andra oroliga föräldrar och skickar er styrka och mod till att gå igenom detta!!

SaJoH

Äldre 12 Feb 22:00

#128

Ziroz och Zcharlotte: tack för era svar!! Jag hoppas verkligen att risken för missfall vid fvp är liten senare i graviditeten. Håller på att gå sönder av oro och kan nte riktigt fungera normalt just nu. När är faran över för missfall efter ett fvp? Vilka var era symptom efter fvp? Blödningar? Ont?

SaJoH

Äldre 13 Feb 09:47

#132

Ziroz och Zcharlotte:

Tack för svar igen!! Jag fantiserar en massa hemskheter om själva provet (att de ska sätta en AT läkare att göra det "för att han ska få öva", eller att babyn sparkar med foten eller handen i själva nålen och skadar sig etc)... Imorgon på morgonen går vi dit iaf och för höra hur vi gör. Känns skönt att höra att det gått bra för så många! När vi berättat om vårt problem till kompisar etc så verkar de inte tycka att det är en sån stor grej "det är ju så liten risk att få missfall via fvp" får man höra. Men när det händer en själv så tänker man inte på att det är så liten risk, man tänker ATT DET EXISTERAR EN RISK. Och det skrämmer vettet ur mig. Min man är väldigt stöttande och förstående etc.. Jag hoppas allt går bra.. men det kommer att bli en vecka av skräck efter provet (om vi gör det)...

Gjorde ni det på en specialklinik av en specialläkare?? Försäkrade ni er om att personen ifråga verkligen kunde sin sak?

SaJoH

Äldre 13 Feb 15:03

#134

Zcharlotte skrev 2012-02-13 12:12:37 följande:

Jag hade också samma rädsla att man skulle skada barnet men vi fick se allt på en egen skärm och även fast vår skatt rörde sig hela tiden så var nålen inte i närheten av honom! Sen så kommer det in en AT läkare så måste dom fråga dig om dom får sticka och du har full rätt att säga nej. Är du osäker så fråga va det är för läkare innan dom börjar :)
Absolut, risken existerar och det är skit skrämmande men jag och min sambo sa så här att risken är väldigt liten efter RUL och min läkare berättade att hinnorna i livmodern läker väldigt snabbt så vi övervägde risken och bestämde att det bästa var att ta provet.

Jag gjorde det på specialist mödravården och läkaren som tog provet på mig har jag haft sedan jag började där.. Hon är den specialist som sjukhus runt om i norrland frågar om speciella UL osv :)

Låter ju jättebra (om man nu kan säga så :/ ) - vad skönt att det gick bra för er. Det är tydligen en specialistklinik som vi ska till, så jag tror/hoppas de borde kunna sin sak. Ja, imorgon vid det här laget är det gjort om det görs....:(((

SaJoH

Äldre 13 Feb 19:28

#136

Tack snälla!!!! Jag ska uppdatera er efteråt!!! Lycka till hos specialisten i veckan, du också!!!!

Zcharlotte skrev 2012-02-13 17:21:32 följande:

Dom brukar vara jätte duktiga och gör det fort så man behöver inte ligga länge :) Jag håller tummarna för er imorrn! :)

SaJoH

Äldre 14 Feb 14:26

#140

Idag besökte vi på specialistkliniken. Tydligen så rör det sig om ett litet fel på urinledaren med goda chanser att växa bort/bli åtgärdat. I värsta fall dock förstöra njurarna men det var det liten risk för i nuläget. Däremot upplyste läkaren oss om att 3-4% av foster med en här typen av fel har kromosomfel. Trots våra fantastiska siffror på kub (1: 100 000) så finns alltsåben risk att det är ett barn med downs.. Läkaren sade att det nu är lika stor risk för missfall som det är risk för downs. Men inget annat fel på babyn hade hittats som visar på att det skulle vara något fel, vilket talar för att det inte är downs... (oftast hittar man två markörer, här finns bara en). Vad skulle ni göra i detta läge? Kommentarer? Är totalt förstörd..... Hur har det gått för er andra?

SaJoH

Äldre 14 Feb 17:16

#144

Vi kan inte tänka oss ett barn med ds. Alltså lutar det mot fvp (imorgon) och skräckfyllda 7 dagar som följer med risk för missfall. Snackade dock med en barnmorska idag som sade att risken för missfall ändå är liten och att om man inte kan tänka sig ett barn med ds så kan det vara en bra ide att lugna sina nerver under resten av graviditeten genom att ta ett fvp. Att vara ett nervvrak andra halvan av geviditetn kan knappt vara bra för varken mig eller barnet. Men är "lugna sig själv" ett skäl som man kan acceptera i efterhand om man ändå skulle ha oturen att få missfall? Herregud vilka val man måste göra... Och man kan bara skylla sig själv, eller kan man det i efterhand?

sirap98 skrev 2012-02-14 14:47:28 följande:

Måste ändå säga att det var ganska goda nyheter, hur känner ni inför om det skulle va ds? Skulle ni avbryta om det är så, i så fall talar ju det för fvp om inte verkar det ju dumt att ta risken? Förstår att det är ett jobbigt beslut men följ era hjärtan och om läkaren säger att det är lite som talar för ds så är nog risken liten, men ökar inte eran risk så kubsiffran ändras? Det gjorde min men vi hade två soft markers som nu är borta. Lycka till, vad ni än bestämmer er för är det det rätta för er!

Vanilja78 skrev 2012-02-14 14:41:50 följande:

Jag tycker du skall ta det som ett positiivt besked. Eftersom de bara hittade en markör och ni hade så bra resultat på KUB så är ju risken för ett kromosomfel relativt liten. Gjorde ni FVP? Då borde de ju kunna ge ett tydligare svar angående kromosomfel, eller? Vi hade två markörer men eftersom vi hade så bra resultat på KUB så sa de att det inte var någon fara utan vi fick tjata oss till ett uppföljnings UL.

SaJoH

Äldre 14 Feb 17:22

#145

Det är ju precis vad som hänt oss! Vidgat njurbäcken och prat om ev kromosomfel! Så njubäckenet gick tillbaka under graviditetn, så skönt! Hur resonerade du ang oron för missfall/kromosomfel ang valet att göra fvp eller inte?? Jag känner att vi borde göra fvp men är livrädd för missfall. Kan inte tänka mig ett barn med downs - tror att oron ör detta skulle förgöra mig under resten av grav.

emmita81 skrev 2012-02-14 16:29:03 följande:

Gör ett litet inlägg här. 22/2 är det dags för RUL och jag är så nervös. Inget tyder på att något skulle vara fel denhär gången, MKP var bra. Men jag har min förra graviditet i färskt minne. Gick till RULglad förväntansfull och lite nervös för om vi skulle få veta vilket kön eller ej, gick därifrån heltförstörd med diagnosen vidgat njurbäcken, vilket kunde innebära kromosomfel. För mig var det ingen tvekan om att vi skulle göra FVP, jag höll på att bli tokig av oro! Vilken hemsk väntan först på tid till provet sen på resultatet. Men provet var bra tack och lov. Oron var ju inte över ändå, fick gå på 2 ytterligare UL för att följ upp måttet på njurbäcken. Det pratades om antibiotika i förebyggande syfte i 1 års tid (!!!) efter födseln, om det inte försvann. Men på 3e UL var måttet ok och några månader senare fick vi en liten frisk flicka! Jag kommer dock aldrig mer gå till RUL övertygad om att allt ska vara bra. Läkaren som gjorde FVP förra gången sa "detta är nackdelen med UL. Man oroar många i onödan".

SaJoH

Äldre 15 Feb 07:34

#147

Tack för ditt inlägg! Nu ska vi åka och ta det där förbannade provet... Jag är så himla orolig och har sovit dåligt..

emmita81 skrev 2012-02-14 19:56:20 följande:

Jag läste på massor om FVP och det finns flera källor som påstår att risken för missfall är kraftigt överdriven (den finns dock). Och vi var helt överens att avbryta om det var kromosomfel. Men dte som absolut avgjorde saken var just att jag kände att jag skulle inte stå ut med oron av att inte veta under resten av graviditeten. Vissa tycker ju inte man ska göra FVP om man kan tänka sig att behålla ett barn med ds, men jag håller inte med. om jag skulle vilja behålla barnet ändå vill jag hellre veta vad som väntar och kunna förbereda mig och övriga familjen på vad som kan vänta... Men det är såklart en helt personlig åsikt och du måste känna efter själv. Men att gå och oroa sig i 5 månader är nog inte hälsosamt heller. Men som sagt, läkaren som gjorde FVP på mig sa att om vidgat njurbäcken berodde på kromosomfel så såg man nästan alltid andra avvikelser på RUL också. Tex påpekade han att vår bebis hade ett helt normalt näsben, vilket tydligen inte är vanligt vid kromosomfel. Hoppas du kommer fram till hur ni ska göra!

SaJoH

Äldre 15 Feb 12:04

#155

Thelma82 och sirap98: tack! Nu är det taget.. Gjorde inte ont alls men jag var jätteorolig och rädd, började nästan gråta hos läkaren. Ligger nu hemma i sängen och känner efter hur det känns - varje liten känning (som man ju har i varje fall under grav) blir i mitt huvud början på missfsllet och jag är helt skräckslagen. Har ni gjort fvp/Hur kändes efter era fvp?

När UL inte är helt ok...

INNEHÅLL