Nu jäklar tänker jag knäcka städkoden!

Vilken bra tråd! Jag har inte hunnit läsa hela än, men ska försöka hinna med det snart. Ikväll ska jag i alla fall se till att diskbänken är helt tom så att jag kan känna ett välbehag över att komma ner till köket imorgon bitti. När det sitter i ryggmärgen tar jag nästa steg, frågan är om det blir att bädda eller något annat. Vardagsrumsbordet kanske...

Ett stort steg för mig är att rensa. Jag har en miljon grejer (mest handarbets- och pysselgrejer) men varje gång jag tänker att jag ska sätta igång blir jag så överväldigad att jag ger upp innan jag har börjat. Tur att jag inte har dem inne i alla fall. :) 

Igår kväll städade jag av diskbänken, lagade mat och vi satt och åt. Sen, när jag tänkte gå ut i köket och ta bort disken efter maten jag lagat, så tryckte min man ner mig i soffan och sa att det skulle han göra. Idag när jag kom ner var bänken och spisen skinande rena och inte en pryl låg framme. Så härligt!!! 

Tack Connect för att du startade den här tråden! 

Helt otroligt!

En hel vecka nu och sängen är bäddad, diskbänken och diskhon skinande rena och inte en pryl mer än duken, fruktskålen och ljusstakarna på köksbordet. Det är nästan så att jag känner att jag kan lägga till ytterligare en grej nu. Kaffebryggarbänken blir det nog... Om jag tar den som en hot spot idag så är det ju bara att hålla efter den sen. Då är det bara två små delar kvar så är köket perfekt.

En underlig grej är att jag kan ha det så stökigt på bänkar och bord trots att allt inuti skåp och lådor är perfekt organiserat - borde det inte vara tvärtom?

Igår kväll hände något märkligt som jag aldrig har varit med om förut. Jag gick ut i köket för att plocka undan och torka av som vanligt och upptäckte att det inte fanns nåt att plocka undan. Utan att tänka på det hade jag gjort det under dagen, så jag bara torkade av bänken och gick och la mig - det tog ju bara några sekunder! Så vill jag ha det ALLTID!

Jag är säker på att alla får svackor emellanåt, men för mig är den här tråden en stor hjälp. Den peppar mig att fortsätta och när jag ser hur duktiga alla är vill ju inte jag vara sämre.