Nu är jag lite petig.. Det heter _Glukosbelastning_
Jag gjorde det i min förra graviditet utan att vara i riskzonen alls. Tydligen skulle alla göra det. MInns att det var rätt sent i graviditeten och det värsta var att sitta och vänta i två timmar. Gör helst inte om det.
Här är en till med graviditetstäppa! hade det förra gången med och missbrukade nässpray. Kan man använda rinexin alltså? Har ju de hemma eftersom jag har oturen att få bihåleinflammation väldigt ofta,
Var på inskrivning idag. Hon är liiiite konstig min barnmorska. Lite äldre.
Hon trodde inte på mig när jag sa att jag testade positivt en hel vecka innan BM. Hon trodde verkligen jag ljög. Sen ifrågasatte hon varför jag varit på ett Ultraljud nu. Men annars är hon trevlig.
Hade ett HB (järnvärde på 110) och hon tyckte det var väldigt lågt?!
Visst jag är trött, yr osv..men när jag väntade Alice hade jag 102 i blodvärde. Så nu vill hon tvinga på mig niferex...blää! man blir så hård i magen av dom.
Jag tar redan blutsaft..Har försökt med allt i förebyggande syfte, typ inga mejeriprodukter till maten, inget kaffe eller te, järnrik föda som torkade aprikoser, spenat och broccoli! och detta är vad jag lyckats uppnå...hehe.
Nej..får väl käka dom, är bara rädd att få hemmorojder istället. Frågade henne om jag kunde ta något förebyggande mot förstoppning, typ lactulos eller så...men det verkade hon ej så glad i.
Jag har valt att inte göra KUB pga att jag inte vet vad jag skulle ta mig till med informationen det eventuellt skulle ge. Jag skulle inte fixa att ta bort barnet pga att dom bedömde att det skulle finnas någon avvikelse iallafall så jag har valt att strunta i det. Jag låter naturen ha sin gång. Men vi känner alla olika inför det.
Här där jag bor blir alla erbjudna det.
Jag hoppas ni som fått bedömt att det skulle vara stor sannolikhet för kromosomavvikelser får ett bättre resultat på vidare tester.
Vi har också fått blandade reaktioner.
Min man har två barn sedan innan och jag ett.
Folk tycker nog vi är "jobbiga" och "krångliga", Kan vi inte bara nöja oss liksom?
Men jag vill ju ha mer än ett barn. Även om jag älskar hans barn också (det gör jag verkligen!) så vill jag ha ett barn som är mitt och hans.
Och för oss är det speciellt. Det är ju VÅRAT första barn. Men alla tycker att äsch, ni har ju 3 sen innan.
Vi skiter i folks reaktioner. VI är glada.
Men visst tog det hårt i början. Speciellt för man min man som faktiskt blev lite deppig av det.
Våran går under namnet "cliff". Fråga mig inte varför men det är min mans fel. Min dotter hette "Frallan" i magen.
Hade också huvudvärj jämt innan men det gick över när jag började med järntabletter. Det kan vara järnbrist!
Nu på morgonen har jag känt cliff hur mycket som hest! mysigt.
Carvings...tja..dom kommer och går... I början precis innan jag mådde illa var jag sjukt sugen på rått kött, mjölk, ost, grädde och ägg. Sen mådde jag illa och var inte sugen på något alls, men vissa saker gick äta. Jag kunde i den vevan absolut inte få ner kyckling i någon form. Däremot funkade flötiga saker som pizza (?!)
Sen började illamåendet gå över och jag blev sugen på sill och potatis och annan svensk husmanskost som jag aldrig gillat innan...typ, isterband och dillstuvad potatis, bacon och bruna böner.
Nu har illamåendet börjat komma lite igen...men mest när jag är hungrig. Måste äta MINST var tredje timme, annars mår jag illa.
Nu är jag mest sugen på fräscha saker som sallader, kalla såser, bär och frukt. Haft dille på sorbé och svartvinbärssaft sista dagarna.
Hade en Emmaljunga City Cross till min dotter...den var kanon.