Vi som försökt ett tag utan plus

Hur kommer det sig då att jag som mår så bra, inte är gravid efter 2 års försökande både MED och utan fertilitetshjälp? Ibland är det helt enkelt så att det psykiska inte har ett dugg med saken att göra, utan problemen är fysiska.

Idag är ÄL-testet ÄNNU svagare. Det blir verkligen bara svagare och svagare. Idag syns det knappt. Men jag kan verkligen inte ha haft ÄL ännu, det är för tidigt. Man kan ju inte ha mens och ÄL samtidigt?

Jag hoppas att testen gav utslag för att det var så nära inpå mensen och att det kommer stiga snart igen när jag närmar mig ÄL som förväntas vara nu på lördag. Hoppas hoppas hoppas!

Hur mår ni töser? 

Men hjälp! Här lämnar man tråden i några timmar och kommer tillbaka till en våg av obehagliga inlägg. Nej fy, så här får det inte vara. Inte här, inte i den här tråden. IVF-diskussionen har ju urartat helt och stämningen är helt paj. Det är dags att hitta tillbaka till det vi brukar ha.

Thotis90, du hamnade på riktigt hal is och jag föreslår att du lämnar den diskussionen nu för det kommer sluta i något väldigt otrevligt och onödigt annars. Jag är mån om klimatet här inne, och oavsett om du menade för din egen del eller inte spelar som du märker ingen roll. Medlemmarna blir upprörda och det skulle vara himla skönt om det kunde räcka här. Det finns en mängd tankar som jag skulle kunna yttra om ditt sätt att se på saken samt ditt sätt att uttrycka dig, men jag respekterar att du har dina egna åsikter. Jag hoppas du slipper leva barnlös resten av livet och att du inte blir lämnad av din man på grund av infertilitet, för det vore ju verkligen hemskt. Lycka till i framtiden och på vägen mot ett plus!

Nu hörrni, tjejer... skiter vi i allt vad negativitet heter. Insemination, IVF eller hemma i sängen, spelar ingen roll, vi ska få våra fina och efterlängtade barn till slut. Och alla kommer de vara lika mycket rätt i den här världen. Ibland tänker jag till och med att provrörsbarn är ju alldeles speciella, för tänk att mamma och pappa var villiga att gå igenom något sååå jobbigt för att få det lilla fröet! De fick liksom inte ens nöjet att ligga med varandra, utan kämpade på med behandlingar hit och dit för att bilda familj. Det ligger något oerhört vackert i det, precis som i alla andra efterlängtade barn som kämpats fram på ett eller annat sätt. :)

Nu kämpar vi vidare! En dag i taget, så gott vi kan.
Det kommer vara värt det sedan. Det kommer vara sååå värt det.

 

Oj oj vad det händer grejer med alla här i tråden. Många spännande saker som ska hända. Det är ju lite typiskt att julhelgen ska komma i vägen, men det är ju inte mycket att göra åt. 

Själv fortsätter jag testa ÄL-test två gånger om dagen, men de blir bara svagare och svagare. Snart osynliga. Och jag som så gärna vill får till en ÄL så jag får prova progesterall. >< Nåväl... vi ska ju träffa fertilitetsläkaren den 11:e nu och då blir vi uppsatta på kölistan till IVF. Så inom tre månader drar det igång, men jag hoppas på eget plus innan dess. Är lite rädd för allt det där, men helt beredd på att göra det om vi inte kan själva. På något sätt ska jag bli gravid innan 2013 är slut.

Wow... 2013. Det var inte länge sedan jag gav mig tusan på att bli gravid innan 2011 var slut. Och sen 2012. Tiden kryper fram och flyger fram på samma gång.

Puss på er! 

När jag fick testa pergo så kollade man mig med VUL på dag 13, och då var tre enorma ägg på väg. Vi fick sexförbud och sen fick jag inte äta dem mer.

Alltså, jag har gjort spolning av äggledare och där såg allt okej ut. Mannens spermatest var utmärkt. Jag har mild PCO, men läkaren trodde inte att det skulle inverka längre. Tidigare har det nog gjort det, men nu i äldre ålder är det ingen fara. Mina cykler varierar mellan 27 till 37 dagar ungefär, vilket ju faktiskt tyder på att ÄL är sisådär.

Jag har ju bara fått positivt ÄL-utslag en enda gång, men när vi tog blodprov på dag 21 så verkade det som att jag haft ÄL. Det kanske var JUST DEN månaden, och så fick läkaren för sig att jag alltid har ÄL bara för det. Men man kan ju aldrig riktigt vara säker på att äggen verkligen släpper och är fruktbara oavsett vad testen säger. Jag har ju alltid spottnings en hel vecka innan mens, vilket kan tyda på för svag ÄL. Därför jag vill testa med progesterall innan vi ger oss på IVF. 

Hur som helst, vi har försökt i två år, jag har lite hopp kvar nu när jag fick nys om krämen, men jag är nog väldigt inställd på IVF och det känns helt okej. Chanserna lär väl öka rätt ordentligt med IVF, även om man inte har några garantier? Eller? 

Från första början hade vi en kvinnlig läkare på fertilitetsenheten, som var hur bra som helst. Sen fick vi av nån anledning en ny, manlig, som jag inte är lika nöjd med. Det känns som om vi talar runt varandra och att han inte riktigt tar det på allvar. Det faktum att jag har spottings, att jag ALDRIG har ÄL-flytningar eller positiva test, och att vi inte lyckats få barn på två år, borde väl säga nåt? Och han tyckte, när jag blev överstimulerad av pergo, att vi bara skulle fortsätta försöka själva.

Så nu den 11:e har jag begärt att få tillbaka kvinnan som vi hade först. Med henne ska jag tala om allt detta, berätta och progesteronkrämen och sätta upp oss på IVF-kön. Jag tror hon kommer kunna hjälpa oss bättre. 

Det låter onekligen strålande!

Detta lät väl sådär... "Senare tids forskning talar för att den risken möjligen ökar vid längre tids odling. Svenska uppföljningsstudier efter IVF/ICSI har påvisat en något högre risk för förtidig födsel och missbildningar efter blastocystodling och återföring dag 5, jämfört med återföring dag 2 [1, 2]."

Nu ska man inte blint lita på allt man läser, men om studierna stämmer så vill man kanske satsa på korttidsodling. Även om chanserna att bli gravid inte är lika hög, så är i alla fall riskerna lägre om man väl blir det.

Hörredu, det visste jag faktiskt inte! :) Tänk att eländet ändå kan vara en fördel då. Det ska inte behöva dröja som länge som ett år till då innan vi får våra plus. Spännande!