Vi som försökt ett tag utan plus

Hej på er töser. 

Jag kikar in då och då. Det är roligt att ni skriver så mycket. Jag vet att jag sa att jag nu skulle komma tillbaka och komma in i kämpar-mode igen. Jag trodde verkligen det, men det verkar inte bli så. Jag har ingen som helst koll på cykeln. Om jag fick någon ÄL denna månad så är den nog i alla fall förbi vid det här laget, men jag har ingen aning om när den i så fall inträffade, inte heller vilka dagar vi har haft sex. Ända sedan jag knäckte ihop efter den där hemska överstimuleringen och där tre guldäggen som inte blev något, så har jag inte hittat tillbaka.

Jag mår inte dåligt och känner mig inte deppig, jag känner egentligen ingenting. Jag tänker på annat och när mina vänner frågar hur det går med bebisverkstaden så blir jag själv undrande över varför jag inte ens försöker längre - var tog längtan vägen? Den här månaden var tänkt att vara försök nummer 23, och min man har verkligen försökt, men jag fixar det inte längre helt enkelt. Visst, vi har haft sex och det finns säkert en chans att vi haft det under ÄL-dagarna, men för min del finns ingen ork. Ingen ork att ens tänka på det.

Jag önskar att jag hade samma tålighet och kämparglöd som jag haft hittills i det här kriget, men jag är bara så slut. Så trött på det. Så nedslagen av alla misslyckanden så ingenting finns kvar.

Jag håller mig kvar i kulisserna och lämnar lite spår här och var, men jag tror inte jag kommer att vara så aktiv som jag tidigare varit. Kanske kommer styrkan tillbaka igen. Jag hoppas det, för min älskade mans skull. Tills dess... KÄMPA PÅ BRUDAR!!! Fortsätt vara så fantastiska och stödjande som ni alltid är.

Kram på er!  

Hej flickor.  Tänker på er!

Hej på er pussgurkor!

Jag har fokuserat mycket på studier och jobb på sistone och det har känts skönt. Som jag skrev tidigare, jag är inte deppig, jag har bara slut på ork i bebisverkstaden. Jag vill inte påstå att lusten kommit tillbaka, men alla symptom jag har gör det svårt att sluta tänka på det. Vi har ju inte aktivt försökt denna månad eftersom jag ballade ur, men vi har ju haft sex så chansen finns ju alltid. Och så blev jag ju spolad innan, så vem vet, passagen är kanske bättre.

Jag har lärt mig att veta bättre den här gången. Förra månaden var jag så himla säker på att jag var gravid, ni vet då de tre äggen släppte. ALLA symptom tydde på en graviditet så jag blev så himla förvånad och besviken när det inte var så. Därför vet jag bättre den här gången och tror ingenting, oavsett hur mycket symptom jag har.

Men ja, mina bröst gör så ont att jag inte kan gå i rask takt, än mindre ta på dem. Jag har konstant huvudvärk, vilket jag aldrig har, molvärk särskilt efter att jag rört mycket på mig, trött som tusan och väldigt illamående. Men jag väljer att tro att det är efterdyningar av ägglossningen. Jag tillåter mig inte att tro någonting annat och jag gör vad jag kan för att inte tänka på det. Jag lever som vanligt. Eftersom jag inte vet när jag hade ÄL så vet jag inte heller exakt BIM, men någonstans runt 28:e. Vi får väl se vad tiden har att erbjuda. Jag är i alla fall inte redo att hoppa upp i sadeln och kämpa vidare ännu. En dag i tagen. Snart är det jul. :)

Men jag hejar på er tjejer! Ni är så tappra!

Em me: Det låter lite knasigt det där med veckorna. Hon kanske menade hur gammal bebisen är? Att bebisen är 3+0 men att du är i vecka 5. Eller vad vet jag? Det är ju konstigt om hon skulle räkna så... för det gör man ju inte. Nåväl, jag håller tummarna för att veckorna går fort och att du får se ett fint hjärta nästa VUL!

Stegen: Jag håller tummar och tår för dig!

Ni andra: Heja heja heja heja heja heja!!!

Snart är det jul, sen kommer ett nytt år med nya möjligheter. 2013 kommer bli ett bebisår för oss alla, det bara måste det bli. 2012´s misslyckanden ligger snart bakom oss! Några av er ska förstås hinna få till ett plus redan innan årsskiftet, men kanske inte alla.

Kram! 

Lördag blir då ÄL+1..

Haha, då gratulerar jag dig till de onda vårtgårdarna!

Malin, shit vad spännande! Hoppas det stegrar nu gumman. Släng in bild i morgon bitti!!! :)

Jag äter också Multivitamin för gravida och ammande kvinnor, med extra mycket folsyra och extra mycket nånting annat. :) 

Grattis Malin!!!

Hörrni tjejer, jag sitter här och är lite förvirrad och uppgiven. Skulle behöva bolla lite. 

Jag har suttit och kollat i kalendern, letat anteckningar från läkarbesöket för att reda ut detta. Jag gjorde min spolning den 5:e november. Då såg läkaren på VUL en äggblåsa som var mellan 13-14 mm stor. Om jag nu förutsätter att äggen släpper omkring 20-21 mm så borde mitt ägg alltså ha släppt  mellan den 12:e och 13: november, ungefär. Alltså, typ ÄL den 13:e säger vi. Detta innebär att jag borde ha BIM den 27-28:e någonstans, eller hur? För min lutealfas är normalt 14 dagar.

Det är 5-6 dagar kvar till BIM och alldeles nyss när jag är på toan så rinner det färskt blod. Som om mensen kickar igång. Hur fungerar detta egentligen? Kan man verkligen få mens bara en vecka efter ÄL? När man annars alltid har 14 dagar lutealfas.

Jag fattar ingenting.
Verkligen ingenting.

Varför är det så in i helvete svårt att göra en unge för?

Och Diora: känslokallt och respektlöst gjort av dig. 
Nu är jag förbannad. 

Men kan man verkligen få mens en vecka efter ÄL när man annars har 14 dagar luteal? Är det inte något som är galet då?

Och dessutom, det här med att få spottings varje månad nån vecka innan mens, är det verkligen normalt? Kan det påverka graviditetschanserna? Finns tabletter? Jag får för mig att äggen inte fäster så bra när man är sån. Men vad vet jag?