Vi som försökt ett tag utan plus

Wow så spännande Försöker! Du får uppdatera oss om ALLT sen.

Jz: Härligt att medicinen börjar verka så smått nu och att helgen har känts bättre! Nu håller jag tummarna att det fortsätter i den riktningen.

Jag har varit här inne och tänkt kommentera massa saker "sen", men så blir det inte sen utan "imorgon" och så blir det inte imorgon...och vad var det jag skulle kommentera nu igen... :-/ Men nu ska jag skärpa till mig! Det är bara latisfasoner från min sida att gå in och slösurfa titt som tätt, nu ska jag surfa mer sällan men mer ordentligt när jag väl gör det. Och därmed inte heller gå in här och läsa typ varje timme men aldrig ta mig tid att skriva något.

Jaja, hur som helst. Några saker jag kom ihåg iallafall..

Försöker: Jag kollade in era drömtapeter på Mr Perswall, jag gillade den med blommorna, den var v'äldigt fin! Hur går det för er med renoveringen och uppackandet?

Lillnosen: Min mens har oxå betett sig så där underligt som du beskrev din. Blött lite först och varit säker på att "nu drar mensen igång", men så har det bara blött väldigt lite fast iallafall riktigt blod, ingen vanlig spotting alltså. Och så har det hållt på så några dagar för att sedan upphöra kanske nån-några dagar, och sen har mensen kommit. Jag minns inte exakt hur det var nu men ju längre vi kommer i den här skaffa-barn-resan desto skummare blir min cykel. De senaste två månaderna har jag fått spotting från ÄL och varje dag fram till mens, och lite riktigt blod därnånstans mitti. Störande! Kanske är bra att genomgå IVF under hösten och liksom nollställa allting...

Nu har vi bott här i precis två veckor och det börjar bli riktigt trivsamt och mysigt. Fast renoveringen står lite på paus just nu. Första veckan fick vi fokusera på den gamla lägenheten med flyttstädning och spackla och måla i hallen, sen har vi packat upp massor här hemma. Och mitt i allt har min sambo repat massor med bandet inför ett gig. Men fr.o.m. imorn är han äntligen ledig så snart kan vi förhoppningsvis få ordning på det sista.

Maramina: När börjar du på nya jobbet? Det borde vara väldigt snart tänker jag mig, om du inte t.o.m. har börjat redan? När jobbet väl drar igång kommer tiden fram till nästa IVF gå jättesnabbt tror jag, även om det såklart hade varit skönt att "få det gjort" redan under hösten. Vi kanske kommer göra IVF-försök nummer 2 båda två i början på nästa år då. (Om vi inte lyckas på första försöket då, fast det känns bättre att ställa in sig på att inte göra det känner jag..)

Wonders: Jag hade också valt akupunktur som Jz skrev. Har aldrig provat zonterapi men däremot akupunktur och det var otroligt avslappnande! Det är ju några stycken här som har provat tror jag. Är det Lillnosen också..?

Sov gott alla pinglor, kram kram

Försöker: Glömde ju alldeles bort det som var det viktiga..! Hur går det med adoptionskänslorna och alla tankar kring det nu efter besöket när det förhoppningsvis har hunnit lägga sig lite? Tror inte jag sett något från dig efter mötes-uppdateringen..(?)

Madelaiine: Jag känner lite igen din frustration, varför funkar det inte om de inte hittar några fel??! Allt har sett toppenbra ut för oss. Men jag tänker att det måste vara något som gör det svårt för oss, det kan ju knappast vara slumpen i flera år, men vetenskapen har helt enkelt inte kommit så långt ännu att de kan ta reda på vad det är. Det kanske visar sig när vi gör Ivf vad det är som ställer till det, eller inte. Jag hoppas verkligen att det funkar iaf. Till skillnad från många andra hoppas jag inte att det ska gå av sig själv längre, jag antar att tiden gjort mig mera trubbig. Jag börjar känna nu att jag bara vill ha det gjort så att denna skaffa-barn-resan ska vara över någon gång, samtidigt som jag är livrädd för att det inte ska lyckas och vi blir utan barn...

Idag har vi gjort vad vi kan. Vi har varit i växthuset hela kvällen, druckit vin och grillat. Och pollinerat oxå Fruktsamheten från plantorna borde smitta av sig lite tycker jag..

Grattis på födelsedagen Lillnosen, lite försenat. Lät som att du haft en riktigt bra dag.

Grattis till efterlängtat bebismys Stegen!!

Lillnosen: Jag var typ livrädd för IVF innan. Inte alls för själva behandlingen utan för risken att inte lyckas. Jag är fortfarande rädd för det, men inte lika mycket längre. Jag är glad att vi inte gjort ivf tidigare för det är först nu jag börjar känna mig redo. Jag hoppas verkligen att det blir allas vår tur någon gång, samtidigt känns det läskigt och ledsamt att veta att det inte finns några garantier, det kanske inte blir några barn. Usch, jag kan verkligen inte tänka den tanken ännu. Samtidigt kan jag ibland tänka att jag kanske bara har fått för mig att jag vill ha barn, som en fix idé som har fastnat. Tänk om jag tröttnar på att ha barn? Äsch, jag vet att inget av det är sant. Men jag antar att det kommer såna tankar just för att det inte blivit några barn ännu, en av försvarsmekanismerna.

Vi hade som reservplan att åka till Ghana i december om första ivf:en inte lyckas. Har tänkt mycket på det och skulle gärna vilja träffa barnen på barnhemmet igen. Tänker mycket på dem. Vi tänkte åka dit och resa 2-3 veckor och vara hos barnen 1 vecka. Men nu har jag precis fått veta att det inte går. Att man måste komma dit som volontär minst en månad och alltså inte bara får komma för att hälsa på några dagar. Det är för barnens del, för att det blir jobbigt för dem med människor som kommer och går. Jag kan på ett sätt förstå det, men det känns så sorgligt, för det innebär att jag faktiskt aldrig kommer träffa dem igen, och jag har hela tiden tänkt att jag någon gång ska kunna göra det. Kvällen började så fint men nu känner jag mig lite nedstämd.

Hej på er,

Jag tror att alla känslor kring barnlösheten börjar komma ikapp mig på allvar nu. Har tagit det relativt med ro innan, men de senaste dagarna och även lite förra helgen har jag känt mig så nedstämd. Har ingen lust att göra något och känner mig inte glad, börjar gråta då och då utan särskild anledning. Sen kan det plötsligt bli bättre en stund och då känns det jättefånigt att jag nyss varit så ledsen. Det är som att känslorna ligger och lurar och helt plötsligt attackerar mig. Jag hoppas det är tillfälligt. Jag längtar verkligen efter att göra IVF, men jag antar att jag är ganska rädd för det samtidigt. Ghana var ju reservplanen men nu när jag fick veta att det inte går var det som att det var det sista som behövdes för att få min bägare att rinna över. Det är som att det representerade mycket mer än att bara träffa barnen. Det var mitt andningshål för att orka med tanken på att första IVF:en inte lyckas. Och när jag fick veta att det inte går så är det inte bara sorgen över att inte få träffa barnen igen, utan även rädslor och känslor kring att IVF kanske inte lyckas.

Jag förstår att reglerna om att man inte får komma på besök finns för barnen, för att det inte ska bli för många separationer. Samtidigt tror jag inte det är så vanligt att människor åker tillbaka och bara stannar några dagar, det är ju inte så att man har vägarna förbi Ghana så ofta... Så jag tänker att det kan väl inte vara så farligt om bara vi skulle komma och hälsa på lite en gång bara. Fast det är egoistiskt av mig att tänka så. Det är ju bara för att stilla MITT behov, utan att tänka på hur det är för barnen när jag har åkt. Jag får helt enkelt acceptera att det är så och glädjas över den tiden jag hade med barnen.

Lillnosen: Jag har på sätt och vis brevkontakt med barnen. Jag är matfadder till ett barn och skolsponsor till ett barn, så en gång om året får jag en uppdatering och lite bilder. Fast det känns inte lika personligt som brev. Jag följer bloggen som finns för barnhemmet oxå så där ser jag lite vad som händer. Men det bästa är att jag har sporadisk telefonkontakt med Alwin som är föreståndare på barnhemmet, så den kontakten känns mest levande. Även om det alltid låter likadant..

Wittra: Hoppas att kvällen blivit bättre än när du skrev senast eller att du åtminstonde kunnat bita ihop. Förstår att det känns olidligt. Förstår att du är rädd för besöket på måndag oxå och vad undersökningarna ska visa. Men kom ihåg att det är vanligt att hitta behandlingar som fungerar för flera olika tillstånd! Försök slappna av. Nu är första steget taget och det kommer kännas skönt när första besöket är avklarat.

Jz: Hur går det med sprayandet? Gick det att somna om imorse?

Calabalic: Mysigt med katt eller hund, hoppas det kan bli barn först och sen kanske en kattunge eller hundvalp. Som du säger, det är viktigt att hitta fler saker att glädjas åt.

Till råga på min känslomässiga berg- och dalbana har kylen/frysen ballat ur idag! Displayen har ett eget disco med olika symboler som blinkar, lamporna funkar inte och framförallt kommer det ingen kyla.. Bävar över att eventuellt behöva byta om det inte är nåt som går att fixa, för det är en side-by-side som väger över 100 kg och precis kommer igenom dörröppningen.. Hoppas försäkringen täcker upp bra!

Jaaa Jz, imorgon är en ny bättre dag!

Förstår verkligen att detta IVF-försök består utav både förväntningar och rädsla. Om några veckor är du förhoppningsvis gravid!! Och tills dess håller jag tummarna att du slipper migränen (och helst andra biverkningar oxå).

Vi väntar fortfarande på kallelsen till SU, det borde bli ett besök i september eller senast oktober för då har det gått 3-4 månader. Vi tänkte prova insemination först men jag har ångrat mig, så vi kör IVF direkt. På SU kör de alltid med stimulering så det är nästan som IVF fast utan äggplock. På vissa ställen gör man insemination i en vanlig cykel. Jag har hört att det kan ta tid innan man hittar rätt nivå vid insemination eftersom det inte får bli för mycket stimulering, så det känns bara som att dra ut på tiden och skjuta upp det som förhoppningsvis verkligen kan hjälpa oss, alltså IVF.

Hmm, så kanske det kan vara Lillnosen? Frustrerande att det blev så just DENNA månaden.

Jz: Jag tänkte på det där med äggdonation (och googlade lite..), har du någon vän eller släkting som du tror skulle kunna ställa upp som äggdonator om det blir aktuellt? För då är väntetiden "bara" ca 6 månader har jag läst. Om man känner sig obekväm med att ha någon närstående som donator kan man byta ut hennes ägg mot någon okänd. Jag hade absolut kunnat ställa upp som donator, men ett av kraven är att man själv inte haft svårt för att få barn. Men eftersom de flesta i din närhet känner till hur ni kämpar kanske det kan finnas någon i umgängeskretsen som kan tänka sig det?

Lillnosen: Och inte lät du bli att tänka på barn heller! Jag ser oxå strecket tydligt, måtte det stå gravid på digitala sen och att allt går vägen! Men den tydliaste indikationen är ju trots allt att du inte fått din mens trots att du passerat BIM.

Jz: Jag hoppas innerligt att ni aldrig behöver googla om ÄD, mer än för syskonförsök möjligtvis..