Vi som försökt ett tag utan plus
måste åka till jobbet men är bara tvungen att skriva... tack tjejer!!
måste åka till jobbet men är bara tvungen att skriva... tack tjejer!!
Hej igen! Äntligen ledig och kan sitta här på riktigt :) Jag blir alldeles tårögd av era kommentarer, så mycket kärlek från människor jag inte träffat, eller träffat en kort stund :) Jag har full förståelse för att ni inte kan tänka er in i situationen med fler än ett barn. Jag tror inte att någon missunnar mig längtan efter en till, men ibland känns det bara så otacksamt mot er som inte ens har fått ert första än. Jag skulle förstå om någon av er skulle känna avundsjuka om jag blev gravid, det är ju inte samma sak som att missunna mig det.
Jag kan inte föreställa mig smärtan av att längta efter sitt första barn. När vi började försöka första gången var jag 22 år och redan då livrädd för att inte kunna få barn. Jag har velat ha barn, många barn, så länge jag kan minnas. Min dröm är att ha fem stycken :) Jag blev gravid direkt och lyckan var total. Andra barnet fick jag ju först ett utomkveds och paniken om att inte få syskon kom smygande. Men tvåan blev till på andra försöket efter det och trean på tredje försöket. Så vi har ju haft väldigt lätt förut, det här är något nytt för mig. Eftersom jag av olika anledningar är snittad med alla barnen är min livmoder tunn och ärrig. Jag har fått ok för ett barn till men inte helt utan eftertanke. Riskerna ökar efter varje snitt och om jag skulle bli gravid igen är det definitivt sista gången. Förut sörjde jag att jag inte kan få välja själv när jag är klar med barn, att min kropp sätter stopp. Men nu börjar jag mer och mer acceptera att vi får nöja oss med de tre vi har och en fyra skulle vara ren och skär glädjebonus :)
Jag trodde att man fick betala utredningen också, det var ju ett plus. Men nu har jag strax äl och det känns ju konstigt att begära utredning om vi nu mot all förmodan skulle lyckas nu. Jag undrar mer och mer över mf jag fick för snart ett år sedan. Jag har ju tagit det som ett tecken på att kvarvarande äggledare är ok, att jag faktiskt blev gravid till slut. Men de såg ju eg aldrig något säkert i livmodern så min hjärna har nu börjat undra om det var ett X trots allt, som återbildades. Jag måste verkligen kontakta gyn om det inte blir något denna gång, även om jag är livrädd för ev spolning och resultatet av det. Men en sak i taget...
Tråkigt att höra om alla krämpor och depp i tråden, jag önskar såå att vi fick lite plus nu som livar upp stämningen. Helst allihopa på en gång! För att tänka på något roligt, när skulle en ev träff i sommar passa för er? Vi kommer troligen åka utomlands min man och jag för att fira 15 år som gifta :) Vi har inte bestämt exakt när men vi lutar åt v 30 just nu, ons-sön. Så den helgen passar inte så bra för mig i så fall.
kram på er!!!
Försöker: Håller med JZ, jag tänkte precis när jag läste ditt inlägg att du såg inte ut att behöva gå ner ett endaste dugg! Men som sagt att äta sunt och träna är ju alltid bra, fast med måtta. Har en på jobbet som har gått ner mycket och blivit helt mat- och träningsfixerad, det kan gå för långt.
Ciccie: Låter som du borde testa :) Spännande!
Nellin: Jag ser dig också framför mig, ta lite åt oss också :)
Ett litet tips kring äl tider som jag knappt vågar nämna... läs eller lyssna på 50 nyanser av honom. Jag trodde att det var bara sex och typ en manual till mannens "50 sätt att njuta" ... Men de 50 nyanserna anspelar på olika sidor av hans personlighet. Jag har just strecklyssnat på alla tre böckerna och är helt betagen av historien, passionen, kärleken, mörka hemligheter och kontrollbehov. Jag kanske ska säga att jag är långt ifrån en feminist, så om man upprörs över männens kontroll över kvinnor ska man inte läsa den. Men om man läser alla tre böckerna förstår man att det i själva verket är hon som kontrollerar honom ;)
Jag har varit som ett plåster på min man och han ser inte så ledsen ut för det :) Vi har tom lyssnat på sista timmarna av tredje boken tillsammans, vi har drygt två timmar kvar dock ;)
Grattis JZ, vad härligt att det gick bra!
ciccie, det verkar ju lovande, testa nuuuu!!!
Ciccie: trist att det var negativt
Går och vänta på postivt ältest, men de sista månadena har jag gett upp känns det som. Just nu är jag ganska lugn faktiskt, när mensen kom nu kände jag inget speciellt. Jag vet att mitt nya vik har påverkat mig, jag vill verkligen inte riskera något. Antar att jag får njuta av lugnet så länge jag kan, tids nog kommer väl desperationen tillbaka.
åh JZ, gumman, jag vet inte vad jag ska säga. Så ledsen för er skull Stor kram