• BaPumba

    Vi som försökt ett tag utan plus

    BaPumba skrev 2013-02-26 20:57:28 följande:
    Vår läkare har (lite motvilligt) sagt att vi kan få prova insemination 1-2 ggr innan IVF. De säger att proceduren är samma som IVF, bortsett från att man inte tar ut några ägg, men att det är samma hormoner, kontroller osv, så då kan man lika gärna göra IVF direkt tycker dem.

    Fast egentligen ser jag inte varför man ska behöva göra nedreglering och sedan ägglossningsstimulering, eftersom jag redan har egen äl. Det borde väl egentligen räcka med VUL och äl-spruta..? Hur var det för dig? Hur mycket "förberedelser" var det inför själva inseminationen? Vi verkar vara i samma sits som ni var innan, alla tester ser bra ut för oss, jag har äl och äl-sekret, men inget händer!



    Ja det är skumt hur de resonerar, att de vill avreglera ens egen cykel först och sen stimulera. Jag ska ta upp hur ni gjorde och se om vi kan göra likadant. Vi ska testa 3 kurer med pergo till så det blir inte förren till sommaren eller hösten. Har egentligen tänkt köra pergo denna cykeln men så fick jag BV, så vill få bort det först. Och efter BV-behandling brukar man ju få svamp så jag vill bli av med det oxå först. Så det är nog troligt att insem. blir till hösten. Jag ser det oxå som fler möjligheter att få hjälp innan ev. IVF!
  • BaPumba

    Hon kanske spammar för att hon verkligen tror på detta och vill dela med sig till människor som varit i samma sits som henne nyligen. Jag tror verkligen inte att det var illa menat utan i all välmening. Kom ihåg att vi oxå har försökt i 9 månader en gång i tiden och hur hopplöst det kändes för oss då.

  • BaPumba

    Tackar som frågar JZ! <3

    Det är bra på vissa plan och sämre på andra. Både jag och sambon hoppas mycket på denna månaden, vi har en bra känsla helt enkelt. :) (Eller mycket hopp och önsketänkande iallafall!) Idag fick jag en liten blödning på ÄL+9 så jag hoppas att det är en nidblödning och inte spotting! :O

    Jag har återigen lyckats dra på mig lite väl mycket att göra på jobbet så under veckan har det kännts lite stressigt, men igår bokade jag en tid för mig själv i en annan lokal och försökte strukturera upp allt, så nu känns det ganska okej på jobbfronten även om det är mycket. Snart är det dags för tenta oxå (pluggar halvtid utöver mitt vanliga jobb) så mycket tid och energi går till det på fritiden.

    Det som verkligen har tyngt mig sista tiden, framförallt sista veckan, är strulet med mammas jobb och hennes problem att få ledigt för familjeresan vi ska göra i april. (Som jag berättade om i tråden för några veckor sedan). Mamma har försökt lösa det själv och inte velat att någon av oss andra ska ringa åt henne, men i onsdags kunde jag inte hålla mig längre för jag är övertygad om att inget skulle hänt annars. På måndag är sista dagen att avboka resan och mamma är ganska inställd på att göra det, men jag vägrar låta det hända! Så sedan i onsdags har jag ringt hennes stödperson, den personalansvarige, facket och min egen personalchef för att få råd. + att jag läst på massor. Hon jobbar ju som personlig assistent i ett privat bolag där brukaren själv är arbetsledare, så det krånglar till det för det finns inte så mycket företaget kan göra annat än att fixa vikarie, så ingen direkt hjälp från dem vill säga. När jag pratat med företaget säger de att det inte finns något stöd i semesterlagen för att bevilja mamma ledigt och eftersom ord står mot ord med att hon redan blivit beviljad kan de inte säga något till brukaren. De har försökt övertala brukaren om att bevilja mamma ledigt och lovar att fixa en vikarie men brukaren ger sig inte! Enligt min personalchef och facket finns det visst stöd i lagen som säger att hon inte kan bli nekad, men företaget tolkar det annorlunda... Från början handlade det om att brukaren sa att det inte går att fixa en vikarie, men nu när det har visat sig att det visst går att lösa har det krupit fram att hon INTE VILL ha en vikarie. Så det har varit många turer fram och tillbaka, oerhört mycket frustration och upprörda känslor. Häromdan när jag pratat med mamma om de sista turerna var jag så arg och upprörd när jag kom hem att jag fullkomligt kokade, så för att bli av med spänningarna gick jag ut klockan 22 och sprang 4 km i ren ilska! (Och jag har inte sprungit sedan i somras så ilskan var en stark drivkraft..) Efter det fick jag en jävlar-anamma-kämparglöd och ägnade flera timmar dagen efter för att försöka lösa detta. Nu hoppas jag att facket kan driva det vidare åt oss. Igår pratade jag med mina syskon och vi bestämde oss för att inte avboka mammas del (det är brorsan som bokat så bara han som kan avboka som tur är, annars hade mamma redan avbokat tror jag..!) Vi tror fortfarande att detta ska lösa sig och jag vägrar ge mig innan vi gjort allt vi kan, så vi tar helt enkelt risken att inte avboka och eventuellt förlora de pengarna om det mot förmodan inte löser sig. Pengarna är inte lika viktiga som att kämpa för att mamma ska kunna åka med.

    Sååå...mycket stress och frustration och känslor sista tiden. Men däremellan och för övrigt är det bra. :)

  • BaPumba

    Tackar som frågar JZ! <3

    Det är både bra och dåligt på olika fronter. Både jag och sambon har en bra känsla denna månaden att ha lyckats, eller iallafall mycket hopp och önsketänkande! :) Fick en blödning i morse så jag hoppas det är nidblödning och inte spottings.

    Jag har återigen lyckats dra på mig lite väl mycket att göra på jobbet + att jag snart har tenta (pluggar halvtid utöver mitt vanliga jobb) så det har kännts lite stressigt sista tiden. Men igår tog jag mig tid att strukturera upp mina uppgifter och idag har jag pluggat ikapp så jag ligger i fas med min planering, så det känns ganska okej ändå.

    Det som verkligen har tyngt mig sista veckan är strulet med mammas jobb och hennes ledighet inför familjeresan vi ska åka på i april, det har fortfarande inte löst sig! Hon har inte velat att någon av oss andra ska göra något men i onsdags kunde jag inte hålla mig längre så jag ringde den personalansvarige. Min mamma jobbar ju som personlig assistent och är anställd privat direkt av sin brukare, så brukaren är själv arbetsledare. Det finns ju ett företag bakom som ska hålla ihop allt på nåt sätt, men det finns inte så mycket företaget kan göra annat än att fixa vikarie, så ingen direkt hjälp från dem vill säga. När jag pratat med företaget säger de att det inte finns något stöd i semesterlagen för att bevilja mamma ledigt och eftersom ord står mot ord med att hon redan blivit beviljad kan de inte säga något till brukaren. De har försökt övertala brukaren om att bevilja mamma ledigt och lovar att fixa en vikarie men brukaren ger sig inte! Enligt min personalchef och facket finns det visst stöd i lagen som säger att hon inte kan bli nekad, men företaget tolkar det annorlunda... Från början handlade det om att brukaren sa att det inte går att fixa en vikarie, men nu när det har visat sig att det visst går att lösa har det krupit fram att hon INTE VILL ha en vikarie. Så det har varit många turer fram och tillbaka, oerhört mycket frustration och upprörda känslor. Häromdan när jag pratat med mamma om de sista turerna var jag så arg och upprörd när jag kom hem att jag fullkomligt kokade, så för att bli av med spänningarna gick jag ut klockan 22 och sprang 4 km i ren ilska! (Och jag har inte sprungit sedan i somras så ilskan var en stark drivkraft..) Efter det fick jag en jävlar-anamma-kämparglöd och ägnade flera timmar dagen efter för att försöka lösa detta. Nu hoppas jag att facket kan driva det vidare åt oss. Igår pratade jag med mina syskon och vi bestämde oss för att inte avboka mammas del (det är brorsan som bokat så bara han som kan avboka som tur är, annars hade mamma redan avbokat tror jag..!) Vi tror fortfarande att detta ska lösa sig och jag vägrar ge mig innan vi gjort allt vi kan, så vi tar helt enkelt risken att inte avboka och eventuellt förlora de pengarna om det mot förmodan inte löser sig. Pengarna är inte lika viktiga som att kämpa för att mamma ska kunna åka med.

    Sååå...mycket stress och frustration och känslor sista tiden. Men däremellan och för övrigt är det bra. :)

  • BaPumba

    Tackar som frågar JZ! <3

    Det är både bra och dåligt på olika fronter. Både jag och sambon har en bra känsla denna månaden att ha lyckats, eller iallafall mycket hopp och önsketänkande! :) Fick en blödning i morse så jag hoppas det är nidblödning och inte spottings.

    Jag har återigen lyckats dra på mig lite väl mycket att göra på jobbet + att jag snart har tenta (pluggar halvtid utöver mitt vanliga jobb) så det har kännts lite stressigt sista tiden. Men igår tog jag mig tid att strukturera upp mina uppgifter och idag har jag pluggat ikapp så jag ligger i fas med min planering, så det känns ganska okej ändå.

    Det som verkligen har tyngt mig sista veckan är strulet med mammas jobb och hennes ledighet inför familjeresan vi ska åka på i april, det har fortfarande inte löst sig! Hon har inte velat att någon av oss andra ska göra något men i onsdags kunde jag inte hålla mig längre så jag ringde den personalansvarige. Min mamma jobbar ju som personlig assistent och är anställd privat direkt av sin brukare, så brukaren är själv arbetsledare. Det finns ju ett företag bakom som ska hålla ihop allt på nåt sätt, men det finns inte så mycket företaget kan göra annat än att fixa vikarie, så ingen direkt hjälp från dem vill säga. När jag pratat med företaget säger de att det inte finns något stöd i semesterlagen för att bevilja mamma ledigt och eftersom ord står mot ord med att hon redan blivit beviljad kan de inte säga något till brukaren. De har försökt övertala brukaren om att bevilja mamma ledigt och lovar att fixa en vikarie men brukaren ger sig inte! Enligt min personalchef och facket finns det visst stöd i lagen som säger att hon inte kan bli nekad, men företaget tolkar det annorlunda... Från början handlade det om att brukaren sa att det inte går att fixa en vikarie, men nu när det har visat sig att det visst går att lösa har det krupit fram att hon INTE VILL ha en vikarie. Så det har varit många turer fram och tillbaka, oerhört mycket frustration och upprörda känslor. Häromdan när jag pratat med mamma om de sista turerna var jag så arg och upprörd när jag kom hem att jag fullkomligt kokade, så för att bli av med spänningarna gick jag ut klockan 22 och sprang 4 km i ren ilska! (Och jag har inte sprungit sedan i somras så ilskan var en stark drivkraft..) Efter det fick jag en jävlar-anamma-kämparglöd och ägnade flera timmar dagen efter för att försöka lösa detta. Nu hoppas jag att facket kan driva det vidare åt oss. Igår pratade jag med mina syskon och vi bestämde oss för att inte avboka mammas del (det är brorsan som bokat så bara han som kan avboka som tur är, annars hade mamma redan avbokat tror jag..!) Vi tror fortfarande att detta ska lösa sig och jag vägrar ge mig innan vi gjort allt vi kan, så vi tar helt enkelt risken att inte avboka och eventuellt förlora de pengarna om det mot förmodan inte löser sig. Pengarna är inte lika viktiga som att kämpa för att mamma ska kunna åka med.

    Sååå...mycket stress och frustration och känslor sista tiden. Men däremellan och för övrigt är det bra. :)

  • BaPumba

    Oups, jag råkade visst spamma tråden med ungefär samma långa inlägg flera gånger. Skickade från mobilen och så kom bara första meningen med, gick tillbaka och försökte skicka det igen men ville säkerhetskopiera det först och råkade trassla till de och fick skriva om en del... Tänkte ge det en sista chans och gick in på datorn för att skriva det och såg att det visst hade skickats första gången...! Jaja...sånt som händer. :/

  • BaPumba
    EllieW86 skrev 2013-03-02 23:47:34 följande:
    Den där inställningen kommer säkert göra dig gravid fortare. Förjävligt att ge folk tips som fungerat för åtskilliga även undertecknad fast jag inte trodde på det, nu borde jag gå och skämmas riktigt ordentligt! Herregud, spänn AV...

    Nämen vänta lite nu. Det finns ingen anledning för dig att få en otrevlig ton mot någon i detta forumet. Vi har hängt här länge tillsammans och alla här inne vet att barnfrågan är oerhört känslig, när det då kommer hit någon och ropar ut sitt plus finns det människor som kan ta illa vid sig, ÄVEN om du skriver i välmening för att ge oss ett tips. Vi som hänger här inne har försökt länge, genomgått utredningar och testat alla möjliga slags huskurer utan resultat, så det är inte alltid positivt att få tips vi redan provat och inte bett om. Det kan du naturligtvis inte veta eftersom du inte hängt här tillsammans med oss, men det är desto större anledning att vara ödmjuk när du inte känner oss.
  • BaPumba

    Jz: Resan är till Egypten 4-12e april.

    Bim är om en vecka enligt appen, så det återstår att se nu.. Men det verkar som att mina spottings kommit igång i vanlig ordning, så jag har redan börjat ställa in mig på nästa månad istället. Fast jag hoppas ju såklart fortfarande!

    Hur många veckor är det kvar på din diet nu?

  • BaPumba

    Jz: Intressant att höra om din diet och matfantasier! :O När jag var i Ghana började jag fantisera om mat efter bara en vecka eller nåt..! Och jag fick ju ändå mat, fast samma varje dag, så jag fantiserade om sallad, smörgås med ost mm.. Hoppas verkligen att dietisten godkänner äpplet, jag vet att du drömt om det där krispiga äpplet länge nu..:)

    Just det, det har du rätt i att jag hinner bli brun innan spa-träffen, inte tänkt på :) Älskar att sola fast har blivit lite försiktigare på senare år, framförallt ansiktet för jag har börjat få solfläckar!

    Jag smörjer med progesterall fast det hjälper inte. Gjorde ett progesteron-test för några cykler sen som såg bra ut, så det är väl något annat som orsakar spottingen. Har kollat b-vitaminbrist oxå och det var oxå bra. Fast jag fortsätter smörja med krämen ändå, tänker att det inte skadar. Idag har det varit väldigt lite spotting så jag hoppas att det bara var en rest från igår och att igår var en nidblödning! :O

Svar på tråden Vi som försökt ett tag utan plus