Jag har BIM-4 och testade i morse, naturligtvis var det negativt. Känner inte alls det där jag gjorde förut och väntar bara på att mensen skall komma egentligen. Försöker ställa in mig på att pausa som vi har pratat om här hemma.
Vi bor på Gotland.
Kaylie: jag är livrädd mest hela tiden :)
Sambon är dock mycket mera samlad. Jag har inte varit säker på att jag ens velat ha barn förut och det det verkligen inte "som det naturligaste i världen" utan tycker snarare att det är bland det svåraste man kan ge sig in i och har enorma krav på mig själv.
Aspartam: är född och uppväxt i Visby men bor sedan ett år på en liten, liten gård mitt på ön.
Om du tänker Värmland så kan du tänka på sola i Karlstad, eller Smala Sussie för att koppla till film. 
Jag tjatar jag sönder allt här hemma, haha. Stackarn.
Tack ni snälla. Bild på huset kommer när det är fint väder någon dag. Ja har bara före bilder :)
Mitt nick kommer ifrån Lars Winnerbäck.
Testade Minus i morse med och haft lätt molande värk sen i morse samt att acnebomben har släppts, känner mig håglös och väntar bara på mensen .
Något är jag dock glad över det är min fästman. Vi hade en lång diskussion för någon vecka sedan där jag inledde med att berätta hur tråkigt jag tycker det är att det lixom är mitt "jobb" att se till att vi blir gravida. man letar info håller koll på äl och testar ihjäl sig, planerar för hälsan osv och han behöver inte göra mer än att ha lite skoj när jag säger att vi skall ha det typ...
Men han lyssnade och efter det har han varit helt fantastisk.
Jag tror inte att han egentligen tänkte så mycket på att han faktiskt oxå kan vara med och påverka och planera. Jag sa bland annat att du får ju passa på nu när du faktiskt kan bidra med något rent konkret sen under graviditeten kan han ju knappast påverka något.
Jag har BIM den 14:e men har alla symptom på att mensen är på g.
Om jag skall vara helt ärlig så ade jag nog inte lyckats förmedla till min sambo om hur mycket jag fixade och trixade, räknade , hänger här , läser osv.
Sen är jag den besatta typen och han kan ju lixom vänta med att oroa sig över barnuppfostran tills barnet är här medans jag redan i tanken har varit lååååångt fram i framtiden och klurat på problemlösningar.
Han har en klar bild över sitt föräldraskap som troligtvis formats över många år, men jag som är ny i det här tänket försöker lixom göra allt på en gång.
Jag ser faktiskt fram emot att ta en paus efter detta, just nu iallafall, sen när det börjar närma sig äl kanske man tycker att man vilat färdigt ;)