Vi som försökt ett tag utan plus

Stoooor kram till dig, Försöker! Vilken kväll! Jag har flera i min närhet som haft problem med att bli gravida, både i släkten och bland kompisar så för mig har det aldrig varit en självklarhet att alla kan bli gravida. Just därför så har jag svårt att fatta att folk inte kan fatta hur jobbigt sådant prat kan vara när man är mitt inne i det. Och framförallt just det där med att "slappna aaaaaaav!" gör ju en bara så för-annad för det skuldlägger ju paren som försöker och försöker och försöker. Det är ungefär som att säga till föräldrar med barn med diagnos av någon form av bokstavskombination att barnet är som det är pga dålig uppfostran..

Hoppas att allt går bra nu med era spolningar tjejer!

Och välkomna tillbaka Nellin och Ciccie!

Jag får be om ursäkt om jag verkar ofokuserad men det är lite mycket tankar som rör sig i huvudet på mig nu pga jobbet. Men nu är det nedräkning som är påbörjad, 31 arbetsdagar kvar för mig på det här stället minus eventuella dagar om jag får ta ut innestående dagar för min chef. Och ärligt talat, det känns sååå skönt även om jag vet att jag efter bara några dagar hemma kommer att känna mig rastlös. Men jag är innerst inne optimist, allt kommer att lösa sig, förr eller senare! 

Sedan så köpte jag precis ett Grouponerbjudande på en övernattning inklusive 3-rätters på Gränna Stadshotell, så nu är även den inbokad, lagom till nästa ÄL  DEssutom så fyller jag år bara några dagar senare, så det blir perfekt med lite mys med mannen då. Så nu har jag något roligt att se fram emot!  

Oj, vad det händer här när jag håller mig borta en kväll! Ibland önskar jag ärligt talat att jag kunde ta mig igenom alla ettor och nollor och genom cyberrymden och krypa in i vissas hjärnor för att på så vis åtminstonne få en hint av hur vissa personer är funtade!

Solrosen: hoppas att du trots allt haft ÄL eller att du har det inom kort och att det blir fullträff då!

Stegen: Hur är det med dig idag?

Själv så är jag ytterst förbryllad. Minns ni att jag skrev att jag hade bara tvådagars mens nu mot vanliga 4-5 dagar? Nu på morgonen trodde jag att mensen kommit igång igen, då det var så pass mycket färskt blod när jag torkade mig, men sedan dess, dvs mer än 4 timmar senare så syns det ingenting i trosskydet och inte kommer det något heller när jag torkar mig. Ok, att jag någon gång har fått en mindre blödning om vi haft sex kort efter mens, men nu har vi inte haft det. Ja, ja. Skönt att vi ska påbörja vår utredning där i december!         

X tror jag inte på, tog ett test i söndags just för att mensen var så kort och jag ville utesluta graviditet med mensliknande blödning och då var det negativt, men tack för tipset!

Vilken underbar tid du tycks ha haft BaPumba! Det är nästan så att en annan blir sugen på göra samma sak, men med en 2,5 åring hemma är det inte riktigt rätt läge i livet. Men vem vet, en vacker dag kanske?

Pastell: be din man att lägga sig ner så kan du sköta jobbet. Vem vet, det kan kanske ge ett extra sting av att du helt tar kommandot och han inte får göra något

Lillnosen: som JZ skrev så kan det påverka fertiliteten men det kan ju även vara så att ni lyckas ändå! Eller så låter ni det bli en naturlig paus i försökandet. Vi hade det en månad just för att jag bar tvungen att ta starka antiinflammatoriska.

Mamma: Inte är du gammal, inte! Jag fyller 36 inom kort och var därmed hela 33 när jag fick dottern. Och även om jag nojjat mig gällande min ålder så har jag insett att jag inte är för gammal. Mamma var 36 när hon fick mig. Min farmor var 69 ((!)tror jag det var) när hon hamnade i klimakteriet och så länge mensen kommer något så när regelbundet och jag har minsta lilla tro på ÄL genom tester och tempning så tror jag inte på att jag är gör gammal. Och är inte jag gammal, då är inte du det heller, du är ju bara barnet!

Mannen är inte riktigt inne på det på samma sätt som jag. Jag har även drömmar att åka och jobba som volontär med något som har med utrotningshotade djur att göra. Och kanske även med något inom miljöskyddande. Men det får bli när barnen är utflugna

Japp, nu har jag slutat blöda. Igen. För den här gången

Aaaargh! Jag måste också få gnälla lite! Det senaste året har det varit många besök hos läkare och tandläkare, som ni kanske vet. Idga var det dags för ett nytt tandläkarbesök då jag upptäckte ett hål då jag skulle peta bort lite matrester mellan tänderna. Tandpetaren helt sonika fastnade i hålet och jag insåg att det var dags för ett nytt besök. Det var ju ändå lite mer än en månad sedan senast... Så imorgon åkte jag dit. Och mycket riktigt, Det var ett hål. För säkerhets skull så tog de en ordentlig undersökning samtidigt så att det inte är något mer som skulle kunna tänkas dyka upp den närmaste tiden. Och så fick jag tänderna putsade. Eller ska jag säga blästrade? Hon höll på och sprutade ett pulver i munnen på mig och nu känns hela käften som om den hade blivit blästrad och tandköttet känns uppdraget långt ner över tandrötterna...

Som "tur" var så hade tandläkaren tid över så han kunde laga hålet. Men lagningen blev så stor så det finns en viss risk att lagningen inte är tillräcklig utan att jag får åka in igen och få en rotfyllning istället. Och med tanke på vilken tur jag har haft med mina tänder under sommaren och hösten så kan man väl tro att det vore typiskt om även det kom nu.

Sen när jag är klar, har betalt för "kalaset" (1700 spänn kostade det nöjet och det MED högkostnadsskydd!) och kommer till bilen så upptäcker jag en p-bot på 600. Först fattar jag ingenting. P-biljetten har inte gått ut, den låg fullt synlig i vindrutan, bilen står i rutan som sig bör  och jag ser inget fel. Förrän jag läser på boten och börjar kolla mig runtomkring och ser en skylt 15 meter bort där det står att man inte får parkera där på onsdagar mellan 8-10. En skylt som jag inte sett när jag kom åkande på morgonen.

Just nu känner jag att nu orkar jag inte mer! Jag ger f-n i mig upp! Ni får ursäkta mitt gnäll men nu börjar det bli för mycket! Kan inte något, en endaste liten grej gå vägen för mig någon gång? Snälla?   Men det är klart. Ok att jag ger upp. Men livet fortsätter ju ändå, skiten finns fortfarande kvar. Så jag antar att det är bara att bita ihop och kämpa vidare. Någon gång borde det väl vända, kan man tro. Jag hoppas att jag har rätt i min magkänsla. En magkänsla som säger att allt vänder vid jul/nyår.

Tack för stödet söta ni!

Lillnosen: Jag får alltid höra av folk som möter mig IRL att jag är så positiv av mig och att jag alltid har ett leende på läpparna och nära till skratt, men det är just för att jag brukar vara så bra på att se ljusglimtarna och jag försöker alltid hitta något positivt i allt. Men just nu orkar jag bara inte. Och inte finns det möjlighet att bryta ihop hemma heller med tanke på att jag måste ta hänsyn till den 2,5 åring som själv har det jobbigt då hon är mitt inne i en utvecklingsfas och som ständigt ska testa alla gränser (alla har vi väl hört talas om 3-års trotsen som kommer i de flesta fall någon gång mellan 2,5 och 3,5 års ålder). Så det är bara att bita ihop och ta en minut i taget och hoppas att det inom kort blir en vändning

Jag förstår Cicci att du känner dig frustrerad! Särskilt som min man länge var emot att vi skulle söka hjälp. Att han ändrade sig (vilket det verkar som än så länge, vi får se när det närmar sig om det verkligen är så) beror nog mycket på att han insåg att vi, och då framförallt jag, inte blir yngre plus att jag bevisligen har fel på mitt TSH vilket vårdcentralen inte vill göra något åt, och det är han som får lyssna på mitt gnäll över de symptom jag har pga det. Hoppas att han snart är på banan igen! Ett tips är att ni kanske går tillsammans och pratar med en utomstående om era känslor, och det ni bär inom er. Att försöka och att inte lyckas tär på en. Att dessutom inte må helt hundra kan göra allt jobbigare, för både den som mår dåligt men även för den som inte gör det gör ju hela den här processen än jobbigare. Och även om man pratar om saken sinsemellan så finns det risk att det blir infekterat och då kan en utomstående på neutral mark vara till god hjälp för att man ska kunna förstå varandra och varandras syn och åsikter.

Jag får förresten ta och be om ursäkt för min pessimism och negativa inställning igår! Nu har jag ryckt upp mig och mår betydligt bättre och är betydligt mer optimistisk. Jag tror starkt på att allt kommer att lösa sig inom en snar framtid. Och jag tror på att inom en snar framtid kommer det att krylla av plus och växande bebismagar här i tråden!