Kanske 4a: Tänkte svara på det du skrev om långa dagar för barn på förskola. I princip håller jag med dig, om det bara handlar om ekonomi, men det är inte alltid så svart eller vitt. Och alla barn som måste gå långa dagar på förskola för att deras föräldrar jobbar behöver inte nödvändigtvis göra det bara för att föräldrarna prioriterar ekonomin före barnen. Lika lite som att heltidarbetande föräldrar automatiskt innebär dagis 7-17 fem dagar i veckan för barnen.
Du skrev tex att du förstod om föräldrarna var tvugna att jobba långa dagar om man hade dyra huslån och billån mm men att det alltid finns möjlighet att dra ner på mat, kläder och liknande. Nu kan det ju vara så att man redan ligger lågt på dessa utgifter. Att både jobbar heltid och kanske har välbetalda jobb behöver inte automatiskt betyda att man äter dyr mat och endast köper märkes kläder och andra statusprylar. Det kan finnas andra orsaker till att man har det knapert att få ekonomin att gå ihop om man skulle bestämma sig för att gå ner i arbetstid, tex gamla skulder. Jag har tex en vän som tillsammans med sitt ex köpte en mindre stuga som de köpte tillsammans för att bygga ut och använda som åretruntbostad. Tyvärr gick byggfirman i konkurs och de förlorade en del pengar, vet inte hur mycket i den konkursen, huset står halvfärdigt och har varit ute till försäljning nu i nästan tre år och under den tiden har priset sänkts 800 000. Och då var ändå utgångspriset ett pris som flera mäklare varit ense om borde varit ett rimligt pris. Att huset inte blivit sålt beror nog mycket på just att det inte var färdigt. Och numera så beror det troligtvis på att den varit ute så länge. Under dessa tre år har min min bekanta separerat från sitt ex och träffat en ny som bor i en helt annan del av landet. Efter ett tids pendlande lyckades min bekanta få ett jobb i den nya hemstad och numera bor de tillsammans. Men huset har han kvar trots att han inte vill. Och han får betala räntor på huset och det underhåll som den ändå kräver, trots att han inte bor i den. Under dessa år så har han även försökt färdigställa huset själv, men med heltidsjobb och knaper ekonomi pga de förlorade pengarna i byggfirmans konkurs så har det inte varit det lättaste att hinna med eller ha råd att göra så mycket som han kanske hade önskat. Nu vill han bara bli av med huset, men med det pris som är satt idag blir det en enorm förlustaffär om man kollar på vad han har lagt in i det, och han har inte råd att förlora så mycket mer, samtidigt som han inte har råd att ha det kvar. Hur han än gör har han svansen där bak. Nu inom kort kommer han och hans nya få en bebis och pga den ansträngda
ekonomin kommer hon inte kunna stanna hemma mer än ett år och sedan måste de både jobba heltid. Och det trots att de inte har någon bil, är riktiga miljövänner som hellre odlar eget och köper second hand än att köpa nytt eller bo flott.
Sedan är det inte heller alltid det är ekonomin som styr att både måste jobba heltid. Ett annat par som jag känner är ett bra exempel på det. Han är egenföretagare (konsult) och för att hans firma ska gå runt måste han ta de jobb som kommer in, vilket ofta under längre perioder betyder betydligt längre arbetsdagar än 8 timmarsdagar. Hon jobbar som tjänsteman på ett företag där jobbet är bra på så vis att man kan styra sitt jobb rätt fritt vad det gäller när, var och hur man jobbar. Huvudsaken är att arbetet blir gjort. Hon gick ner i arbetstid när deras barn var nyinskolad och allt hade varit frid och fröjd om arbetsmängden också hade gått ner. Det gjorde den inte. Det slutade med att var hon än var, vad hon än gjorde så kände hon inte att hon räckte till eller hann med. Var hon hemma med barnet så gick tankarna till alla måsten hon hade på jobbet, på allt som skulle vara färdigt till ett visst datum. Det slutade med att hon höll på att gå in i väggen. Så hon gick upp i arbetstid till heltid. De anlitade städfirma och köper färdiga matkassar och nu kan hon känna att hon hinner med det hon ska på jobbet. När hon slutar för dagen så kan hon lägga dom tankarna bakom sig, vilekt inte gick tidigare, och istället för att komma hem och börja städa och laga mat och sköta alla hushållsysslor så har hon mer tid och ork att vara med sitt barn. Och framförallt, nu har familjen en mamma som fungerar bra både i sitt arbete och privat, som mår bra så väl psykiskt som fysiskt. Och då funderar i alla fall jag om inte en mamma som mår bra och som verkligen orkar och hinner vara med sitt barn inte är bättre än en mamma som är utbränd, disträ för att hon inte har kunnat lägga arbetet ifrån sig och upptagen med att städa, handla och allt vad det nu är och som därför itne har tid att vara med barnen, även om hon jobbar kortare dagar?
Jag måste väl tillägga att hemma hos oss jobbar vi både heltid, men det blir ändå inte 50 timmars veckor för dottern på dagis. Måndagar och onsdagar är de dagar som är de längsta för henne, då går hon 8-16. Två dagar i veckan går hon 8-14 och sista dagen i veckan går hon 8-15:30. Dessutom så skulle vi kunna, om vi ville turas om att ta semester mannen och jag och då skulle hon kunna ha 12 veckors sammanhängande semester varje år... Så personligen känner jag mig inte träffad, men jag ville bara ge en annan nyans på barn som är långa dagar på dagis. Och sedan finns det ju självklart de som jobbar heltid och låter barnen vara på dagis 7-17 bara för att de kan, inte för att det är den bästa lösningen för familjen
Sorry för ett jättelångt inlägg!