Hoppas att ni snart, mycket snart får komma till ivf och att det tar sig på en gång!
Absolut! Vi måste vara rädda om våra män! Min är inte den som pratar om känslor medan en annan är rena rama känslobomben med ett humör som ständigt går upp och ner (på senaste tiden alltför mycket ner av olika skäl, då inte endast att vi inte lyckas bli gravida igen). Även om jag inte vet, då han inte säger något så tror jag att han är rädd för att det är honom det är fel på, även om vi vet att jag åtminstone har min låga ämnesomsättning emot mig. Det är lite därför jag inte har tjat på honom om utredning, och mycket därför som vi valde landstingsbetald utredning, dvs för att ge honom tid.
När jag känner att det är tungt att inte lyckas bli gravid så tänker jag på de i min närhet som haft samma problem. Hon som fick upprepade missfall, lyckades till slut bli gravid, fick ett barn som tyvärr gick bort innan sin första födelsedag pga hjärtat. Eller de två som försökt år efter år och som till slut lyckats få var sitt barn. Eller hon vars läkare till slut avrådde henne att försöka något mer för en graviditet skulle riskera både hennes och barnets liv, eller paret som på sin 13 ivf slutligen lyckades... Och tanken på dessa i min bekantskapskrets, som kämpat så mycket mer än en annan, och då framförallt det sistnämnda paret.... Det får mig att orka. Orka att försöka än en gång.
Boxer som är så underbara! Och så sanslöst söta! Jag är mer eller mindre uppvuxen med dom och älskar deras utseende, mentalitet, storlek, ja allt! Tyvärr så är mannen allergiker så det lör aldrig bli någon hund för mig Hundar som är min största passion
Vad underbart att det gick så bra Pastell!
Lycka till idag Lillnosen och Lillnosen! Glöm inte att uppdatera här efter era besök!
Vad underbart med goda nyheter!
Själv så var jag så sanslöst ur gängorna igår. Dels var jag enormt trött, var till och med rädd för att somna i bilen på väg hem från jobbet, dels så är det lite tufft på jobbet för tillfället och sedan var dottern ur gängorna. Vi har minskat ner på hennes middagssömn så jag vet inte om det var det eller om hon håller på och bli sjuk som spökade men kvällen varv urjobbig. Inte blev det bättre av att mannen går på en kurs varje onsdagskväll så jag var själv större delen av kvällen. Och när en kompis som vi lärt kännai föräldragruppen från när vi väntade dottern, och som vi nu umgås rätt mycket med ringde och berättade att de skulle få tillökning blev det bara för mycket. Jag blev jätteglad för deras skull, men när mannen kom hem bröt jag ihop totalt. Jag hade knappt återhämtat mig förrän dottern vaknade och grät och den enda som dög var mamma. Det hela slutade med att en lite snarkfia har fått sova bredvid mig i natt och hon har legat och sparkat och petat och slagit på mig hela natten. Men det är rätt mys ändå. Och idag stannar både hon och jag hemma från dagis respektive jobb
Nen varför gå in i livmodern och peta, kan man ju undra
Jag håller tummarna för att din vän har rätt Cicci! När ska du testa igen?