Fru Karlsson skrev 2014-06-05 12:30:48 följande:
Ser att många här kämpar för att få ett och inte har barn alls.Jag ska vara tacksam att jag har ett,det är jag! Men man vill ju ändå utöka sin familj och jag har lika stor sorg som er.
Även om jag är en av dom som gått vidare från den här tråden till fortsättningstråden så vet jag bestämt att du är välkommen här! Vi var också sekundärt barnlösa och även om vi redan hade ett barn så var inte längtan desto mindre för det. Jag tror att oavsett om man har noll barn eller tio från början, och man plötsligt inser att månad efter månad går utan det där efterlängtade plusset, så blir sorgen större, liksom saknaden än om man av någon anledning var förberedd på det. Är man inte det minsta lilla förberedd blir det svårare att ta, svårare att acceptera.
Vår historia är att jag har aldrig tagit min fertilitet förgiven. Jag antar att det beror på att jag har så många i min omgivning som har och har haft problem med det. Så när dottern blev till på sjunde försöket så blev jag glatt förvånad. När vi bestämt oss för att försöka oss på en tvåa så fanns hoppet där hela tiden. Men efter nästan 1,5 års försök så beslutade vi oss för en utredning. Det visade sig att jag hade dålig äggreserv (lite lägre AMH än förväntat) och mannens spermier var inte tillräckligt många eller tillräckligt bra. Mina värden var egentligen för dåliga för att köpa ett paket på tre försök, men på något konstigt vänster så lyckades vi få det. Första försöket gick inte vägen. Andra försöket, som gjordes 26 månader efter det att vår bebisverkstad hade börjat, gjorde vi nästa försök. Till vår glädje så lyckades den och nu går jag här och är höggravid.
Med tanke på det du skriver så känner jag att jag vill fråga om ni inte, trots allt vill försöka spara ihop pengar så att även ni kan köpa er ett trepack? Det brukar kosta ungefär lika mycket som två försök, skillnaden är att ni slipper den stressen som ett endaste försök ger, och dessutom så får man möjlighet att eventuellt testa några olika läkemedelsdoser och kombinationer. Jag brukar inte förespråka att man tar en massa lån, men många kliniker kan erbjuda lån till behandlingen, med väldigt förmånlig ränta. Har ni funderat och kollat på den lösningen? Och har ni kollat på möjligheten om era arbetsgivare erbjuder bruttolöneavdrag för IVF? För i så fall kan IVF-behandlingen bli 30-50% billigare för er! Förutsatt att ni berättar för arbetsgivaren att ni håller på med IVF, då.
Hur som, välkommen till en av FL:s bästa trådar, och hoppas att du (liksom alla andra här) snart kan hoppa över till fortsättningstråden