Usch, blev så ledsen för en liten stund sedan. Satt och pratade med en väldigt nära vän som bor långt bort och som jag träffar några gånger per år, på telefon som vetat om att vi försöker bli gravida nu ett tag. Jag hade tänkt nämna för henne om vår planerade utredning genom att berätta att vi nu hade kommit till ett vägskäl, om man skulle skita i allt helt och hållet eller... Längre än så hann jag inte komma förrän hon föreslog "att vi bara skulle låta det vara och tog det sig så tog det sig". Jag vet att hon inte menade något illa med det hon sa, men det gjorde så ont att höra det! Från den personen som har stått mig närmast förrutom min man. Som vetat om hur länge vi försökt. Som känner till mina missfall. Jag försökte förklara att det är inte så lätt att bara koppla bort det när man har regelbunden mens, man vet när man har ÄL och man vet när man har BIM. Och om man desdutom som jag ligger fel i TSH och därmed måste snabbt söka hjälp och få hjälp att höja Levaxindosen för att inte få ett till missfall om jag mot förmodan skulle lyckas bli gravid. Men hon envisades med att det var väl bara att ta det som det kommer. Jag förstår att det är lätt att säga så när man inte själv upplevt att månad efter månad fått sitt hopp grusas av mens, utan istället lyckats på första försöket. När den där längtan inte vuxit sig lika stor som Himalaya. Men ändå, även om jag förstår det så gjorde det ont. Hennes ord gjorde ont. Hennes oförståelse gjorde ont, grymt ont. Men ondast av allt gjorde hennes irritation för att jag inte bara kunde ta det som det kom. Och med en gång kändes det som det växte en avgrund mellan oss och vår vänskap.
Tack söta JZ79. Här vet jag i alla fall att ni tjejer känner samma frustration och samma längtan som jag. Att ni vet hur det är att försöka och månad efter månad inse att det inte gått den här gången heller
Tack Rebster och Mamma0702! Ert stöd värmer! Jag hoppas att jag aldrig varit så naiv vad det gäller det här med graviditet, och om jag nu skulle varit det, att jag inte sagt något liknande till de i min närhet som också haft svårt med att bli gravida.
Vad skönt Nellin att kunna koppla bort verkstaden ett tag! Jag hoppas kunna göra det jag med nu när jag också fått en tid.
Usch, vilken vidrig människa, Malin! Vet hon om att hon gått omkring och smittat sina partners åtminstone de tre senaste åren?
Det är typiskt det där med mensen, när man vill att den kommer, ja, då kommer den inte
Hur länge är det ni har försökt nu mamma0702? Precis som ni så har vi barn sedan innan och vi ska påbörja vår utredning i december, och då blir det via landstinget. Vi hade kunnat ta det privat, via samma klinik och då hade utredningen kunnat börja inom en vecka. Du har rätt i att det är bara utredningen man kan få via landstinget om man har gemensamma barn sedan tidigare. I vårt fall så har vi sagt att blir det inget innan utredningen så får vi se sen vad den kommer fram till och hur vi går vidare med det hela. Kanske blir det att vi lägger ner allt. Eller så kör vi på med hjälp från antingen den kliniken eller någon utomlands.
Vad det gäller vart man vänder sig så kan man nog vända sig till VC eller till en gynekolog. Jag valde att googla på barnlöshetsutredning + Göteborg (då det är där vi bor) och gick in på de hemsidor som dök upp. Jag valde ett ställe, men lyckades inte komma fram när jag ringde så då tog jag den klinik som var nr 2 i min lista och där fick jag napp. Så mitt tips till dig är att antingen ringa till närmaste gyn eller så gör du dom jag, googlar på din stad. Om du kontaktar din VC kan det vara så att de kan hjälpa dig med proverna men de har kanske inte den spetskunskap som iaf jag önskar, eller så kan de säkert skicka remiss alternativt rent allmänt hänvisa dig vart du ska vända dig
Så lite så! 
Om det varit mycket strul på VC tycker jag absolut att du ska leta efter något annat ställe direkt och man kan ju tycka att det borde finnas n
Skit telefon som skickade iväg innan jag var klar! Jag skulle skriva att i Uppsala borde det ju finnas några ställen att välja på
Skit också mamma0702!
Och vad skönt att fått komma igång med utredningen och att få hjälp!
Själv så är jag fundersam. Hade typiska ÄL-liknande flytningar i förra veckan, direkt efter mens och testade då till slut och fick ett starkt utslag på dom, men inte positivt. Sedan lät jag det gå några dagar och testade igen och det hade då blivit aningens svagare. Men nu, när de borde börja visa något är de betydligt svagare och jag fattar ingenting! Enligt de senaste cyklarna borde jag få ett positivt test någon gång mellan imorgon onsdag och fredag. Vi får se om det blir så, eller inte. Men skulle det vara så att det inte blir något plus den här månaden så känns det som om det inte vore hela världen, vi ska ju också få börja vår utredning inom en snar framtid.