Vi som försökt ett tag utan plus

Lillnosen: Jamen då hoppas vi på ett plus i 30-årspresent!

Maramina: Jag håller tummarna stenhårt. Det händer ju faktiskt både titt och tätt att försökande lyckas bli gravida sista egna försöket innan IVF. Så nu jäklar hoppas vi här!

JZ79: Härligt med gullungemys! Åh, längtan blir ju alltid ännu större då. Att få uppleva det själv. Och det är ju alla gullungar som ger en lite mer energi att orka fortsätta.

Lillnosen: Då tycker jag att vi bestämmer att det är en riktig dundercykel denna gång. :) Heja heja!!! 

Själv känner jag mig lite som en dålig människa idag. Ytterligare en av mina vänner fick bebis inatt. De var ett sådant här par som började försöka ungefär när ni hade försökt i ett år, och hon blev gravid på första försöket. Inatt kom en liten fin pojke, som är jättelik sin mamma och som är hur söt som helst. Jag är så glad för hennes skull och det är så skönt att allt har gått bra. Att han äntligen är här. Och jag längtar efter att få träffa honom. Och nu till varför jag är en dålig människa: Jag känner mig så ledsen. Nedstämd och hopplös. Jag och min sambo låg i sängen i morse, helt tysta, efter att vi sett bilden. Till slut sa han det vi båda tänkte: "Varför är det inte vår tur? Varför får inte vi också ligga på BB med en nyfödd?".

Jag vill verkligen inte känna såhär. Jag vill vara BARA glad för hennes skull. Och tro mig, jag missunnar henne ingenting. Jag skulle inte på något vis vilja ändra på någonting och jag är så glad att han äntligen är född. Men  det gör mig samtidigt så urgrundsledsen. Vi hade försökt i över ett år när hon blev gravid på första försöket, och nu har vi försökt i över två år. Utan plus. Utan BB eller bebis.

Sådär... nu har jag gnällt klart. Jag tror bara jag behövde få erkänna det för någon, för jag har dåligt samvete. Nu ska jag försöka rycka upp mig och fortsätta hoppas på mina två guldägg där inne i magen. ÄL+6 idag. Lite mer än en vecka kvar tills jag kan börja testa. Det bara måste funka nu. Två jätteägg, pergotime och en dunderspruta med perfekt tajmat sex. Det bara måste ta sig nu.

Kram till er alla som förstår. Ni är värda hela världen! 

Tack hörrni, det är så skönt att veta att jag är förstådd här.Jag har också lite dov mensvärk av och till. Har haft sedan typ ÄL+3. Jag hoppas såklart att det är ett tidigt graviditetstecken, för både dig och mig. Det är ju faktiskt ingen omöjlighet! :)
 

Aha, så du brukar få mensvärk en hel vecka innan BIM? Själv får jag bara mensvärk när mensen kommer, eller kanske några timmar innan den drar igång. Aldrig såhär tidigt. Men eftersom jag aldrig tagit Ovitrellespruta förut så har jag ju ingen aning om ifall det är den som gör att jag har molvärk. Tiden får utvisa.Härligt att ni försöker denna månad också. Jag menar, det är ju bara att köra på. Varför inte? Och om inte annat så kan man ha roligt under tiden. :)
 

Usch då! Fy vad jobbigt.
Här går inte sprutan ur kroppen än på 4 dagar. Någon annan här inne som tagit Ovitrelle förut och fått dov molande värk i tjejmagen? Det känns liksom både fram och bak i ryggen. Nästan som om jag skulle behöva gå på toan och göra nummer två, fast jag vet att jag inte behöver det. Lite så är det... Och så är jag som sagt frusen, trött och asgrinig jämt.

Tänk att jag inte kan låta bli att känna efter trots att jag VET att det inte är någon idé. Jag blir galen, haha! Jag kan ju inte göra annat än att vänta, men man fan... man blir ju otålig. Och jag har ju faktiskt bestämt mig för att det tagit sig denna gång. Jag har ju en bra känsla och jag hoppas den har rätt. Har jag tur kanske det till och med ligger två små ärtor där inne. :)

Nej nu jäklar tjejer... nu ska vi väl få till en novemberunge va? Vi är ju flera som väntar på BIM.  

Jag kan förstå din tankegång, men du vet... om du behöver få vara ledsen och sörja så ska du göra det. Din sambo kan inte hjälpa att hans spermier är otillräckliga, men du kan inte heller vara glad och nöjd bara för det. Både du och han måste få vara ledsna och arga. Det betyder ju inte att någon har skuld i det. Men känslor är känslor och de ska man inte trycka undan, för då går man sönder till slut.

Det låter som en bra idé!

Skönt att flera än jag också har sådana där hemskt jobbiga känslor. Jag antar att det är fullt naturligt när man kämpat så länge, men det är pissigt att känna så ändå.

Jag har faktiskt haft ordentligen stickningar och hugg i tjejmagen idag. Lite till vänster i livmodern. Och önskehjärnan sätter ju såklart igång och hoppas på äggfäste. Det har stramat och haft sig.

Tusan vad långsamt det går! En vecka kvar till BIM. Plus en dag.
GAAH! 

Hehe... mobilen?

När började din molvärk då? Min började runt tre dagar efter att äggen hade släppt och har hållit i sig till nu. Fast idag har det gått över till att sticka och dra också, mest på vänster sida, men ibland lite överallt. Samtidigt som det molar. Känns liksom bak i ryggen också.

När testade du?
En annan är ju testgalning, så det är bra att sprutan ger falskt utslag i tio dagar, för då testar jag inte. Det hade jag gjort annars. :)