Jag älskar att läsa bloggar, jag vill ha nya bloggar att läsa!
Så jag tycker att alla här borde länka till sin blogg dagligen, eller om ni inte bloggar ofta, så efter varje gång ni gör en update! Kom igen nu blogg människor länka! JAG VILL LÄSA!
Hoppas ni vill läsa min blogg också! Den handlar om Pyssel, tankar, om mig själv och mina tankar!
finest.se/ungpappasdagbok
finest.se/ungpappasdagbok
Så var vi bara fem kvar i tävlingen. Jag vaknar denna morgon efter att ha sovit jättedåligt. Det känns som om det bara vore en dröm att Micke har varit här på gården och hälsat på mig. Jag går omkring resten av dagen och nästan låtsas som om jag är någon helt annan, som ett sätt för mig att orka härda ut den här sista tiden. Det slutar ändå med att jag blir mig själv, för allt kommer i kapp en. Det gör det alltid tillslut tänker jag och ger upp att försöka vara någon som jag inte är. Just nu är jag bara ledsen och det är ingen idé att försöka spela något annat.
Den här lilla påska-gumman kommer inte med godis i sina ägg utan hon försöker att förgifta folk, så det gäller att passa sig 
Vi har som årlig tradition att klä ut oss och göra bus. Brukar ha Påskäggsletarkalas med skattkarta och allt som hör Påsken till. Varje år så bygger jag dessutom upp Gunnel, som är en påska-kärring i människostorlek som får sitta mitt ute i åker för allmän beskådning. Hon är jätteful men ett roligt inslag som gör att alla som ser henne blir glada. Hon brukar vara uppbyggd av allt möjlig bråte som jag hittar och ett år ?råkade? jag ta barnens skolväskor. Tänkte att det kan väl inte göra så mycket, det är ju ändå Påsklov nu? Till saken hör att jag är så himla glömsk så när det var dags för skolan att börja igen så hittade vi inte väskorna. Vi letade som tokar precis överallt! Skolväskorna ?gömde? Gunnel så fint i sin mage ända tills jag fick för mig att montera ned henne igen. DÅ dök de där förgjordade väskorna upp. Japp, så kan det gå när jag är i farten.
Tjingling och kram n
finest.se/nillawallette
Söndagar är härliga tycker jag fast det har inte alltid varit så. När jag var liten tyckte jag att hela dagen var en enda förberedelse inför skoldagen som komma skulle. Inte för att jag inte trivdes i skolan för det gjorde jag visst. Hade en underbar fröken och var rätt så populär bland kompisarna men jag har alltid varit en lite orolig själ. Vet egentligen inte varför? Tror bara att jag helt enkelt är en sån där person som oroar mig för allt och inget. Ja, det kan till och med gå så långt att:
Om jag inte har något att oroa mig för så oroar jag mig för att det inte finns något att oroa sig för! . Hahaa, ja du fattar hur jag menar den långa och konstiga meningen till trots.
Hur som haver? idag oroar jag mig i alla fall inte för någonting. Det har jag bestämt? även om jag både ätit för mycket påskgodis, inte joggat som jag borde, har hur mycket som helst att fixa med..
För när solen skiner utanför mitt köksfönster, barnen är lyckliga och harmoniska då har jag inte inte något att klaga på. Jag sitter lugnt kvar med min kaffekopp i solskenet och njuter av Maltes nynnande när han sitter jämte mig och ritar med fåglarna som sjunger i kapp i bakgrunden.
Söndagarna har bytts ut från hemska och långa till härliga och korta?. Ja, det är väl det som oroar mig då, att de härliga söndagarna verkar ta slut så fort nu för tiden men jag viftar bara bort den tanken lika lätt som om den vore ett dammkorn i vinden:
Vift, vift sådär ja, enkelt som en plätt!. Känner du igen dig i denna situation ibland? Försök då njuta i alla fall. Om det så ska ta hela långa dagen så bara vifta på, det gör jag och det verkar fungera.
Kram n