Kan förstå att deu är rädd för att spricka, och tyvärr så tror jag ju att de flesta faktiskt spricker i större eller mindre mån. Men ta upp det med din barnmorska och berätta för henne hur rädd du är för det. Du kan ju också meddela detta till sjukhuset, om inte förr så då du åker in och ska föda (säg det åt din man också, så att han kan berätta det ifall det blir bråttom, du glömmer bort etc.) Då vet dom att ta extra stor hänsyn ang. detta.
Men en tröst kan jag ge dig, man känner nog just inte då man spricker, det gjorde i alla fall inte jag. Visst kanske man kände nåt lite extra (nå... jag sprack på två ställen, ena kände jag av lite grann men det andra märkte jag inte ÖHT) men det är så mycket annat på gång just i det skedet så det blir liksom en bagatell! Så att det skulle vara extra mycket smärtsamt behöver du inte oroa dig för.
Annat är det ju om du är rädd för besvär efteråt, men igen... prata med din barnmorska, prata med dom på förlossningen och förklara dina rädslor över detta så gör dom nog det bästa dom kan.
Och skulle du ändå vara väldigt rädd för besvär efteråt, så ja... får man det inte fixat via sjukvården så går det alltid att gå privat nånstans och fixa upp det. Tror nog inte att nåt är omöjligt (det enda är väl där vem som står för kostnaderna i slutändan, sjukvården eller du själv). Så det behöver du nog inte heller lägga ner en massa tid för att oroa dig över.
Dessutom, du kanske inte ens spricker! Så ta inte ut sorgen i förskott!
Tror också att det kanske går att förebygga lite själv att man inte ska spricka. En läkare gav mig en gång tipset att börja smörja in mig med olja typ på mellangården ett tag före förlossningen, så att huden i alla fall inte är torr och kanske spricker extra lätt p.g.a. det. Värt att prova i alla fall.
Och ang. det där att dela rum. På "mitt" sjukhus är det standard att man delar rum med en annan mamma. Visst var det kanske lite småjobbigt (eftersom hennes man kom då besökstiden började och gick när den tog slut, han var i rummet nästan hela dagen m.a.o....). Men, men... att den andra m,ammans barn skulle skrika hela natten etc. var nog ändå aldrig nåt problem. För om man behövdee vila upp sig lite från sina mammaplikter så var det bara att rulla in babyn i kansliet med alla barnmorskor och skötare. Så om någon baby skriker allt för mycket, så man inte kan sova, så tror jag inte att det ska vara nåt problem att be den mamman gå någon annan stans en stund (det gör väl de flesta ändå automatisk av hänsyn?) eller så kanske barnmorskorna/skötarna kan ta hand om den babyn en liten stund så ni alla får sova...
Oroa dig inte, det kommer nog att gå bra 
