min 13-åring vågar inte prata inför andra i skolan

jag hade samma problem i skolan. Från 4an och än idag faktiskt.
Jag var även sådan som ville vara ensam, tyckte inte om en massa kompisar och vara ens i närheten av centrum. Prata med din dotter om hur hon känner sig. Är det så att hon bara inte vill eller är det något som tynger henne?

Att lösa problemet med att lösa högt var inga problem för min skola. Mina lärare och rektor löste det med att jag fick sitta själv med läraren och läsa för att sen kunna läsa inför 2-3 av mina bästa kompisar. 

Jag var ganska lika. Och en i min släkt pratade t ex aldrig i klassen, där fick barnets mamma skicka med ett kassettband till barnets fröken så hon fick höra att barnet faktist kunde läsa.
 
Men om lärarna inte förstår att barn utvecklas olika, och att man kan utvecklas bara av att sitta tyst i en diskussion, låter de ganska inkompetenta. Och kan de inte göra bedömningar baserade på andra sätt har de ingen kreativitet för fem öre. Men tyvärr styr ju lärarna sina klasser på de sätt de kan, alla lärare är helt enkelt inte tillräckligt kompetenta.

En tråd om en annan i ganska liknande situation, kanske kan du få nåt tips därifrån också:
www.familjeliv.se/Forum-4-288/m61630118.html

Nu har jag ingen egen 13-åring, mina barn är yngre än så länge, men däremot är jag lärare på högstadiet i svenska och samhällsorienterande ämnen. Lite dåligt med förslag på hur ni alla kan hjälpa henne vidare måste jag säga.....från skolans sida. Om hon tycker att det är OK att prata med en lärare på egen hand så är ju just den biten lättlöst. Jag har jätteofta muntliga förhör med enskilda elever eller i en mindre grupp. Det kan handla om elever som helt enkelt har svårt att komma till tals i en grupp, som tycker det är jätteobehagligt att prata inför andra, eller helt enkelt har svårt med just det vi arbetar med och har svårt med det motsatta = att få sammanhang i skriftspråket. Sedan kan man ju jobba mycket muntligt i par och smågrupper där man samtalar med varandra utan publik så att säga. Sedan undrar jag om hon har haft kontakt med kurator? Det är ju ett vidare problem än att hon inte räcker upp handen på lektionstid.....det känns inte särskilt viktigt i sammanhanget.

Vad säger hon själv? Hur upplever hon sin situation?

Som lärare ska man hjälpa barnet att våga uttrycka sig i grupp. Jag brukar börja med att de får prata bara med mig (lärare) och sen får de berätta för en kompis, sen två osv Allteftersom de känner sig mogna för det. En del barn klarar inte av att prata inför hela gruppen (och det gäller ju en del vuxna också). Men det står inte i läroplanen att du måste klara av att prata inför grupp. Däremot ska du klara av att delta i diskussioner, framföra din åsikt och kunna redovisa dina kunskaper muntligt. Men det står inget om att det måste ske i en grupp av klassstorlek. Man får knappast bättre betyg ju fler man vågar prata inför.

Om det är något vett i läraren/skolan så får hon hjäälp med sina muntliga prestationer efter de förutsättningar hon har. Prata med hennes mentor och se till att hon får den hjälp och de möjligheter som hon har rätt till.

Jag är också lärare i sv/SO åk 7-9 och problemet för läraren är kanske stora klasser och en tuff arbetsbelastning. Det kan vara svårt att lämna övriga 29 om ditt barn behöver enskild redovisning. Men det är ju sådant skolan får lösa. Tala med rektorn. Lycka till!

Jag skulle inte oroa mig så mycket. Antagligen är hon den tysta typen som LYSSNAR och reflekterar över det som sägs istf att vara den som vill prata först och högst.
I ett samhälle där man förväntar sig att barnet ska undervisa istf läraren så kan jag förstå att hon mår dåligt, speciellt om hennes klassrum är stökigt som det har tyvärr blivit i många ställen.
Att lyssna är ingen kvalitet som värderas i ett land där hyperaktiva barn syns som briljanta personligheter.
Mitt råd är att försöka hitta en skola där lärarna undervisar och inte försöker få input från sina elever istället.
 Lycka till.

Nu är det väl så att också måste visa de kunskaper och färdigheter som man tillägnar sig när man lyssnar. I den nya läroplanen (Lgr 11)  så står det:

"Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt taloch skriftspråk så att de får tilltro till sin språkförmåga och kan uttrycka sig i olika sammanhang och för skilda syften. Det innebär att eleverna genom undervisningen ska ges möjlighet att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära."

Det innebär att det faktist ingår att barnen ska lär sig att uttrycka sig muntligt. Den skola som inte hjälper ett barn att göra det gör fel. Ett barn som inte klarar av att uttrycka sig muntligt får svårare att nå upp till kunskapskraven.

Skolan förutsätter inte att eleverna ska undervisa läraren. Det har du fått fullständigt om bakfoten och jag tror att den moderna forskningen inom pedagogik har gått dig förbi. Läraren ska hjälpa eleverna att inhämta, tolka, reflektera över och redovisa sin kunskap och det är något helt annat. Forskning visar att kunskap befästs bäst genom att barnen får arbeta just på det här viset.

Sen vet jag inte vad du menar med en skola som "försöker få input från sina elever". Möjligtvis så menar du output, men om en skola/lärare inte ska hjälpa eleven att redovisa sina kunskaper - hur ska läraren då veta vad eleven lärt sig och hur eleven tolkar den kunskapen?

Att ge rådet att byta skola så fort galoscherna inte passar är inte särskilt konstruktivt. Varför ge upp ett problem innan man har försökt närma sig det på rätt sätt? Hittar man (som sagt) en skola som inte  lär sina elever att muntligt redovisa sina kunskaper så gör den skolan fel. 

Men just det säger ju inget om att det är ett krav att göra det? Barnen ges ju både förutsattningar och möjligheter i klassen, men sen hur mycket varje enskild elev utnyttjar den möjligheten kan ju variera, som i det här fallet med TS barn som väljer att utnyttja det minimalt.

Jag skrev att eleverna ska få hjälp att lära sig uttrycka sig muntligt och att det är skolans skyldighet. Jag skrev också att det blir svårare att uppnå kunskapskraven om man inte klarar av att utrycka sina reflektioner och kunskaper muntligen.  

Man kan inte vända det till att det helt och hållet ligger på eleven att ta till vara på möjligheten att uttrycka sig muntligt. Man kan inte ta en elever och placera dom i en klass och förvänta sig att alla ska ha samma förutsättningar för att klara av det. Alla människor är olika. Långt ifrån alla vuxna gillar att tala inför grupp, så varför skulle alla barn göra det? En del har lätt för att uttrycka sig i grupp och en del har svårt för det. Det är skolans skyldighet att hjälpa eleverna att hantera att uttrycka sig även muntligt. Enskilt och i grupp. 

Det står i Lgr 11 att "eleverna (ska) ges förutsättningar att utveckla sitt tal och skriftspråk". Alltså gör en skola fel om man lägger över ansvaret för det helt och hållet på eleven.