Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Är ni båda upptagna? I mitt fall så är inte jag det men hon är. Det gör att jag inte *kan* säga vad jag känner men hon skulle kunna enligt mitt sätt att se på det. Det jag funderar på är om det är lättare för en av er att ta ett avgörande steg.

Alltså, eftersom ni är så lika så skulle det väl inte behöva vara så farligt att säga det högt som ni väl båda är högst medvetna om. Det värsta som skulle kunna hända enligt hur du beskriver borde vara "jag känner som du men jag kan inte ha en relation med dig pga ...."?

Hur skulle det kännas att se/veta att hon är i en ny relation enbart pga att du aldrig gjorde något? Om det är som du tror så är det väl du som är hennes förstahandsval rimligtsvis?

Sorry för alla ifrågasättanden och frågor, vet att det inte är lätt. Men det behöver eventuellt inte vara så svårt som man tror heller kanske.

Vet att man inte kanske ska skämta ens om sånt här men tänk om det är jag? :)

Nej. Jag tror att (i princip säker), på att hon är singel. Men en sak slog mig nu, jag är ju gift på pappret. Ja det låter helt galet men vi är alltså enbart gifta på pappret fortfarande p.g.a. praktiska skäl. Vi äger huset och mycket annat ihop och sköter familjen fortfarande tillsammans sas men vi lever inte i en intim relation längre och är helt överens om allt och vi är fria att gå vidare. Hon tror såklart att jag lever i ett förhållande!

Är ni folkbokförda på samma adress och dessutom gifta så tror nog alla att ni lever i ett förhållande.

Jaha! Jo, men såklart. Det är så självklart för mig, oss och alla vi känner att vi är vänner och lever ihop endast som vänner. Vi är bästa vänner och tycker om varandra väldigt mycket. (Har varit gifta i många år!) Men i övrigt är vi helt överens om att vi är i en rörelse mot vars ett boende, dock måste det få ta tid och alltid på en enad front för barnen!

spela roll om man är bunden eller obunden? man kan väl vara obunden fast ändå inte vilja ha någon relation eller vara bunden och längta till en ny relation. det som spelar roll är väl de känslor som finns och hur vida dessa känslor är ömsesidiga. har man kommit så långt att man fått detta bekräftat är väl nästa steg att avgöra om man ska inleda något tillsammans eller inte.

Fast tror någon att man är bunden till någon så kan det ju få den andra, även om den har känslor, att dölja sitt intresse, till och med undvika helt, och göra allting väldigt svårtolkat och oklart, dvs det kan hända att man inte får det bekräftat.

då skulle jag råda den personen att låta känslorna för personen få finnas kvar, man kan inte undvika allt som är jobbigt och svår i all evighet.. förr eller senare måste man konfronteras med sina rädslor. att stoppa huvudet i sanden låter inte som någon bra strategi för att föra något framåt? Hur tänker du själv? att du har gett upp utan att ens veta svaret?