Ibland kan det vara en reaktion på att någon skickat dubbla signaler. I en otydlig situation känns det säkrare att vända ryggen till än att blotta känslor. Det blir för tufft att möta en blick som får en totalt ur balans när man inte vet vilket ben man ska stå på.
Vill du att jag frågar om jag får följa med i vår?
Alltid händelserikt med DET sällskapet
Att förvirra är du iaf väldigt bra på! Det gör mig bara mer nyfiken på dig... Förstår du det?
Dubbla signaler? Du kanske förvirrar personen lika mycket tillbaka?
Vi är helt säkert lika förvirrade båda två...
Vill du möta mig halvvägs... Vill du möta mig alls? Vill du uppleva oss? Vågar du det? Vågar du möta min blick? Vågar du stanna kvar i den tills inga tvivel längre finns? Vågar vi det? Jag vill att vi vågar! Jag vill uppleva dig, uppleva oss, nära, naket och på riktigt...
Snälla, ta inte på dig något urringat när vi ses nästa vecka. Jag måste fokusera! 
Vart då? :)
Eller, nej just det. Det är dit jag VILL. Var? Vart som helst... Om hon så hade velat att jag följde henne till soptippen!
Fint sagt, trodde hon skulle nånstans i vår :) fast myggigt kanske i sankmarken :) undrar hur länge du varit galet förälskad
Ouch... det låter vackert fast det är svårt. Hur ska du göra nu?
jag är i en liknande sits, men jag funderar på att se om vi skulle kunna bli kompisar förr eller senare. Om det andra är för hopplöst. Jag vill ha honom närmare än vi är, vill ha honom i mitt liv. Men jag är också smärtsamt nära att kyssa honom ibland, så det är krångligt än så länge... jag försöker sitta stilla i båten, vilket är inte min starkaste sida.