Till min tvillingsjäl:
Mår du bättre utan mig?
Kommer vi att undvika varandra eller är det dags att börja prata om våra känslor?
Det känns att mitt liv är meningslöst utan dig.
Puss och kram 
Ja tänker på dig fortfarande imellanåt, ibland känns det som om tankarna på dig kommer vissa tider på året..antagligen dom gånger du traumatiserade mig som mest.. ja går igenom många saker du sa o gjorde! Inser att ja var dum som föll för dig, för du kan inte älska nån annan utom dig själv! Ja har aldrig upplevt att någon kan göra så mycket skada som du.. ja trodde att mina ex var dåliga.. men jämfört mot dig var dom bra! VÄLDIGT BRA! Ingen av dom fick mig att känna mig så värdelös o oduglig som du fick mig att känna, ingen av dom fick mig att tvivla på mig själv så som du.. ja drömmer fortfarande om de du gjorde.. ja drömmer om annat oxå.. men de betyder att ja var iaf ärlig me mina känslor, de var inte du!
Ja har aldrig älskat någon så som ja älskade dig..o de kommer ja aldrig att göra igen! Inte dig heller!
Varför kan inte den jag älskar, älska mig tillbaka någon gång? Och varför älskar alltid någon mig, som jag inte kan känna likadant för? Varför är kärleken så svår och orättvis?
Jag går sönder 😔
Alltså, helt ärligt, så kass den här tråden har blivit.
Den som en gång var så fin. Där en verkligen kunde skriva anonymt till den en inte vågade skriva till, och göra det i respekt. Där en kunde få fina svar av andra som kanske känt samma och som kom med kloka fina råd osv Nu är ju tråden full av pajkastning, och anklagelser och allt vad det är. Så ledsamt. Världen utanför är ju redan så full av hat. Krig. Ondska. Pajkastning så ledsamt det blivit aggressivt och pajkastning även härinne 😥
Jag lämnar tråden. Hejdå. Passar på att tacka alla ni fina människor här som svarat mig när jag könt mig ledsen och frustrerad. Ni var guld värda ❤️🌸
Jag älskar dig, men det är bättre att du försvinner ur mitt liv för gott. Jag hatar mitt liv
Du var aldrig den jag trodde du var, men jag trodde aldrig i min själ, att du var den du är!
Jag tycker så väldigt mycket om den person jag föreställer mig att du är.
Kanske föreställde jag mig helt fel. All den hela tiden.
Förlåt.
Förlåt, till oss båda.
Jag kommer inte att leva särskilt länge. Men va fan gör det? Å vem bryr sig om vad jag tänker och känner? Inte du iallafall. Så ha du en jättefin kommande jul du... tomtemor... behandla andra såsom du själv vill bli behandlad.
Aldrig mer att jag söker efter ny vänskap eller kärlek. Aldrig mer att jag litar på någon jag halvt känner. Aldrig mer släppa in någon i mitt liv. Aldrig mer sitta och lyssna på en sån som dig i telefon när du pladdrar om ditt, ditt, ditt och de mest personliga jag nånsin hört. För att sen inte låta mig få berätta om mitt. Då stängde du mig plötsligt ute. Då hade du inte tid.
Aldrig mer ha att göra med en sån som du. Du skiter i om du gör andra ledsna. Besvikna. Arga. Du skiter nog i det mesta utom möjligen bekräftelse. Sen tröttnar du och går vidare. Precis som med jobb. Eller hur? Du tröttnar och du lämnar.
Hur ska du nånsin kunna kunna etablera ÄKTA vänskap om du släpper ifrån dig, och ghostar, människor som vill dig väl? Som bryr sig om dig och vill vara din vän på riktigt? Som verkligen försökte på alla sätt och vis.
Kanske dags att hoppas att detta är ett avslutat kapitel nu då, slut på manipulationer, lögner, svek och allt du utsatt mig för. Du älskar i alla fall dig själv!