Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Det kan vi göra! Fråga mig något som inte skulle outa mig här? :)

Ok..datumet för när jag fyller år är 18.

Japp, vi har gemensamma intressen :)

Nä..hade varit väldigt roligt måste jag säga..;)

Har blivit mer uppmärksam på dig nu, blir väl så efter våra möten det senaste. Älskar verkligen din självsäkerhet och pondus..och såklart, ditt intresse för mig...;) Funderar på hur sjysst det är att underblåsa det...men resonerar som så att du definitivt är kapabel att avgöra det själv.

Du vet var jag finns om du känner för att hänga lite mer..eller bara diskutera jobb medan vi studerar varandra uppskattande. Styrka kombinerat med snällhet...blir inte mer rätt än så ;)

Varför kan du inte berätta? Tror du inte att dom som bryr sig om dig vill veta vad som försiggår inom dig? Ibland känner man av resta murar och det kan såra, att man inte är värd att få veta det någon nära verkligen tänker.

Ja..det vill man ju inte. Men alla förstår säkert att även du har känslor och behöver stöd..alla är mänskliga och inga maskiner, så även du. Kan det inte vara en del av hur livet är efter en viss ålder, att man blir den som behöver stötta andra? Ens barn(om man har), föräldrar och syskon med cancer och andra allvarliga sjukdomar. Kanske även ex (barnens pappa i mitt fall) man behöver hjälpa ur allvarliga knipor, för barnens skull. Kompisar som bränt ut sig och hamnat i andra kriser.

Alltså, jag tycker själv att det känns riktigt bra att kunna hjälpa och stötta dom som räknar med att jag finns där och gör det. Självklart önskar jag att ingen jag älskar hade dött och att de andra levt lätt och lyckligt istället men det är inte så livet ser ut. Inte i min omgivning iaf. Men jag kan tycka att själva kontentan av allt detta är kamp, att aldrig ge upp. Ibland så förlorar man trots kämpande men då vet man att man inte har vikt sig inför svårigheterna, det är värt något.

Jag vet inte...men jag tror att hur man ställer sig till det svåra som sker spelar roll. Jo, man har rätt till känslor av rädsla, maktlöshet osv. och att få uttrycka dom men för mig gäller det att inte låta dom ta för stor plats, det hade jag inte velat. Tycker du skall vara stolt över att du är en person som kan hjälpa och stötta, det är mycket bra egenskaper.

Galet förälskad, hur har det gått för dig? Vill höra om framryckningar du gjort! ;)

Bara en tanke...har du funderat på att hitta en annan som ersättare för den du inte verkar kunna få? Eller en förändring i ditt liv, minns inte om du redan är i en relation...kanske dags att ändra på en del saker?

Ja, förändringar är svåra. Men när jag har haft riktigt bra förhållanden så har allt känts självklart, har inte haft några tvivel. För mig så skulle tvekan få mig att spetsa öronen, då är det kanske inte rätt situation man lever i. 

Kan inte påminna mig om att jag någon gång tänkt att jag lämnat för tidigt, däremot för sent. Även sen barnen blev den viktigaste faktorn.

Men åhhhhh!!!! Är det sant!? :D Helt, helt fantastiskt...vilket glädjepiller såhär på söndag kväll! Ja galet är det...

Rakt på sak alltså...vill du berätta så är jag mer än idel öra ;) Hur känns det?