Nu är jag på rätt spår igen..det där greppet har släppt och har precis som tidigare blivit ersatt av en värme och uppskattning för personen..det är det här läget jag vill ha som default. Jag skall se till att det blir så, accepterar inget annat. Nu vet du det hjärnan :)
Äh, vad är det jag väntar på? Mest troligt något som aldrig kommer att ske... För det är säkert bara i min fantasi som intresset är ömsesidigt, eller hur? Jag blev utbjuden på dejt nästa helg. Hon är fin, smart och vet vad hon vill. Hon är absolut en kvinna i min smak... Och jag borde bara säga ja och se var det leder, men jag vill inte, kan inte! Jag vill att det ska vara sant, att det finns något mellan oss. Att du tänker på mig på samma sätt som jag tänker på dig. Jag borde säga ja, kanske kan jag få dig ur mina tankar om jag distraherar mig med någon annan? Jag vet redan svaret... Jag är bottenlöst förälskad, ser inga hinder, känner inga rädslor... Förutom att det skulle kunna orsaka obekväma känslor hos dig om jag visar vad jag känner och det inte är besvarat. Det stoppar mig! Faktiskt... Mest för att jag inte vill att du ska behöva känna så. Snälla, ge mig lite hopp om det finns något, eller släck det hopp jag har på vilket sätt du vill, bara ge mig något att gå på!
Vad är det för grepp? Är det samma som för mig, omöjlig förälskelse som verkar besvarad?
Jamen börjar det inte bli lite uttjatat detta. Jag går in och du går ut.. Jag vill att vi pratar på riktigt, börjar tro att det är ett dåligt skämt allting. Ska det vara så svårt? På riktigt.. Va fan är jag för dig, en jävla leksak?
Börjar fått lätt sandsmak i röven nu..
Vad har tro med nakenhet att göra?
Det kanske tom är en helig rumpa, vem vet?!