Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag är så kär i dig. Jag har varit kär i dig i ett år och blir alldeles knäsvag varje gång jag ser dig. Du är den finaste personen jag någonsin mött och det går inte en vaken timme när jag inte tänker på dig.

Ja jag har så många mail och sms som jag vill skicka dig men det kommer aldrig hända. Jag försöker gå vidare och inte tänka på dig, på allt som hände. Försöker att inte sakna dig. Försöker ta tillbaka mitt liv men jag har tappat fotfästet här hemma också och det går inte bra.

Jagär så ledsen för allt jag aldrig sa och för allt jag aldrig frågade mrn jag vågade inte.Jag visste inte vad som var ok och vad som inte var ok.Jag ville inte göra dig upprörd.Jag ville bara höra dig prata och höra din röst den där kvällen. Tror fortfarande inte att det ägt rum.För bra för att vara sant även om det inte blev så mycket sagt.

Jag ser dina föräldrar ibland och blir påmind om kärleken till dig. Kärleken som aldrig slutat trots alla år. Jag hoppas att du har det bra och slutar vara besviken på livet. Ta hand om dig älskade du. Du vet att du har en plats i mitt hjärta och saknaden efter dig och allt gör konstant ont....     

Jag älskar dej !

"Mamma. Varför sviker du ditt barnbarn bara för att du är arg på mig? Och kan du verkligen inte se hur irrationell du är när du blir arg på mig för att jag bryr mig om din hälsa och påpekar att du dricker på ett sätt som skadar dig? Jag går bara å väntar på att du ska dö nu, för jag känner ju dig, och du är så envis, så du lär aldrig vika dig. Och jag är färdig med att försöka lirka, och kan inte ta tillbaka vad jag sa, för jag sa det jag sa av kärlek till både dig och ditt barnbarn och mig själv. Älskar dig... men det krossar mitt hjärta vissa dagar(idag allra särskilt) att se vad sjukdomen gör med dig... å att du helt sonika skiter i din dotter och ditt barnbarn. Du var den sista familjemedlemmen jag hade kvar, och nu är du också 'borta'.

Det gör så dj-a ont, och vissa dagar är det bara tårar och smärta.. men det rör dig inte i ryggen.. för du kan ju alltid trösta dig med spriten.. ölen och vinet, å alla dom små groggarna eller fina sorterna vid alla sorters högtider.. vet inte hur jag ska förklara för mitt barn varför du aldrig hör av dig.. ord är så fjuttiga.. önskar att du kunde höra henne gråta ibland över att hon saknar mormor, och hennes ständiga frågor om varför hon inte får träffa dig...   Väntar bara på besked, om din död. Och inte ens då lär ju sorgen ta slut.. Du är den enda mamman jag har.

Känner mig så hemskt ensam ikväll.. tårarna bara rinner.. och du.. du sitter nog i tv-soffan och har ditt öl eller vinglas bredvid, som vanligt... och ser allt mer ovårdad och shabbig ut för varje år som går.. din höga status till trots.. fy f-n för att du tar den lätta vägen ut.. dj-a fegis."

(ingen idé att skriva... vet att anklagelser inte fungerar.. vet att mamma är sjuk.. men det tar inte bort sorgen och smärtan..   )

Äh. Jag skickade iväg det istället. Håll tummarna!