Tips om olika sätt att stimulera 3,5-åring som vill lära sig bokstäver?

Hittade länk via google, vet inte om man får länka till onlinebutiker, men googla så hittar du :)

Hittade de nu.

Måste erkänna att jag känner mig lite kluven till det hela också. Jag lärde mig läsa (alldeles själv) tidigt, och det var inte bara roligt när jag skulle börja skolan. Att hela tiden ligga lågt före sina klasskompisar kan vara rätt jobbigt också.

Samtidigt kan man ju liksom inte bromsa av den anledningen. Intresset finns ju där hos henne och är väldigt starkt.

långt

Det tycker jag inte ens du ska fundera över. Jag jobbar som lärare och det finns verkligen inga som helst nackdelar med att kunna läsa tidigt. Du kan utan tvekan ställa krav på ditt barns lärare att de ska utmana henne och ge henne det hon behöver. Jag tar emot elever inom ett enormt spann när de kommer som 13-åringar. Vissa har läst Moberg med behållning, andra knappt tagit sig igenom en Sune-bok. Självklart möter jag dem inte på samma sätt .

Min äldsta blir 4 år här i jul och han har börjat läsa enkla böcker, sådana för nybörjarläsare. Knäckte ljudningen och avkodningen av enklare ord i våras men sedan har det legat på lite sparlåga fram tills nu i höst. Han har alltid haft ett väldigt intresse för bokstäver, siffror, färger, former. han är inte överbegåvad på något sätt bara ett intresse . Lillebror på 2½ är helt annorlunda. Kunde inte bry sig mindre. Älskar att bli läst för och så, men inte alls något intresse för det formella så att säga .  

Jag håller med. Jag kunde också läsa och skriva när jag började skolan men det betydde inte att jag var jätteduktig på allt. Och precis som Frösöblomster har man rätt att ställa krav på läraren att de ska anpassa undervisningen efter varje barns särskilda behov. Tyvärr var det nog lite så förr i skolan, att allt skulle vara väldigt likriktat. Jag minns att det var lite så för mig i förskolan (som man gick i när man var 5-6 år på den tiden), jag bromsades och fick inte "jobba för fort" i den övningsbok vi hade. I matten minns jag sedan att de som var klara fort fick ett extra blad med samma tråkiga uppgifter, en gång ting liksom . Svenskan älskade jag dock för då fick jag ibland vara med "extrafröken" Bodil och skriva berättelser och sagor.

Jag upplever också att det är typiskt svenskt att vara rädd för att vara för "duktig". Det är verkligen tråkigt att jantelagen får vara så stark att man inte ens kan vara stolt över att vara bättre än andra på en endaste liten grej.

Min son älskar ABC-sångerna på you tube, han har lärt sig läsa nu som fyra åring tack vara att han har suttit och tittat på dem

Min lågstadielärare försökte verkligen med mig. Hon lät mig oftast fortsätta med nästa bok i svenskan, när jag var färdig med en bok. Minns att jag gjort färdigt "Tallegren" innan mina klasskompisar var färdig med Päppel, tex, när vi höll på med den serien (för er som också haft den). Sen gick hon ner i källaren och letade fram fler böcker, som var äldre, som jag fick fortsätta med.

Däremot bytte min mans syster skola till sin dotter (som nu är 10) efter förskoleklassen. Hon kunde redan läsa när hon började skolan, och hade kunnat det något år, men på utvecklingssamtalet runt jul, så hade läraren fortfarande inte förstått det, och tyckte att hon inte gjorde sina uppgifter som hon skulle. Men det berodde ju såklart på att hon var grymt uttråkad och understimulerad. Läraren hade som sagt alltså inte förstått att hon redan kunde läsa och skriva.

Nej, det är så klart vanvettigt att INTE fånga upp hennes intresse, men jag är väl lite oroad av hur det var för mig i skolan. Tråkigast kommer jag ihåg att det var på lågstadiet. Det var en enda lång transportsträcka, trots att min lärare verkligen försökte stimulera mig. Mellanstadiet var bättre, då började vi med nya saker, som engelska, och svårare matte, och hade lite andra ämnen, som slöjd.

Kan tipsa om en annan sak också. På Panduro hade de en pärlplatteplatta med alfabetet på, så att man kan bygga bokstäver på, som man kan göra ord av sedan.

Precis det där kör de med på vår förskola. Där börjar de med bokstäver, ord, skriva, läsa redan med de riktigt små barnen. Vårt barn började där efter sommaren (2 år) och han har blivit mycket intresserad av ord. Vet sitt eget namn och flera andra ord, kan sin bokstav.

En grej de gör där är att de har små lappar med ord på olika ställen i hela förskolan. Varje barn har också  en ask med ord som är viktiga för just dem - sitt namn, mamma, pappa, ev syskon, husdjur osv. Sen har de speciella ordlådor för olika tillfällen - byta blöja, äta mat osv. Man kanske kan ha det i bilen när man åker långt tänker jag.

V har köpt en lamineringsmaskin på Clas O (billig grej) och har också börjat köra med bilder, siffror och ord hemma. Så himla roligt! 

Jo, på förskolan "tränar" de skrivning med de små också, t.ex. "skriva" i sanden med en pinne, skriva sitt namn på teckningar.

Vi har plockat upp det hemma och skriver alltid vad det är vi ritar, eller han ritar. Just nu är han mer intresserad av att skriva än att rita.  

Jisses vilken usel lärare. Sorgligt att ha så dålig koll på sina elever att man inte har den blekaste om deras kunskaper efter flera månader.

Nu är min dotter bara knappt fem månader, men om hon är precis som jag, tidig med språket och vill lära sig läsa och skriva tidigt kommer jag uppmuntra det. Eller om hon nu kanske har någon annan talang som hon vill utveckla tidigt. Sedan får jag bara hoppas att det inte blir att jag får bråka med en inkompetent lärare, för bråka, det kommer jag göra om hon inte får den stimulans hon behöver (precis som jag kommer bli fly förbannad om hon inte får det stöd hon behöver om hon visar sig vara svagare i något ämne).

Kul!

Ja, hela den skolan var lite allmänt dålig, och det var också därför de bytte.

Här går det som tåget. Går inte att stoppa. Vår dotter är så enormt intresserad, och kan skriva sitt namn och kan också peka ut vilka bokstäver som finns i lillebrors och mitt och pappas namn.

Hon hittar ständigt på nya sidor av bokstäverna och sätt att lära sig det, och har på allvar börjat intressera sig för små bokstäver, så vi har blandat in det nu.

En fråga bara. Ljuda och avkoda nämndes tidigare i tråden, vad exakt innebär det?

Det finns massor av sätt för ett litet barn att arbeta med bokstäver och läsning.

Jag föreslår att du använder dig av ordbilder, dvs hela ord som beskriver ditt barns omvärld. Sitt tillsammans och klipp ut bilder ur tidningar eller ta fotografier av ditt barns leksaker. Sätt in bilderna i en bok och skriv ordet bredvid. Var noga med att använda små bokstäver och inte stora då barnet ska kunna känna igen ordet i andra skrivna sammanhang. Sen kan ni sitta och läsa er bok tillsammans och även så småningom hitta orden i andra böcker och i andra sammahang.

Sätt ordlappar på vardagliga saker saker, tex på billådan eller lådan med dinosaurier.

Utgå från ordbilder och intresset för enskilda bokstäver och dess betydelse och sammanhang kommer efter hand. Lycka till!

(Ett tips är att fråga på dina barns förskola, dvs om ditt barn går på förskola) om olika språkstimulerande aktiviteter. Förskolan är generellt sätt duktiga på att arbeta med språket)

Åhh vad många bra tips. Min 3,5åring älskar allt som har med bokstäver att göra. Hon kan alla stora och små och hon skriver dem alla men har inte förstått hur man läser/skriver utan hon säger vad hon vill skriva och vi bokstaverar.
Nu är hon helt inne på att hon ska lära sig läsa och vill att vi ska ljuda med henne. Vore bra med nåt spel eller film som hjälp på traven.

Jag har också varit kluven när det gäller skolan sen om hon kommer tycka det är tråkigt om hon nu redan kan läsa och skriva men känner att det känns för fel att bromsa när hon nu är så intresserad. Klarar inte läraren sen av att ge henne utmaningar får vi ta tag i det då

För att knäcka "läskoden" börjar barnet ljuda bokstäver för att avkoda texten. Först känner barnet igen bokstäver, kanske rentav hela ord, men det betyder inte att de lärt sig läsa. De kan "känna igen" orden utan att egentligen läsa dem (vilket inte är dumt i sig, en normal fyraåring kan känna igen och skriva sitt namn precis som att det normala är att de ritar huvudfotingar). När de förstått att varje bokstav representerar ett ljud (på ett ungefär, man får börja med de enkla först ) så kan dessa ljud sättas ihop till ord.

ooooo-rrrrrrr-mmmmm. mmmmmm-aaaaaaa-mmmmmm-aaaaaaa. Alldeles i början blandar man förstås inte in stavningsregler som lång och kort vokal, sje-ljud och särskilt inte med de små. Hur tidigt man ska gå in och rätta vet jag att det råder delade meningar om bland pedagoger, och där har synen ändrats men min personliga åsikt är att man kan gå in och rätta när barnet kommit en bit på väg och känner glädje och iver inför att utvecklas!

Vår dotter har alltid varit jätteintresserad av bokstäver.

Vi hade bokstavsmagneter som satt på kylskåpet som hon brukade leka med, och frågade ofta om bokstäver osv. Sen började hon peka ut bokstäver i böcker och på datorn osv. Vi trodde alltid att hon hade kopplat ihop bokstäven med färgen på magneten, ex att L var den röda magneten, att P var lila osv. Men tydligen så kände hon igen dem.

Hon hade ett gammalt tangentbord till datorn som hon hade i sin leklåda också, det älskade hon att trycka på och titta på boktsäverna. När hon blev lite äldre brukade hon få sitta med i knät vid datorn och skriva bokstäver i ett word-dokument. Det tyckte hon var skoj- att se bokstäverna hon tryckte på komma upp på skärmen.

Vi läste massor av böcker för henne också. Vi har aldirg nånsin försökt få henne att lära sig läsa osv, utan hon har helt enkelt alltid gillat böcker, bokstäver och att skriva och läsa.

Så mina bästa tips är bokstavsmagneter och tangentbord