Veritaslux skrev 2011-11-11 14:33:05 följande:
Jag håller med. Jag kunde också läsa och skriva när jag började skolan men det betydde inte att jag var jätteduktig på allt. Och precis som Frösöblomster har man rätt att ställa krav på läraren att de ska anpassa undervisningen efter varje barns särskilda behov. Tyvärr var det nog lite så förr i skolan, att allt skulle vara väldigt likriktat. Jag minns att det var lite så för mig i förskolan (som man gick i när man var 5-6 år på den tiden), jag bromsades och fick inte "jobba för fort" i den övningsbok vi hade. I matten minns jag sedan att de som var klara fort fick ett extra blad med samma tråkiga uppgifter, en gång ting liksom
. Svenskan älskade jag dock för då fick jag ibland vara med "extrafröken" Bodil och skriva berättelser och sagor.
Jag upplever också att det är typiskt svenskt att vara rädd för att vara för "duktig". Det är verkligen tråkigt att jantelagen får vara så stark att man inte ens kan vara stolt över att vara bättre än andra på en endaste liten grej.
Min lågstadielärare försökte verkligen med mig. Hon lät mig oftast fortsätta med nästa bok i svenskan, när jag var färdig med en bok. Minns att jag gjort färdigt "Tallegren" innan mina klasskompisar var färdig med Päppel, tex, när vi höll på med den serien (för er som också haft den). Sen gick hon ner i källaren och letade fram fler böcker, som var äldre, som jag fick fortsätta med.
Däremot bytte min mans syster skola till sin dotter (som nu är 10) efter förskoleklassen. Hon kunde redan läsa när hon började skolan, och hade kunnat det något år, men på utvecklingssamtalet runt jul, så hade läraren fortfarande inte förstått det, och tyckte att hon inte gjorde sina uppgifter som hon skulle. Men det berodde ju såklart på att hon var grymt uttråkad och understimulerad. Läraren hade som sagt alltså inte förstått att hon redan kunde läsa och skriva.