Tips om olika sätt att stimulera 3,5-åring som vill lära sig bokstäver?

Man kan träna små barn att lära sig "ordbilder" (känner igen orden) genom att skriva orden på papper/kartong som man sedan håller upp och leker med medan man säger orden (eller läser saga osv). Det ska vara ganska stora bitar, typ att man tar en A4:a och delar på tre. Med "ordbitarna" kan man sedan leka massa lekar, t.ex. att barnet själv får plocka fram orden, att de får plocka ord och man kommer på en saga om orden, eller att barnet hittar på en saga utifrån ord osv.

Sedan är det bra att träna fonemen "ljuden" och att barnet lär sig tänka i ljud och ord och inte bara bilder. När barnet knäckt den koden (och inte har t.ex. dyslexi för de har svårare för det) kan de t.ex. förstå att ordet "tåg" är ett kort ord och inte ett långt.

Sedan finns det mycket pysselböcker, av varierande kvalitet förstås, men de flesta barn tycker ofta det är roligt att knepa och knåpa och klistra in klistermärken (som de inte förstår att det finns en pedagogik bakom).

Jag håller med. Jag kunde också läsa och skriva när jag började skolan men det betydde inte att jag var jätteduktig på allt. Och precis som Frösöblomster har man rätt att ställa krav på läraren att de ska anpassa undervisningen efter varje barns särskilda behov. Tyvärr var det nog lite så förr i skolan, att allt skulle vara väldigt likriktat. Jag minns att det var lite så för mig i förskolan (som man gick i när man var 5-6 år på den tiden), jag bromsades och fick inte "jobba för fort" i den övningsbok vi hade. I matten minns jag sedan att de som var klara fort fick ett extra blad med samma tråkiga uppgifter, en gång ting liksom . Svenskan älskade jag dock för då fick jag ibland vara med "extrafröken" Bodil och skriva berättelser och sagor.

Jag upplever också att det är typiskt svenskt att vara rädd för att vara för "duktig". Det är verkligen tråkigt att jantelagen får vara så stark att man inte ens kan vara stolt över att vara bättre än andra på en endaste liten grej.

Jisses vilken usel lärare. Sorgligt att ha så dålig koll på sina elever att man inte har den blekaste om deras kunskaper efter flera månader.

Nu är min dotter bara knappt fem månader, men om hon är precis som jag, tidig med språket och vill lära sig läsa och skriva tidigt kommer jag uppmuntra det. Eller om hon nu kanske har någon annan talang som hon vill utveckla tidigt. Sedan får jag bara hoppas att det inte blir att jag får bråka med en inkompetent lärare, för bråka, det kommer jag göra om hon inte får den stimulans hon behöver (precis som jag kommer bli fly förbannad om hon inte får det stöd hon behöver om hon visar sig vara svagare i något ämne).

Kul!

För att knäcka "läskoden" börjar barnet ljuda bokstäver för att avkoda texten. Först känner barnet igen bokstäver, kanske rentav hela ord, men det betyder inte att de lärt sig läsa. De kan "känna igen" orden utan att egentligen läsa dem (vilket inte är dumt i sig, en normal fyraåring kan känna igen och skriva sitt namn precis som att det normala är att de ritar huvudfotingar). När de förstått att varje bokstav representerar ett ljud (på ett ungefär, man får börja med de enkla först ) så kan dessa ljud sättas ihop till ord.

ooooo-rrrrrrr-mmmmm. mmmmmm-aaaaaaa-mmmmmm-aaaaaaa. Alldeles i början blandar man förstås inte in stavningsregler som lång och kort vokal, sje-ljud och särskilt inte med de små. Hur tidigt man ska gå in och rätta vet jag att det råder delade meningar om bland pedagoger, och där har synen ändrats men min personliga åsikt är att man kan gå in och rätta när barnet kommit en bit på väg och känner glädje och iver inför att utvecklas!