Vill göra abort om det är en pojke
Anonym (hmm) skrev 2011-10-20 10:37:39 följande:
...men tänk om jag skulle känna att jag inte vill ha barnet om jag föder en pojke? Stackars barn...
Inlägg från: Anonym
|
-
Det här ser jag som grundfrågan. Om du skulle känna att du inte vill ha barnet söker du hjälp. Din bm kan säkert ge dig kontaktuppgifter redan nu. Det finns många som av olika anledningar har svårt att känslomässigt koppla till sina barn och det finns hjälp att få. Du behöver inte stå alldeles ensam. Om allt fallerar finns en pappa till barnet. Det går att få stöd- eller fosterfamilj. Det går att adoptera bort sitt barn. Men det tror inte jag att du kommer att vilja. Om inte kärleken kommer automatiskt tror jag ändå att du kommer att vilja kämpa, att du kommer att vilja det bästa för ditt barn. Ta dig tid under graviditeten att hitta de som kan hjälpa dig i den kampen, vilken hjälp finns att få från MVC, bup, socialtjänsten? Fråga bm hur det fungerar i din stad, kanske kan du få hjälp att förbereda dig redan under graviditeten?
-
Vilken tur att du inte är min mamma då. Jag, av kvinnligt kön, var busig och vild som liten. Min bror å andra sidan var lugn och timid. Vi fick utrymme att vara de vi var, våra föräldrar stirrade sig inte blinda på vad som fanns eller inte fanns mellan benen.Anonym (jag med) skrev 2011-10-20 14:31:02 följande:Jag är 33 år så det har inte med ålder att göra. I mitt fall handlar det om att jag tycker det är jobbigt med pojkar. De (INTE ALLA) har ett annat sätt att leka, är ofta vildare och så vidare. Saker som ni kommer att reta upp er fullkomligt på och ni kommer att säga att det finns flickor som är likadana... JAG VET!!! Men jag tycker att det är jobbigare md pojkar än flickor. Men jag tycker inte illa om killar! Älskar andras söner, min systers, min bästa kompis son, mina andra kompisars killar. Men JAG vill inte ha en son.
Jag har dessutom otroligt svårt för småkillar som tjurar och piper och gnäller då de inte får som de vill. Av nån anledning har jag inte samma problem med flickor. Som jag sagt, jag vet hur konstigt det är. Säger inte att det är normalt eller rätt. Bara att det är så jag faktiskt känner.
Jag är fullt kapabel att älska alla barn, annars hade jag inte skaffat ett, och hade inte valt att arbeta med barn. Men som sagt, jag vill inte ha en son. Skulle jag få en skulle jag älska honom, jag är inte omänsklig. Fast majoriteten av er tycker tydligen det ändå.
Enligt BVC är detta inte sjuka eller onormala känslor. Tycker ni ska sluta säga det till TS. Det kanske inte är känslor som ni accepterar, men de är ärliga ochnormala.. -
Se bara till så att din pojke inte blir en gnällig vilding då ;) Tror seriöst inte att du skulle känna så när du väl fick barnet. Mina barn och andras ungar, eller vad är det man säger....?Anonym (jag med) skrev 2011-10-20 14:31:02 följande:Jag är 33 år så det har inte med ålder att göra. I mitt fall handlar det om att jag tycker det är jobbigt med pojkar. De (INTE ALLA) har ett annat sätt att leka, är ofta vildare och så vidare. Saker som ni kommer att reta upp er fullkomligt på och ni kommer att säga att det finns flickor som är likadana... JAG VET!!! Men jag tycker att det är jobbigare md pojkar än flickor. Men jag tycker inte illa om killar! Älskar andras söner, min systers, min bästa kompis son, mina andra kompisars killar. Men JAG vill inte ha en son.
Jag har dessutom otroligt svårt för småkillar som tjurar och piper och gnäller då de inte får som de vill. Av nån anledning har jag inte samma problem med flickor. Som jag sagt, jag vet hur konstigt det är. Säger inte att det är normalt eller rätt. Bara att det är så jag faktiskt känner.
Jag är fullt kapabel att älska alla barn, annars hade jag inte skaffat ett, och hade inte valt att arbeta med barn. Men som sagt, jag vill inte ha en son. Skulle jag få en skulle jag älska honom, jag är inte omänsklig. Fast majoriteten av er tycker tydligen det ändå.
Enligt BVC är detta inte sjuka eller onormala känslor. Tycker ni ska sluta säga det till TS. Det kanske inte är känslor som ni accepterar, men de är ärliga ochnormala.. -
Visst är det sant att de flesta älskar sitt barn oavsett vilket. Men anknytningsproblematik är inte så ovanligt som man skulle önska. Att alla som har sådana problem inte är "normalt funtade" är ganska hårt. I ts fall kan jag förstå att hon oroar sig över att det skulle kunna bli så, här läser man dagligen om gravida som nojar över allt möjligt och hennes syn på män/pojkar är ju uppenbarligen något hon jobbat med länge. Det som är bra är ju att om det skulle hända finns det hjälp som flera skrivit. Men man måste skrika ganska högt för att få den. Och man måste förstås erkänna för sig själv att man har problemet. Men där är ju ts redan en bit på väg.Anonym skrev 2011-10-20 14:21:49 följande:Tror du verkligen att du skulle älska barnet mindre för att det var av ett visst kön?
Det är nog inget konstigt att man känner att man hellre vill ha en flicka (eller pojke) men känslorna infinner sig nog lika starka oavsett kön när den lille väl finns hos dig!
Om du har känslor som en normalt funtat människa så tror jag nog du kommer älska barnet lika mycket oavsett vilket... -
Jag kände något liknande fast ang. flickor. Jag fick nämligen höra att orsaken till att jag blivit behandlad som skit av min mor är för att hon blivit det av sin mor och vi är så lika varandra. Så därför var jag jätterädd över att få en tjej, att jag inte skulle kunna förhålla mig till henne osv. Jag pratade med bm som ordnade så jag fick träffa kurator och det gav endel. Sen fick vi extra ultraljud i slutet av graviditeten pga. misstänkt tillväxtproblem hos barnet och då frågade vi om de kunde kolla könet vilket de gjorde.
Det var en pojke och det var så lättande att se, men nu är jag övertygad om att jag hade älskat barnet även om det blivit en flicka, men det har tagit endel tid och jobb att bearbeta. Min son fick en tuff start eftersom jag inte mådde bra i början och han är inte helt frisk men vi älskar honom över allt annat. Sånt som vi tänkte på innan som att tjejer och killar leker på olika sätt osv. är sånt som försvunnit helt i tankarna.
Men dessa känslor är tabubelagda, men sök hjälp och prata av dig och få hjälp att bearbeta grunden till tankarna. -
MattssonE skrev 2011-10-20 15:15:23 följande:tycker det är sorgligt att blivande mödrar känner såhär inför ett människoliv de bär på och skapar ett obrytbart band med. Men alla känner ju olika. Tänker inte hoppa på dig trots att jag tycker ditt resonemang är bortom all kritik. Däremot så får man sällan reda på vilket kön ditt barn är, just FÖR ATT aborter pga oönskat kön ska förhindrar. Dessutom är du redan i 16e veckan, och det är snart för sent för en abort.
Det handlar om ett barn, DITT barn! Jag vet en av min mammas kompisar, hon och hennes man väntade barn och den blivande fadern sa hela tiden att "hoppas verkligen INTE att barnet blir rödhårigt, då vet jag inte vad jag gör". Det fick han äta upp när sköterskan talade om för honom att barnet inte föddes rödhårigt, däremot föddes han med ett allvarligt hjärtfel.
Hur skulle då DU känna om du fick en flicka, men med någon allvarligt sjukdom, efter att du hoppas sååå på att det absolut inte blir en pojke. så vad väljer du? en pojke frisk som en nötkärna, eller en flicka vars liv kommer att bestå av smärta och ständiga sjukhusbesök och mediciner?
Kan du inte svaret på den frågan så borde du aldrig bli förälder över huvud taget.
Där slog du huvudet på spiken! -
Och jag tycker att det är helt galet med så många aborter som utförs i ett land där det både är tillåtet och ganska lätt att undvika en graviditet?! Jag är absolut inte MOT abort helt och hållet men tycker att det är ledsamt att ca 100 blivande barn aldrig får chansen att födas - särskilt om det "bara" beror på att de har fel kön?! (som tur är, så är väl inte det den vanligaste orsaken till alla dessa aborterade foster)Anonym (Trött) skrev 2011-10-20 15:41:14 följande:Jag tycker verkligen inte att det är något fel med abort. Varför skulle det vara det? Märklig åsikt att ha år 2011.
-
Anonym skrev 2011-10-20 15:48:01 följande:Och jag tycker att det är helt galet med så många aborter som utförs i ett land där det både är tillåtet och ganska lätt att undvika en graviditet?! Jag är absolut inte MOT abort helt och hållet men tycker att det är ledsamt att ca 100 blivande barn aldrig får chansen att födas - särskilt om det "bara" beror på att de har fel kön?! (som tur är, så är väl inte det den vanligaste orsaken till alla dessa aborterade foster)
ca 100 blivande barn per DAG skulle det stå! det utförs i snitt 37000 aborter per år i ett land där p-medel är busenkelt att få tag på, och dessutom tillåtet!
-
jag vill också bara ha en flicka, men jag vet inte om jag skulle gå så långt som att göra abort..
-
Jösses!
Jag är på ett sätt livrädd för att få en flicka men skulle aldrig i livet ens överväga en abort för den sakens skull. Jag är rädd för det "okända" det innebär med en tjej efter 2 söner. Men tar man en dag i taget och bortser från kön och ser den lilla människan så undanröjer man många problem. Det är så jävla tragiskt med detta om fel kön. Ja hade man haft fittan eller kuken i ansiktet så kanske det spelar roll eller om könet avgör din personlighet mm. Men nu är det bara en av så många saker som visar vem man är. Könsultra mm borde förbjudas helt faktiskt.